Det är tur att jag har Spotify premium och det är tur att jag har så otroligt många spellistor. Jag har nämligen inte råd att använda mina köpta MB till Spotify eftersom det drar så otroligt mycket. För att inte tröttna på artister och album brukar jag på slumpvis välja ut artister/låtlistor och slumpa ut tre låtar från artisten som slumpats fram. Ikväll blev det en blandning av Rebecca & Fiona, Jumper, Regina Spektor, Markus Krunegård, Nause, The Temper Trap, M83, Aaliyah och Håkan Hellström. Den sistnämna lyckades bli låtar enbart från albumet ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. Ett album jag fick bränt från Henke i min klass i åttan. Jag har för mig att han brände den och Red hot chili peppers till mig. Direkt när jag hörde ”Uppsnärjd i det blå” börja spelas fick jag rysningar. Jag kan se framför mig exakt vad jag gjorde under den perioden i mitt liv då Håkan Hellström fyllde mina högtalare i flickrummet i Skanör. Det är så mycket känslor bakom låtarna på det albumet att jag seriöst tänke när de började spelas, ”orkar jag detta just nu”. Jag älskar låtarna men det är mycket känslor kopplat till musiken. Minnen tar mig tillbaka och helt plötsligt känns det som jag står på skolgården igen. Alla problem jag hade just då är helt plötsligt tillbaka och jag bli 13 år igen. Det finns många andra låtar jag har minnen förknippade till, men då är det enstaka låtar. Detta album är som ett uppslagsverk av minnen från mina mittersta tonår, åren mellan 13-15. Dessa låtar ger mig fler minnen än vad alla foton i världens skulle kunna ge mig. Samma gäller dofterna av de parfymer jag hade under tonåren. En sniff och jag blir tonåring och bor helt plötsligt i Skanör igen.

/Katarina, lyssnar på Jumper istället, under den tiden i mitt liv hade jag mindre problem

Att jag inte har trampat i hundskit än, här i Dijon är ett mirakel. Peppar peppar… Jag kommer säkert göra det nu när jag ”sagt det rakt ut”. Det ligger hundbajs överallt. Det ligger inte speciellt mycket skräp längs gatorna och de har folk som sopar trottoarerna för hand med en kvast. Dock verkar det inte vara någon som plockar upp efter sin hund. På varenda trottoar ligger det hundbajs. När jag promenerar så försöker jag titta ner så mycket som möjligt för att minimera chansen att äckla ner mina skor.

Snälla fransmän, börja plocka upp efter era hundar och snälla, ge dem någon annan mat. För de mår knappast bra i magen av det ni ger dem!

/Katarina, smått irriterad och något äcklad efter en promenad på stan

Vad har hänt med det Frankrike jag en gång kände. Bilister på trottoarerna, köra mot rött, nästan över fotgängare, in i andra bilister, meja cyklister, inte blinka vid byte av fil, köra om på insidan. Har fransmännen någonstans insett att det är bättre att vara försiktiga? Nej, jag tror inte att fransmännen på lång tid kommer förändra sitt beteende för att de har fått en insikt. Det är ”makten” som har kommit på dem. Jag kan inte minnas att jag någon gång tidigare sett parkeringsvakter i Frankrike. Det är säkert för att jag varit så liten att jag inte lagt märke till dem. I Dijon ser jag parkeringsvakter varje dag. Det är även de dagar då min enda tid ute är totalt 20 minuter – 10 min påväg till bussen på morgonen och 10 minuter hem från busstationen genom stan. I Lund ser jag inte parkeringsvakter så här ofta. Har ”makten” tröttnat på att ha trottoarerna fulla med bilar? Idag låg problemet i en stor vinröd van som hade parkerat halva sin bil på trottoaren. Det var fyra (!) parkeringsvakter som stod och diskuterade och var upprörda över bilen.

Jag kan meddela att jag givetvis ser flertalet bilar på trottoarerna varje dag. Dock är många av dem lappade!

/Katarina, har givetvis lyckats inleda första dagen av våren med en extrem allergireaktion. Välkommen ljuvliga vår!

