"Att man inte gör såhär mot mig"
Malmö är en märklig stad. En liten storstad som känns mer liten än stor. Var du än rör dig i Malmö stöter du ofta in i någon du känner. Trots att det ska vara Sveriges tredje största stad känns det som ens hemby. Barndomsvänner, bekantas bekanta, Uppsala-vänner, gymnasiekompisen, ja alla finnes i Malmö. Alla förutom mina ex. Trots att de flesta bor eller rör sig i närheten kring Malmö känns de som att de undviket gatorna jag rör mig på. I mångas ögon är detta säkert positivt. Dock kan jag tycka att det är roligt att ibland se hur sina föredettingar utvecklas i livet. En av mina bästa vänner har ett ex som spökar och de möts överallt, hela tiden. Jag klagade i lördags över att jag aldrig träffade mina ex.
Så kom då dagen jag ångrade vad jag sa. Imorse, kliver in lagom trött och osminkad på Malmö central. Där står ”exet”, som jag INTE vill se. Bara att le, hälsa och vara glad. Där fick jag ett slag över fingrarna. Det är märkligt hur livet ter sig.
/Katarina, ska nu ner och städa husexpen. Det ser förjäkligt ut!
"I'm in the house, I'm in the mother f@#king house, I step this side and turn it out, out, out, out"
För första gången på minst 1,5 år är jag sugen på att blogga igen. Jag hade glömt hur det var. Att vilja blogga. Jag tror definitiv att jag varit inne i en period då jag varit osäker på mig själv och min framtid. Det stabila rubbades i och med flytten från Uppsala. Ny utbildning (igen), ny stad och gamla vänner. Första terminen var saknaden efter Uppsala enorm. Hur skulle jag klara mig i den nya studentstaden, nationerna här var ju inte samma flådiga kristallkrone-festande. Dock har jag nu äntligen bestämt mig (efter två år på utbildningen) att jag vet inom vilket område jag vill lägga min kraft och energi när jag slutar att söka pengar från CSN.
Så, nu startar vi om! Jag bor i en ljuvlig (precis blivit) tvåa på Blekingska i Lund. Jag agerar Husförman och gör det ensam från och med första september. Jag har alltid vetat hur kul det varit inom nationerna, men det är ju ännu roligare. Denna vecka har jag (bland annat) strukturerat upp parkeringsuthyrningen, lekt parkeringsvakt, rensat ut allt skit från ALLA korridorer (6 sängar!), hjälp till att rensa ut källaren i nationshuset, gett ut intyg för hyresbidrag, åkt tre rundor till tippen, hämtat ut två låskolvar från låsfirman, varit hos Erikshjälpen och lämnat bla en säng, byggt två partytält av tre tälts delar, svarat på 19681624542992832987922 bostadsansökningar m.m
Qurator med "slänge-soffa", Källarmästare inburad och tältbygge med ett minst sagt ostabilt tält.
/Katarina, var trött igår. Veckan som kommer är minst sagt FULLpackad.
Så, nu startar vi om! Jag bor i en ljuvlig (precis blivit) tvåa på Blekingska i Lund. Jag agerar Husförman och gör det ensam från och med första september. Jag har alltid vetat hur kul det varit inom nationerna, men det är ju ännu roligare. Denna vecka har jag (bland annat) strukturerat upp parkeringsuthyrningen, lekt parkeringsvakt, rensat ut allt skit från ALLA korridorer (6 sängar!), hjälp till att rensa ut källaren i nationshuset, gett ut intyg för hyresbidrag, åkt tre rundor till tippen, hämtat ut två låskolvar från låsfirman, varit hos Erikshjälpen och lämnat bla en säng, byggt två partytält av tre tälts delar, svarat på 19681624542992832987922 bostadsansökningar m.m
Qurator med "slänge-soffa", Källarmästare inburad och tältbygge med ett minst sagt ostabilt tält.
/Katarina, var trött igår. Veckan som kommer är minst sagt FULLpackad.
"För din mamma, Borde lärt dig lite granna"
Ljuvlig, lång men snabb sommar har snart runnit förbi. Mer ledighet än vanligt har jag haft. En vecka på Gotland och fem underbara dagar i Cannes med finaste vänner. Kombinerat med lite pill i Lund, jobb i Skanör och givetvis mys med vänner, familj och M.
Nu stundar hösten, något som gör sig mer påmint då vädret berättar att jag inte får ha Falsterbotofflor, shorts och t-tröja, utan måste bylta på mig ylletröjan för att kunna förflytta mig utanför dörren.
