Döden har mest makt.
/Katarina, livet har de senaste åren varit allt för orättvist för mina älskade
Drabbar flickor i 21-års åldern, från sydvästra Skåne, med en förkärlek för män.
Dock vet jag att det ger en svårt att sova, svårlösta tankar, uttråkning, irritation och negativitet.
Dessutom har jag under mina år, upptäckt att det är ett vanligt syndrom hos mig. Att få kalla fötter och sticka. Nu är jag där igen.
Samma två frågor varje gång, "ska jag göra det?" och "är det, det bästa i situationen?".
Nu måste jag packa ihop min dator, bege mig de 0,75 metrarna till badrummet och borsta mina tänder för att sen, ytterligare en natt, inte kunna sova för att de svårlösta tankarna och de eviga frågorna dyker upp.
Ångestina®
Katta-oxis-Consumer Healthcare(vita, cylinderformade, bitter eftersmak, 95 mm)
Visa foto
Analetikum
Receptfritt
Förmån
/Katarina, med tanke på att apoteksmonopolet har släppts tänkte jag öppna ett eget apotek, som ska heta "Kattas pärlor".
"You know it hurts so bad. just like i knew that it would."
Jag har satt igång ordentligt. Ett bra tag nu har jag lovat mig själv att börja träna igen. Det var mycket som satte stopp för det i höstas, vilket har resulterat i lovehandles och hakor. Något jag inte trivs med. Därför satte jag igång ordentligt den 4 januari. Lilla mat- och träningsdagboken följer mig var jag än går. Förra veckan blev det fem dagar på gymmet och en dag med simning. Denna vecka blir det kanske inte lika mycket, men jag ska nog få samma fyra dagar på gymmet ivarjefall. Jag har gjort en liknande satsning tidigare, som gick sjukt bra. Jag vet att jag kan om jag vill!
Dock har jag redan uppnått mina mål. Varför sätter jag ofta väldigt låga mål? Vad är jag rädd för? Antagligen är det för att jag vet med mig att jag blir sjukt stressad och mår ganska dåligt då mina mål är väldigt för höga och ej går att uppnå. Nu har jag dock höjt mina mål, så vi får se hur lång tid det tar att uppnå dem.
Fortfarande är det slutgiltliga målet att se ut (ivf känna mig som) Britney i denna video.
/Katarina, är väldigt fysiskt utmattad efter 7 dagars träning de senast 8 dagarna.
"The kiss of the snow, The crescent moon above us"
Idag är första dagen på väldigt många dagar som jag känner mig lycklig. Det känns skönt att för någon timme glömma allt. Nu när jag skriver om det, kommer ju tankarna tillbaka och det känns lite tyngre. Dock är det inget som kan dra ner denna dag.
Jag steg upp vid 9, käkade gröt och tog mig till gymmet. En omgång som var riktigt pepp och när jag stegade ut 1,5 h senare blundade jag mot solen och leendet som uppenbarade sig på mina läppar gick inte att stoppa. Jag cyklade hem genom stan med solen framkikandes bakom molnen. När jag gick längs gången över spåren och solen lyste in under taket var jag lycklig. Lycklig för att jag tagit tag i mig själv, lycklig för att det börjar bli ljusare snart, lycklig för att jag har bra vänner, lycklig för att jag är lyckligt lottad i många fall.
Ikväll blir det middags på St Michels vinkällare här i Lund tillsammans med Lisen. Ska bli kul att ses igen. En bra avslutning på denna peppdag!
Bilden är tagen på Gotland, inifrån bilen.
/Katarina, hungern har gjort sig påmind sedan 13:00, är nog dags att äta nu.
En lista i denna mörka tid.
Köra en runda i Skanörs hamn och lukta på den vackra utsikten
Umgås i stugan på Gotland
Ta en promenad längs stranden i Burge
Äta mammas goda mat hemma hos dem i Skanör
Göra ett armband
Tända ljus i min städade lägenhet
Gå på konsthallen
Se pappa pigg och glad
Att ha mycket blommor och grönt i min fönsterkarm
Umgås och mysa med mina bästa vänner.
/Katarina, we will be victorious.