Ja, då har jag lyckats avklara min första vecka på ett franskt universitet. Denna vecka har gått fort men mitt huvud är mycket mört efter fem fullspäckade dagar med full koncentration. Eftersom alla föreläsningar är på franska är det viktigt att sitta fullt koncentrerad varenda sekund för att inte tappa bort sig. Vår lärare är mycket bra, men oj vad ”skolan” i Frankrike är annorlunda. Det hade jag förväntat mig men skillnaderna är mycket stora. På svenska universitet utgår man ifrån att studenterna är vuxna nog (det skiljer sig givetvis mycket mellan utbildningar och lärosäten). Första dagen fick vi reda på att kommer man försent mer än tre gånger så måste man upp till programmets direktör och ha ett samtal. Varje dag har vi läxa, och ungefär var tredje dag har vi test på det vi gått genom och på läxan. Alla föreläsningar (7 st i veckan, totalt 17 h) är obligatoriska och sen finns det ytterligare föreläsningar om man vill läsa ytterligare inom specialområdena gastronomins historia och vin. Vill man gå på toaletten under en förläsning så hade jag rekommenderat att be om lov. Första dagen gick vår föreläsare igenom hur vi skulle organisera våra papper och att det var bra att ha en pärm och att vi var tvungna att ha ett block där papprena kunde rivas ut för att skriva test på och sedan lämna in. Föreläsningssalarna, eller snarare lektionssalarna och de hus där vi håller till är typ baracker. Hela campus ser ut som ett getto. Det är inte direkt UB-byggnader (Univeristetsbiblioteket i Lund) som vi huserar i. Universitetshuset (Maison de l’univeristé) är inte i närheten av varken Uppsalas eller Lunds. I Dijon skulle jag likna det vid en svamp (nu kommer säkert en viss arkitekt skälla på mig och tycka att just den byggnaden är ”arkitekturig”).

Jag är inte van vid att ha så lite eget ansvar men jag måste säga att jag gillar mycket av det. Jag brukar ändå gå på alla föreläsningar under en kurs eftersom jag kommer ihåg det bättre om jag både hört och läst det. Sen är det bra att få förklarat det som står i böckerna om det är något som ej är solklart. Framför allt när det gäller att jag ska lära mig ett nytt språk är det väldigt bra att gå på föreläsningar. Är det något jag inte förstår, kan jag fråga direkt. Vad det gäller läxorna är det okej för mig. Vad skulle jag annars göra om kvällarna?

/Katarina, har lärt sig otroligt mycket första veckan och har till och med lyckats luncha i helgen med fyra tjejer från klassen där endast ”franska” pratades (och lite japanska).

Sådär ja, här kommer en direkt och väldigt enkel jämförelse mellan svenska och franska IKEA. Jag vet att varuhusen kan skilja sig mycket åt inom Sverige också, men jag har besökt både små och stora varuhus runt om i vårt långa land.

Som kunnat läsas i tidigare inlägg hävdar jag att det finns stora sociala skillnader mellan svenskar och fransmän. Detta gör att även varuhuset IKEA känns väldigt ”franskanpassat” här i Dijon. Framför allt vad det gäller matsalen. Jag besökte IKEA en vardag under lunchtid. Mitt besök startade med att äta lunch i matsalen. Jag var så långt mina ögon nådde den enda vuxna i de två kassaköerna som hade köttbullar på sin bricka. Det var en del som tittade lite extra åt mitt håll när jag beställde köttbullar. Om det berodde på mitt dåliga uttal vid beställningen eller att jag just tagit köttbullar är ju svårt för mig att veta. På min tallrik fanns ingen lingonsylt, det serverades helt enkelt inte till köttbullarna i Frankrike. Jag var dessutom den enda av oss fem barn (?) som valde köttbullar som också valde potatismos, de andra tog en skopa pommes utan brunsås (!). Jag kan ju absolut förstå varför de vuxna inte åt köttbullar. Den andra maten som serverades var riktigt bra. Sådan gourmetmat har jag aldrig tidigare sett på något IKEA-varuhus. Det fanns bland annat moules marinières! Dessutom fanns det vinfat och små karaffer som man själv kunde fylla och ta med sig till sitt bord. Det fanns flertalet vinsorter att välja på. Dessertutbudet var enormt jämfört med svenska IKEA. Det fanns ett crêpebord med flertalet olika sylter att välja till sina pannkakor. Jag tror detta bord hade ersatt salladsbordet eftersom det icke existerade ett sådant.

När lunchen var avklarad och chocken efter att svenska IKEAs matsal var utbytt mot en gourmetrestaurang lagt sig, vandrade jag vidare genom varuhuset, själv! Ja, för första gången någonsin kände jag mig ensam i ett IKEA-varuhus. I vissa utrymme var jag helt ensam och hade fullt utrymme för att pilla i näsan och annat man gör när ingen ser. Det kändes som att gå i vilken annan möbelaffär som ligger ute på Svågertorp i Malmö som har en alldeles för stor yta för sitt eget bästa och sin kapacitet. Var var alla fransmän? Jo, de var i restaurangen. För där var det fullt ös. Inte bara flertalet vuxna ”jobbare” hade lämnat sina kontor för att avnjuta sin 2h siesta i IKEAs gourmetrestaurang, utan lite senare kom alla kringliggande skolors elever och åt upp sig då mackorna med brie hemmifrån inte hade fyllt upp deras magsäckar.