Ett år kvar på utbildningen. Sen är kandidaten klar för mig, gastronomen. Frågorna om fortsättningen är många och svaren inga. Året innan "allt" är slut är dock planerat i punkter, listor och prickar (som vanligt när det gäller mig). Uppdrag har dykt upp under gången jag har planerat hösten. Uppdrag som bidrar till stjärnor på CVt och som jag givetvis ej kunnat tacka ner till. I höst läser jag kursen Livsmedelskunskap med inriktning kemi och mikrobiologi och springer på fem veckors praktik. Studierna ska kombineras med Husförmannaskapet på Blekingska nation i Lund, som jag först förra veckan insåg hur SJUKT mycket av min tid det kommer ta (möjligt naivt av mig att inse det så sent). Mina övriga "lediga" dagar kan jag lägga energi åt min post som utbildningsbevakare hos Kristianstads studentkår och dess styrelse och några timmar ska jag nog kunna hitta år min post som studeranderepresentant i Högskolestyrelsen på Kristianstads högskola. Ja, jag har verkligen tagit på mig saker. Dock endast uppgifter som jag ser otroligt mycket fram emot. Ska bli så roligt att få känna sig vuxen, hjälpa andra och få en GOD insyn i hur styrelsearbete fungerar. Är det såhär en stor ledare börjar?
/Katarina, lämnar imorgon sommaren bakom sig och flyttar tillbaka till Lund. Vardagsliv, roliga uppdrag och träning sätter igång!
Nu stundar hösten, något som gör sig mer påmint då vädret berättar att jag inte får ha Falsterbotofflor, shorts och t-tröja, utan måste bylta på mig ylletröjan för att kunna förflytta mig utanför dörren.
Ett år kvar på utbildningen. Sen är kandidaten klar för mig, gastronomen. Frågorna om fortsättningen är många och svaren inga. Året innan "allt" är slut är dock planerat i punkter, listor och prickar (som vanligt när det gäller mig). Uppdrag har dykt upp under gången jag har planerat hösten. Uppdrag som bidrar till stjärnor på CVt och som jag givetvis ej kunnat tacka ner till. I höst läser jag kursen Livsmedelskunskap med inriktning kemi och mikrobiologi och springer på fem veckors praktik. Studierna ska kombineras med Husförmannaskapet på Blekingska nation i Lund, som jag först förra veckan insåg hur SJUKT mycket av min tid det kommer ta (möjligt naivt av mig att inse det så sent). Mina övriga "lediga" dagar kan jag lägga energi åt min post som utbildningsbevakare hos Kristianstads studentkår och dess styrelse och några timmar ska jag nog kunna hitta år min post som studeranderepresentant i Högskolestyrelsen på Kristianstads högskola. Ja, jag har verkligen tagit på mig saker. Dock endast uppgifter som jag ser otroligt mycket fram emot. Ska bli så roligt att få känna sig vuxen, hjälpa andra och få en GOD insyn i hur styrelsearbete fungerar. Är det såhär en stor ledare börjar?
/Katarina, lämnar imorgon sommaren bakom sig och flyttar tillbaka till Lund. Vardagsliv, roliga uppdrag och träning sätter igång!
"jag blir aldrig samma, från och med du"
Sista examensuppgifterna skrivna, inlämnade och redovisade för denna terminen. En lättnad har spritt sig genom kroppen, samtidigt som en spänning finns som en pirrande känsla i magen. En blandning mellan obehag och välbehag. Nu har jag stigit på posten som Husförman för nationen. Omlottarbete med avgående förman någon månad. Sen sätter det igång. Då blir det eget ansvar som gäller. Samtidigt i sommar gäller det (som vanligt) jobb på Rögeriet i hamnen. Det blir nionde sommaren.....
April/Maj/Juni
Lillebror tog studenten och blev stor. Kusinen fick ett barn och en större familj. Kusin nummer 2 fick en pojk och större familj. M fick fast jobb och egen lägenhet och växte upp snabbt. Mitt hjärta utökades och tog på allvar till sig någon. Jag tog terminen med storm, med riktigt bra betyg.
En bra vår som snart resulterat i en halv sommar (?).
/Katarina, lyssnar på Oskar Linnros nya.
April/Maj/Juni
Lillebror tog studenten och blev stor. Kusinen fick ett barn och en större familj. Kusin nummer 2 fick en pojk och större familj. M fick fast jobb och egen lägenhet och växte upp snabbt. Mitt hjärta utökades och tog på allvar till sig någon. Jag tog terminen med storm, med riktigt bra betyg.
En bra vår som snart resulterat i en halv sommar (?).
/Katarina, lyssnar på Oskar Linnros nya.
