Fobi borta, rädsla funnen

Då har jag denna höst lyckats bota min spindelfobi. Det har nu övergått mer till en rädsla eller snarare ett obehag. Jag har lyckats bemästra mig själv och undvika panik i situationer som jag aldrig tidigare trott varit möjligt. Har haft min extrema fobi enda sedan jag var liten. Alla som känner mig väl, känner också min fobi. Nu är den borta. Känns som en liten del av min personlighet har försvunnit. Dock är det en dålig sida av min personlighet som försvunnit.








/Katarina ger sig själv en välförtjänt applåd

"You gonna want me"

Sista veckan på höstterminen. Givetvis både hemtenta och inlämning av arbete. Kämpar på och springer på möten. Har börjat året med en tripp till London. Ljuvligt och en känsla av vår. London eye, running sushi, Madame Taussade, promenad i Notting hill, tunnelbanesightsing, zoo, picknick på hotellet och annat mysigt hans med. Behövs guldminnen som man kan titta tillbaka på och njuta!




/Katarina, beskriver chokladens kemi

Dags att älska sig själv

Ibland måste man (läs:jag) inse att det är vi själva som styr våra liv. Att det är du själv som påverkar hur du mår. Visst finns det andra egenskaper som influerar ditt liv som påverkar ditt humör och din levnadsstandard, men i slutändan tror jag ändå att det är vi själva som bestämmer hur vi ska må.

Mitt löfte inför det nya året är att må bättre. Jag har mått sämre, men jag har också mått bättre. Just nu och några månader tillbaka har jag befunnit mig i en medelfas. Inte bra, men inte dålig heller. Jag känner mig blek inuti, tom och osynlig för mig själv. Nu har jag bestämt mig för att jag inte ska må sådär mittemellan längre. För att uppnå detta ska jag:
- Bli bättre på att träffa mina vänner
- Vara helt ledig MINST en dag i veckan
- Inte oroa mig för framtiden. Det som händer då, får jag ha ångest för då!
- Försöka undvika att tillfredställa alla andra istället för mig själv
- Sluta försöka vara perfekt och...
- ...vara nöjd med mig själv

De senaste månaderna har jag verkligen rannsakat mig själv och funnit mer än vad jag egentligen velat. Jag har alltid trott att jag är självsäker och stark. Det är jag inte alls. Jag är snarare osäker, ska alltid tillfredställa andra och oroa mig för min framtid.


/Katarina, dags att rannsaka sig själv långt in och må bättre i själen

RSS 2.0