Jag fick känslan att IKEA i Dijon (kanske hela Frankrike) har varit tvungna att satsa på maten eftersom det är där pengarna kommer in. En och annan kinesisk utbytesstudent bidrog givetvis också med pengar för wookpannor, men de kommer ju endast en gång per termin. Jag funderar på en tur till IKEA en lördag istället för att se om det är då ”franskfamiljerna” tar med sig kidsen till Småland för att insupa den svenska möbeljätten!

Idag är det alla hjärtans dag. Det finns massor av sätt att fira denna dag. Jag har varit på Campus och haft föreläsning. Jag och M firade alla hjärtans dag i januari innan jag åkte. Vi drack champagne och åt tacos (heja den svenska knäppheten!). Idag kommer jag därför istället hylla landet jag är i. Frankrike har enda sedan mina små flickfötter kunnat gå längs Lyons gator haft en stor del i mitt hjärta. Det finns så många fina saker med Frankrike som gör att det alltid kommer vara en del av mitt liv. De många minnena från barndomens resor i Frankrike bidrar säkerligen med sin del.

Nice, Antibes, Montpellier, Seté, La Camargue, Orange, Provance, Bretange, Lyon, Avignon, Nîmes, le Pont du Gard, Paris, Bordeaux, Languedoc-Roussillon, Marseilles, Mulhouse. Ställena är många och fina. De jag nämnt är långt ifrån alla underbara platser som Frankrike erbjuder. Hade jag haft mina resedagböcker från min barndom hade jag kunnat nämna ännu fler underbara orter som förgyllt mitt liv. Hjärtat bankar och ögonen tåras när jag tänker på vissa av mina minnen jag upplevt i Frankrike, för att jag älskar det så mycket.

Evianspray, E. Leclerc, Ostronodling, kanalbåtsåkning, Pain de chocolat, Brie på en filt vid en sjö, besök i Roquefortgrottorna, vingårdarna, cornichons, Le petit Marseillais, kökbutiken i Paris, vita hästar i Camargue, orangearöda bergsväggar i Orange, citron och apelsinodlingar, knökliga vägar i bergen, senap i glas med seriefigurer på, Carrefour, Mercuré, Carcasonne, Laguiole-knivar, bad på turistorter, franskt hus utanför Nice, flertalet besök i sjukstugor på stranden, Super U, krukor mellan benen, soffgrupp på taket (eller var det Spanien?), espandrillos, ödlor i bergen, sommarskolsböcker på franska, flamingos och svarta tjurar, senap, Lacoste, mina första Converse, rosor i badkaret, flertalet födelsedagar, snäckor, tidvatten, Lejonkungen-bokmärken, saltvattenspooler, badmössor, miltals bilfärder och massa mer. Minnena och upplevelserna som bidrar till en otroligt kärlek. Jag älskar dig Frankrike!

/Katarina, tack mamma och pappa för att jag fått dessa upplevelser och minnen. Glad alla hjärtans dag!

Fransmännen är ett mycket stolt folk. Nationalismen känns vackla lite ibland, men kommer alltid komma tillbaka. De älskar sitt språk, sitt land och sin mat. Mycket av deras framtoning beror till stor del på detta.

Jag har sedan barnsben besökt Frankrike fler gånger än jag säkert kommer ihåg. Med en far i ett franskt företag och med ett otroligt intresse för bilar blev jag snabbt inskolad i den franska bilskolan. Att köra franskt var inte ett alternativt. Efter en padda (Citroën) som varit inne på verkstaden säkerligen fler timmar än familjen kört den var det blankt nej.

Efter ett liten undersökning längs min gata (rue Mariotte, Dijon) två gånger om dagen i tre dagar (ja, jag kan nog ibland klassas som nörd) har jag dragit slutsatsen att fransmännen inte håller med min far. Det är överlägset många fler franska bilmärken (framför allt Renault, Peugot och Citroën) än andra. Visst är det fler som kör Volvo och Saab i Sverige (endast sett en av varje här) men detta är extremt. Går du längs en gata i Sverige med 30 bilar så är inte 24 av dem av märkena Volvo eller Saab. Jag blev så paff av mitt resultat att jag var tvungen att kolla även idag, på en gata i en annan del av stan för att utesluta att det enbart var på min adress det bodde oerhört många lovers av franska bilmärken. Jag tog bussen ut till slutstationen i ett område som heter Talant (av en annan anledning egentligen). Jag räknade alla bilar som stod parkerade på höger sida och kom fram till liknande resultat. Beror detta på nationalism? Med en syster i ett franskt bilföretag så vet jag att franska bilar inte har den bästa kvalitén, absolut inte den sämsta heller i och för sig, men varför är resultatet så extremt?