"Sun is shining, the weather is sweet"
Är det skrytsamt att berätta att jag har världens bästa vänner? Jag tycker att de är värda att höra det. För det gäller verkligen alla mina vänner. Jag har en stor umgängeskrets. Vissa närmare andra längre bort (både reltationsmässigt och avståndsmässigt). Dock är alla otroligt fina människor.
Just nu är mitt liv sjukt fullt. Ofta denna vecka har det känts som jag inte är långt från att gå in i väggen, för att jag har för mycket att utföra. Dock är denna dag ljuvlig, och jag kan inte annat än att känna, "jag klarar mig". Jag är en otroligt ansvarstagande person och jag kommer ta fullt ansvar för att alla saker jag tagit på mig kommer bli sjukt bra utförda!
Dagens solstrålar är mina vänner. Mina barndomsvänner som gång på gång visar varför vi har varit vänner sedan barnsben och kommer fortsätta vara mina närmsta vänner. Mina "nyfunna" vänner från Kristianstad som ställer upp och hejar på. De har en otrolig förståelse när jag säger att jag inte har tid. Mina "Uppsala"- vänner som då och då skriver små söta saker och gör mig påmind om den ljuvliga tiden vi har spenderat tillsammans i Sveriges bästa studentstad. Mina älskade gymnasiekompisar, som finns i min närmaste närhet och just alltid finns där, i vått och torrt. Även andra vänner som jag inte kan kategorisera lika lätt, men som visar att de finns där. Kanske genom ett sms, en fika eller ett mail.
Ni förgyller min vardag. Ni gör att jag lyckas. Ni gör så att jag orkar vara den jag är och vågar vara den starka person som jag faktiskt är!
/Katarina, ikväll är det en oslagbar schalger kväll med sushi och ljuvliga människor hos älsklings-Rebecca. Hur kan denna dag bli bättre, trots att jag nu sitter inomhus och MÅSTE plugga!
Just nu är mitt liv sjukt fullt. Ofta denna vecka har det känts som jag inte är långt från att gå in i väggen, för att jag har för mycket att utföra. Dock är denna dag ljuvlig, och jag kan inte annat än att känna, "jag klarar mig". Jag är en otroligt ansvarstagande person och jag kommer ta fullt ansvar för att alla saker jag tagit på mig kommer bli sjukt bra utförda!
Dagens solstrålar är mina vänner. Mina barndomsvänner som gång på gång visar varför vi har varit vänner sedan barnsben och kommer fortsätta vara mina närmsta vänner. Mina "nyfunna" vänner från Kristianstad som ställer upp och hejar på. De har en otrolig förståelse när jag säger att jag inte har tid. Mina "Uppsala"- vänner som då och då skriver små söta saker och gör mig påmind om den ljuvliga tiden vi har spenderat tillsammans i Sveriges bästa studentstad. Mina älskade gymnasiekompisar, som finns i min närmaste närhet och just alltid finns där, i vått och torrt. Även andra vänner som jag inte kan kategorisera lika lätt, men som visar att de finns där. Kanske genom ett sms, en fika eller ett mail.
Ni förgyller min vardag. Ni gör att jag lyckas. Ni gör så att jag orkar vara den jag är och vågar vara den starka person som jag faktiskt är!
En solstråle i mitt liv, mamma!
/Katarina, ikväll är det en oslagbar schalger kväll med sushi och ljuvliga människor hos älsklings-Rebecca. Hur kan denna dag bli bättre, trots att jag nu sitter inomhus och MÅSTE plugga!
If I'm not back this time tomorrow.
Jag har säkerligen skrivit det tidigare, fasiken vad man måste var stark för att leva. Så många motgångar som man ska överleva. Livet är inte nådigt, utan rakt igenom en prövning för att se hur stark man är och är man inte tillräckligt stark så lever man inte länge. Jag trodde 2009 års hemska händelser skulle ske inom det året, men nu har det flutit ut över 2010. Att alltid vara orolig över någon av sina närmaste tar på krafterna och ofta fylls koppen och svämmar över. Varje gång man ringer och frågar hur det är hugger det i magen till jag hör "Det är bra". Om det är ett "Inte så bra" eller "dåligt", fylls oro-koppen på lite mer. Med tanke på hur många gånger jag hört att det inte är bra, kan jag säga att min kopp ofta flödar över. Hur gör man för att sina älskade ska stanna och under tiden de finns hos mig, mår bra och kan leva?!
/Katarina, oro-koppen har idag flödat över ordentligt.
/Katarina, oro-koppen har idag flödat över ordentligt.
Döden har mest makt.
Ibland tänker man. Ibland tänker man för mycket. Jag tänker alltid för mycket. Ibland är det befogat, de flesta gånger inte. De senaste åren har det skett händelser som påverkat mina nära och kära, vissa mer nära och andra mer kära, drastiskt. Jag är numer expert på begravningar (inget som jag hade velat vara). En person som jag träffade och pratade med uttryckte sig, "Gud, vad du har mycket död i ditt liv". Så är det. Livets gång. Livets gång, är i dessa fall mest orättvis. Många unga. Många sjuka. Många saknade för tidigt. Självklart bidrar detta till att jag börjar tänka. När min mamma nu börjat må riktigt dåligt, börjar jag ju tänka. Jag börjar tänka lite för mycket. Tänk om.... Kanske det kan vara..... Tankarna rusar och till läkaren berättar för mig att det är något oallvarligt, kommer mina tankar fortsätta att tänkas för mycket och för ofta och rusa och spridas i min skalle som en brand i en trästuga dränkt i bensin.......
/Katarina, livet har de senaste åren varit allt för orättvist för mina älskade
/Katarina, livet har de senaste åren varit allt för orättvist för mina älskade
Drabbar flickor i 21-års åldern, från sydvästra Skåne, med en förkärlek för män.
Kalla fötter går inte alltid att bota med gotländska lammtofflor. Inte heller alltid med uppåtmusik från 90-talet.
Dock vet jag att det ger en svårt att sova, svårlösta tankar, uttråkning, irritation och negativitet.
Dessutom har jag under mina år, upptäckt att det är ett vanligt syndrom hos mig. Att få kalla fötter och sticka. Nu är jag där igen.
Samma två frågor varje gång, "ska jag göra det?" och "är det, det bästa i situationen?".
Nu måste jag packa ihop min dator, bege mig de 0,75 metrarna till badrummet och borsta mina tänder för att sen, ytterligare en natt, inte kunna sova för att de svårlösta tankarna och de eviga frågorna dyker upp.
/Katarina, med tanke på att apoteksmonopolet har släppts tänkte jag öppna ett eget apotek, som ska heta "Kattas pärlor".
Dock vet jag att det ger en svårt att sova, svårlösta tankar, uttråkning, irritation och negativitet.
Dessutom har jag under mina år, upptäckt att det är ett vanligt syndrom hos mig. Att få kalla fötter och sticka. Nu är jag där igen.
Samma två frågor varje gång, "ska jag göra det?" och "är det, det bästa i situationen?".
Nu måste jag packa ihop min dator, bege mig de 0,75 metrarna till badrummet och borsta mina tänder för att sen, ytterligare en natt, inte kunna sova för att de svårlösta tankarna och de eviga frågorna dyker upp.
Ångestina®
Katta-oxis-Consumer HealthcareBrustablett 3500 mg 
(vita, cylinderformade, bitter eftersmak, 95 mm)
Visa foto
Analetikum
Receptfritt
Förmån
/Katarina, med tanke på att apoteksmonopolet har släppts tänkte jag öppna ett eget apotek, som ska heta "Kattas pärlor".
"You know it hurts so bad. just like i knew that it would."
Jag har satt igång ordentligt. Ett bra tag nu har jag lovat mig själv att börja träna igen. Det var mycket som satte stopp för det i höstas, vilket har resulterat i lovehandles och hakor. Något jag inte trivs med. Därför satte jag igång ordentligt den 4 januari. Lilla mat- och träningsdagboken följer mig var jag än går. Förra veckan blev det fem dagar på gymmet och en dag med simning. Denna vecka blir det kanske inte lika mycket, men jag ska nog få samma fyra dagar på gymmet ivarjefall. Jag har gjort en liknande satsning tidigare, som gick sjukt bra. Jag vet att jag kan om jag vill!
Dock har jag redan uppnått mina mål. Varför sätter jag ofta väldigt låga mål? Vad är jag rädd för? Antagligen är det för att jag vet med mig att jag blir sjukt stressad och mår ganska dåligt då mina mål är väldigt för höga och ej går att uppnå. Nu har jag dock höjt mina mål, så vi får se hur lång tid det tar att uppnå dem.
Fortfarande är det slutgiltliga målet att se ut (ivf känna mig som) Britney i denna video.
/Katarina, är väldigt fysiskt utmattad efter 7 dagars träning de senast 8 dagarna.
"The kiss of the snow, The crescent moon above us"
Idag är första dagen på väldigt många dagar som jag känner mig lycklig. Det känns skönt att för någon timme glömma allt. Nu när jag skriver om det, kommer ju tankarna tillbaka och det känns lite tyngre. Dock är det inget som kan dra ner denna dag.