Jag tror absolut att det kan ha att göra med nationalism och de sociala koderna i landet. Fransmännen har väldigt mycket känslor inför sitt land, sitt språk och sin kultur och många vill då säkert också köra konceptet fullt ut och väljer därför en fransk bil. Mycket hör säkert givetvis till traditioner, men det kan väl klassas som en social kod kan jag tycka.

Jag är absolut inte negativ till Frankrike och fransmän. Jag har blivit (nästan alltid) väldigt bra bemött och under min korta tid här har jag träffat flera underbart hjälpsamma människor. Jag kommer säkert ösa ur mig ett inlägg senare under min vistelse om alla underbara saker som finns i Frankrike. De billiga och även i flera fall gratis bussresorna som erbjuds i stan, den franska maten, det underbara vinet som Bourgignon vill förgylla min tid med, den otroligt stora supermarketen med matdiskar och ett matutbud som vi bara kan drömma om i Sverige, klimatet, ”siestan” mellan 12h-14h då det dricks vin och äts dessert och utan tvekan det vackraste landskap som dina ögon kan skåda!

Det finns socialt beteende och sociala koder i samhället som skiljer sig mycket mellan människor i olika länder. En jämförelse mellan svenskarna och våra grannar i söder, danskarna gör det snabbt klart för oss hur mycket som skiljer sig mellan oss. Mycket beror givetvis på vilka lagar, regler och sociala regler som finns i landet, men dessa har givetvis byggts upp av människorna i landet. Att jämföra vissa beteende mellan fransmän och svenskar kan ibland göra mig förvirrad, yr och lite smått galen. På vissa sätt är fransmän så annorlunda, både positivt och negativt.

Varje gång jag i Sverige går förbi en person som röker håller jag andan för att jag vet att min astma mår bättre av att inte andas in röken. Om jag skulle göra det i Frankrike, skulle jag dö. Det är väsentligt många fler som röker här. Det är dessutom en helt annan rökkultur än i Sverige, trots att det börjar komma fler och fler förbud. Väldigt många uteserveringar är öppna året om. Många är dessutom inredda med inte bara värmare, utan även inklädda i plastväggar- och tak. Som ett förtält på en husbil har många restauranger förtält som sina uteserveringar. Detta för att fransmännen ska kunna sitta ute och äta – kunna röka samtidigt. Det är nämligen inte tillåtet att röka inne i restaurangerna. Efter en runda i stan upptäckte jag att flera av uteserveringarna är fullsatta medan det är få som sitter inne i restaurangen. Rökningen har alltså tagit överhand.

I Sverige går vi mot en trend att rökning är väldigt ”ute” och något som börjar bli mer tabu. Allt fler försöker rentvå sig med sig med frasen ”jag bara feströker” eller ”jag kan sluta när jag vill”, men i Frankrike är det inte ens på tapeten att fråga om varför någon röker. Frankrike är påväg, men det går lite långsammare här än i Sverige, lite samma som i Danmark där också väsentligt många fler röker än i Sverige!

Ja, nu har jag landat ordentligt i den medelstora staden Dijon i östra Frankrike. Väldigt grovt brukar jag säga att staden ligger mellan Lyon och Paris, men lite närmare Lyon. Alltså ett läge som är väldigt mycket mitt i, med ”okej” avtånd till det mesta i Frankrike och även de västra delarna av Schweiz och Italien. Det finns alltså en väldig möjlighet till att besöka flertalet närbelägna städer med TGVn. Jag har idag bott nio dagar i Frankrike varav sex av dem på hotell. Så jag är precis inflyttad i den lilla studion högst upp i ett mysigt hus på 14, rue Mariotte. Jag har under veckan som gått lyckats ta mig till IKEA, käka på diverse ställen, skaffa lägenhet, berätta för en tant vad klockan är, köpa senap för 150 kronor, besökt Campus, skaffat mig en fransk hemförsäkring och självklart extremt mycket mer. Eftersom min franska är väldigt dålig blir allt en extra utmaning för det är få gånger folk kan ett ord engelska. Jag har knölat mig fram på min skolfranska och klarat mig ganska bra hittills med FrEngSka. När skolan börjar på måndag (13/1) hoppas jag att mitt språk kommer igång ordentligt. Just nu är det en ordentlig röra mellan franskan, engelskan och svenskan.

Jag kommer skriva här lite då och då. Framför allt betraktelserna om de olika skillnaderna mellan Frankrike och Sverige. Vill du se min vardag görs det på http://lasuedoise.tumblr.com (som tyvärr ligger i lä denna vecka pga problem med internet). Tanken är att jag ska uppdatera med bilder minst fem gånger i veckan!