Jag steg upp vid 9, käkade gröt och tog mig till gymmet. En omgång som var riktigt pepp och när jag stegade ut 1,5 h senare blundade jag mot solen och leendet som uppenbarade sig på mina läppar gick inte att stoppa. Jag cyklade hem genom stan med solen framkikandes bakom molnen. När jag gick längs gången över spåren och solen lyste in under taket var jag lycklig. Lycklig för att jag tagit tag i mig själv, lycklig för att det börjar bli ljusare snart, lycklig för att jag har bra vänner, lycklig för att jag är lyckligt lottad i många fall.
Ikväll blir det middags på St Michels vinkällare här i Lund tillsammans med Lisen. Ska bli kul att ses igen. En bra avslutning på denna peppdag!
Bilden är tagen på Gotland, inifrån bilen.
/Katarina, hungern har gjort sig påmind sedan 13:00, är nog dags att äta nu.
En lista i denna mörka tid.
För att peppa mig själv, skrev jag en lista på vad som gör mig glad.
Köra en runda i Skanörs hamn och lukta på den vackra utsikten
Umgås i stugan på Gotland
Ta en promenad längs stranden i Burge
Äta mammas goda mat hemma hos dem i Skanör
Göra ett armband
Tända ljus i min städade lägenhet
Gå på konsthallen
Se pappa pigg och glad
Att ha mycket blommor och grönt i min fönsterkarm
Umgås och mysa med mina bästa vänner.
/Katarina, we will be victorious.
Köra en runda i Skanörs hamn och lukta på den vackra utsikten
Umgås i stugan på Gotland
Ta en promenad längs stranden i Burge
Äta mammas goda mat hemma hos dem i Skanör
Göra ett armband
Tända ljus i min städade lägenhet
Gå på konsthallen
Se pappa pigg och glad
Att ha mycket blommor och grönt i min fönsterkarm
Umgås och mysa med mina bästa vänner.
/Katarina, we will be victorious.
"but I realized that the one you were before, had changed into somebody"
I våras och somras var jag väldigt duktig vad det gällde träning och motion. Så duktig att jag mådde bra av det. Inga mål som inte kunde uppfyllas, men som jag endå fick kämpa för. Det gjorde att jag slimmade till mig något. Jag köpte ett par grymt snygga jeans. Ett par höga, TIGHTA jeans med slitning och rejäl bootcut. Nu har jag dragit ned totalt på träning, eftersom jag inte har möjlighet till det. Jag kan därför inte använda mina superslim. Jag kommer i dem. Jag kan knäppa dem. Dock är det en "nära-döden-upplevelse" att sätta sig ner med dem på! Så jag bestämde att jag inte ska använda dem förrän i februari, då jag återigen är slimmad. När jag besökte bloggen The Glamourai, och såg bilden vid sidan, saknade jag mina jeans!
Bild lånad från bloggen The glamourai.
/Katarina, fortfarande nattlinne och badrock, inga bootcut!
One day we're gonna live in Paris, i promise.
Idag steppar jag ner från posten viceordförande för Gastronomiutskottet. Anledningen är endast en, men omfattande. Vi fick INGET gehör från sektionsledarna eller programansvarig. Gastronomiprogrammet i Kristianstad håller på att totalt fallera. Kursplaner som ej är fastslagna, därför registreras inte våra betyg, tentor som helt plötsligt dyker upp i schemat, som ej varit där när terminen startade, lärare/föreläsare som inte kan regler och stadgar hur det ska skötas, tentor som läggs i en hög som vi får rota genom..... Ja, ett helvete! Förra terminen var vi många som inte fick vårt CSN-bidrag eftersom de poäng vi tagit, inte blivit registrerade. Hur lätt är det att studera, sköta sin studier men ändå inte få sitt CSN, för att skolan missköter sig?! Ja, hoppet har varit ute många gånger, men nu har det helt fallit bort. När vi påvisar problemen, får vi svar att de inte vet om att det ens är ett problem? Är de skyldiga att registrera våra poäng?
Trots att det är en lättnad att kliva av från posten känns det lite sorgset. Jag har inställningen att man får klaga så mycket man vill, bara man försöker göra något åt problemet. Du kan inte sitta hemma i soffan och klaga på politiker och sen inte resa feta arslet ur stolet och inte gå och rösta. Klagar du, får du försöka göra något åt det, annars kan du lika bra limma samman käften. Så, hur ska jag göra nu, sluta klaga? Nej, det tänker jag verkligen inte göra. Jag tänkte försöka kämpa i form av egen lite person, men låta någon annan sköta snacket med tant och farbror sektionsledare. Sköta snacket med "jag vill inte se, jag vill inte höra"-programansvarig....
Så, nu är vi tillbaka från världen av överbokad kalender och möten. Framförallt, jag är tillbaka från världen där jag var tillbaka från att hoppa in i väggen och låta hoppen sina i sanden. Jag har bestämt mig, jag blir väl ingen färdig gastronom i slutet, men jag tänkte kämpa för min sak.....
/Katarina, Köpenhamn-London på fredag vid 07:20!!!!
Trots att det är en lättnad att kliva av från posten känns det lite sorgset. Jag har inställningen att man får klaga så mycket man vill, bara man försöker göra något åt problemet. Du kan inte sitta hemma i soffan och klaga på politiker och sen inte resa feta arslet ur stolet och inte gå och rösta. Klagar du, får du försöka göra något åt det, annars kan du lika bra limma samman käften. Så, hur ska jag göra nu, sluta klaga? Nej, det tänker jag verkligen inte göra. Jag tänkte försöka kämpa i form av egen lite person, men låta någon annan sköta snacket med tant och farbror sektionsledare. Sköta snacket med "jag vill inte se, jag vill inte höra"-programansvarig....
Så, nu är vi tillbaka från världen av överbokad kalender och möten. Framförallt, jag är tillbaka från världen där jag var tillbaka från att hoppa in i väggen och låta hoppen sina i sanden. Jag har bestämt mig, jag blir väl ingen färdig gastronom i slutet, men jag tänkte kämpa för min sak.....
/Katarina, Köpenhamn-London på fredag vid 07:20!!!!
"säg som det e, otrohet varar längst"
Jag är helt slut. Helt utmattad. All min energi går nu åt att hålla mig uppe. Att få mitt psyke att fungera som jag vill att det ska göra. Jag är en väldigt glad och livfull människa egentligen. Jag är den som håller "the spirit" uppe. Inte nu. Orkar inte riktigt mer.
Men jag kämpar. Jag gör saker så att jag ska må bra. Jag unnar mig en shoppingtur med bästa vännen. Tänder femtiotalet ljus varje vecka. Lyssna på grym musik, just nu peppar Maskinens senaste skiva riktigt mycket. Äter mycket och god frukt, mestadels sharon. Unnar mig glädje, men trögt går det.
Jag längtar till jul. Hur länge kommer jag behöva kämpa. Kommer jag hela mitt liv leva på en lös tråd med dalar och toppar.
Jag klarar mig. Jag har världens bästa mamma. Världens gulligaste pappa. Världens mest omtänksamma syster. En stöddig, men ljuvligt underbar lillebror som blommar mer och mer. Sen har jag min släkt, min moster, farfar, mormor. Världens bästa vänner från tiden i Skanör, från tiden i Uppsala, från gymnasietiden och från andra ställen. Jag har otroligt mycket människor runt mig! Genom småsaker kommer jag på fötter. Ert stöd finns där trots att ni inte vet det!
Tack för smset igår Christofer. Sådant värmer i hjärtat!
/Katarina, hoppas vara ordentligt på fötter efter nyår. Då kör vi senhårt plugg och ordentlig träning med MINST 3-4 ggr/vecka.
Men jag kämpar. Jag gör saker så att jag ska må bra. Jag unnar mig en shoppingtur med bästa vännen. Tänder femtiotalet ljus varje vecka. Lyssna på grym musik, just nu peppar Maskinens senaste skiva riktigt mycket. Äter mycket och god frukt, mestadels sharon. Unnar mig glädje, men trögt går det.
Jag längtar till jul. Hur länge kommer jag behöva kämpa. Kommer jag hela mitt liv leva på en lös tråd med dalar och toppar.
Jag klarar mig. Jag har världens bästa mamma. Världens gulligaste pappa. Världens mest omtänksamma syster. En stöddig, men ljuvligt underbar lillebror som blommar mer och mer. Sen har jag min släkt, min moster, farfar, mormor. Världens bästa vänner från tiden i Skanör, från tiden i Uppsala, från gymnasietiden och från andra ställen. Jag har otroligt mycket människor runt mig! Genom småsaker kommer jag på fötter. Ert stöd finns där trots att ni inte vet det!
Tack för smset igår Christofer. Sådant värmer i hjärtat!
/Katarina, hoppas vara ordentligt på fötter efter nyår. Då kör vi senhårt plugg och ordentlig träning med MINST 3-4 ggr/vecka.
Totalt onödigt vackert.
Ja, Sveriges tråkigaste inlägg. Samtidigt Sveriges vackraste kärlekssång just nu!
Ingenting är vettigt 03:30,
det har du rätt i men det struntar jag i.
Jag svär jag såg den,
den där glimten bakom hårt sminkade ögonen.
Dom sa någonting som jag alltid velat höra.
Jag tror det knappt själv med, men sen i lördags.
vet jag nåt som jag alltid velat veta jag vet
vad den sista jag älskar kommer heta.
Du är trött på musiker o jag är trött på utsikten
från bussen ska vi göra nåt åt det?
Kom igen, kom igen jag vill vara din vän kom igen,
med dig vill ja se framtiden.
Dom enda som jag träffar oftare än en gång är personalen
på Babylon, det är därför jag blev kär i henne bakom disken
när hon går av skiften är jag full o hon är nykter.
/Katarina, skriver arbetet som ska in imorgon och har gråtångest för att jag ska tillbaka till Kristianstads högskola
Ingenting är vettigt 03:30,
det har du rätt i men det struntar jag i.
Jag svär jag såg den,
den där glimten bakom hårt sminkade ögonen.
Dom sa någonting som jag alltid velat höra.
Jag tror det knappt själv med, men sen i lördags.
vet jag nåt som jag alltid velat veta jag vet
vad den sista jag älskar kommer heta.
Du är trött på musiker o jag är trött på utsikten
från bussen ska vi göra nåt åt det?
Kom igen, kom igen jag vill vara din vän kom igen,
med dig vill ja se framtiden.
Dom enda som jag träffar oftare än en gång är personalen
på Babylon, det är därför jag blev kär i henne bakom disken
när hon går av skiften är jag full o hon är nykter.
/Katarina, skriver arbetet som ska in imorgon och har gråtångest för att jag ska tillbaka till Kristianstads högskola
Fences in a row.
Jag är väldigt ledsen på mig själv. Jag är väldigt beviken på mig själv. Det finns ingen annan än jag själv som kan göra mig besviken. När jag bryter mot mina egna tankar och värderingar, och framför allt min egen moral. Det är så otroligt onödigt, "allt ihop". Varför utsätter jag mig för min egen besvikelse?
Dumma dumma mig.
/Katarina, nu har jag skrivit av mig, haft ångest en hel dag och ältat det tillräckligt många timmar. Nu får det vara nog. Jag lär mig av läxan....
"I'm just a girl, all pretty and petite"
Glädje kan uppenbara sig i olika skepnader. Just nu uppenbarar sig glädjen i dessa skepnader.
Vakna av att solens strålar tränger sig in genom persiennen.
Fylla lägenheten med nya, växande blommor och gröna blad
Vända på sina snökulor
Få checkar från favoritaffären
Unna sig ett doftljus
Lyssna på Phoenix
Tänka på Röyksopp-konserten den 8 november i Köpenhamn
Få klia någon på ryggen
Se sin bästa kompis i Sydsvenskan (Jag är STOLT)
Äta ett perfekt kokat ägg
Titta på vackra bilder från Gotland
Det är lycka för mig just nu. Just här!
/Katarina, ljuset brinner och nu ska jag duscha
"Fill" me up.
Skalet börjar fyllas. Det gör det automatiskt när känslor med stora tunga droppar som faller från ögonen kommer. Farmor gick bort tidigt i söndags morse. Då är det svårt att vara ett tomt skal. Det är svårt att vara ett tomt skal utan känslor, då man sitter bredvid en människa som är en av dem som känt mig hela mitt liv och gjort mig till den jag är.
För att kunna känna glädje måste man kunna känna sorg. Så nu är allt på bättringsvägen. Farmor saknas i mitt hjärta. Det har hon gjort länge. Mycket att se framemot denna vecka och kommande och framöver och snart är det jul och det börjar hände en massa saker och.....
Mitt liv har satt igång igen. Mitt skal fylls på efterhand ochj ag har börjat leva!
Efter tre veckors dvala i tysta, mysiga, lugna Skanör med endast familjen och någon liten vän-touch som lunch med I och mys med H, ska jag nu ta tillbaka mitt liv i Lund. Jag ska fylla mitt skal med mina vänner, med vernissage, med öl och med mys. Även skolan ska få känna att den lever då praktiken är slut nästa vecka och mitt tjat på hur dumma de är på Kristianstads högskola, sätter igång igen!
Nu ska jag äta framdukad frukost som mamma fixat. Sen till Lund med cykel, ny hylla och gardiner. Inom nya Ikea i Malmö för att kika på världens grönaste. Skalet fylls på med intryck ju mer jag lever!
/Katarina, den förfärliga tomheten har börjat fyllas
För att kunna känna glädje måste man kunna känna sorg. Så nu är allt på bättringsvägen. Farmor saknas i mitt hjärta. Det har hon gjort länge. Mycket att se framemot denna vecka och kommande och framöver och snart är det jul och det börjar hände en massa saker och.....
Mitt liv har satt igång igen. Mitt skal fylls på efterhand ochj ag har börjat leva!
Efter tre veckors dvala i tysta, mysiga, lugna Skanör med endast familjen och någon liten vän-touch som lunch med I och mys med H, ska jag nu ta tillbaka mitt liv i Lund. Jag ska fylla mitt skal med mina vänner, med vernissage, med öl och med mys. Även skolan ska få känna att den lever då praktiken är slut nästa vecka och mitt tjat på hur dumma de är på Kristianstads högskola, sätter igång igen!
Nu ska jag äta framdukad frukost som mamma fixat. Sen till Lund med cykel, ny hylla och gardiner. Inom nya Ikea i Malmö för att kika på världens grönaste. Skalet fylls på med intryck ju mer jag lever!
/Katarina, den förfärliga tomheten har börjat fyllas
They say an end can be a start
Forever is a long long time
When you lost your way
Känslan är tom. Inte mycket mer känns det som det finns. Allt känns förevigt, men inget ger mig känslan av att det finns någon mening med det. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är varken sorgsen eller deprimerad, bara tom. Tom. Jag känner mig som ett skal. Ett skal utan innehåll. Jag behöver fyllas. Fyllas med något bra, något som ger mig något. Något som gör att jag känner mig hel. Kanske någon, kanske något, kanske allt?!
Fyllas av spänning. Jag behöver flytta. Jag behöver göra er radikal förändring. Jag kan inte stå kvar och stampa på samma ställe. Tror det är nu jag insett att jag kanske måste klara mig själv. Jag kanske måste flytta 70 mil. Kanske måste förflytta mitt liv och börja om.
Saker som hjälper mig på vägen är mina ljuvliga vänner. Englandresa i december. Min familj. Gotland i jul. Drömmar om hur bra allt har varit innan. När jag var liten. Hur fullt mitt skal var när jag fyllde fyra och fick min kassa-apparat. När jag fick kasta mig i morfars varma, snusluktande famn.
Han saknas mitt liv!
/Katarina, det tomma skalet
When you lost your way
Känslan är tom. Inte mycket mer känns det som det finns. Allt känns förevigt, men inget ger mig känslan av att det finns någon mening med det. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är varken sorgsen eller deprimerad, bara tom. Tom. Jag känner mig som ett skal. Ett skal utan innehåll. Jag behöver fyllas. Fyllas med något bra, något som ger mig något. Något som gör att jag känner mig hel. Kanske någon, kanske något, kanske allt?!
Fyllas av spänning. Jag behöver flytta. Jag behöver göra er radikal förändring. Jag kan inte stå kvar och stampa på samma ställe. Tror det är nu jag insett att jag kanske måste klara mig själv. Jag kanske måste flytta 70 mil. Kanske måste förflytta mitt liv och börja om.
Saker som hjälper mig på vägen är mina ljuvliga vänner. Englandresa i december. Min familj. Gotland i jul. Drömmar om hur bra allt har varit innan. När jag var liten. Hur fullt mitt skal var när jag fyllde fyra och fick min kassa-apparat. När jag fick kasta mig i morfars varma, snusluktande famn.
Han saknas mitt liv!
/Katarina, det tomma skalet
Längtan som gör mig till barn
Dagen D. Kanske snarare dagen R. Dagen som jag väntat på så otroligt länge. Den som varit bokad sedan några månader tillbaka. Dagen då jag ska få träffa honom (eller kanske en överdrift). Jag känner mig som barnen, utanför godisaffären i Pippi långstrumpfilmerna. Barnen som suktar efter godiset innaför fönstret och slickar sig runt munne. Jadå, idag ska jag och några av mina väninnor se Robins. Ja, vi ska vara publik i dagens inspelning av Robins som sänds 21.30 på lördag. Jag vet att ni alla nu blir väldigt avundsjuka, men det är tyvärr ytterst specifika personer som blir utvalda till att sitta i hans publik (bara de som köpt biljetter på Malmö operas hemsida). Så många säsonger jag har suktat efter denna man genom tvrutan och nu är det dags. Jag ska få se människan jag är hemligt förälskad i för första gången i verkligheten. Har hört rykten att han hänger på T-bar i Lund. Så där kommer jag synas resten av denna höst.
Ha det gott!
/Katarina, återigen 16 år
Ha det gott!
/Katarina, återigen 16 år
