myrstacken förvandlades till ett gung med "Ljuden"...
You should come over
Cause I can tell from your eyes
Why won't you tell me what's really on your mind
Too much confusion
You need a little more time
So many times now we've been through this before
Can we start over
Or should I leave you behind?
Give me an answer
But please don't tell me the truth
What's your solution?
You can't make up your mind
This is my answer, you know I wanna leave
/Katarina, åter fjortis igen. För nu drar vi till Ayia Napa, good bye!
Pass, pesetas, p-piller och piljetter.
Snart beger vi oss. Till orten jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Till orten jag trodde var till för fulla 16-åringar. Orten som numera virvlar runt i mina tankar dag- som nattetid. Ayia Napa. Sista minuten. Två bästa vänner. Precis innan terminstart.
Igår jobbade jag sista dagen för sommarsäsongen. Samtidigt som det känns skönt att börja lugna ner sig, känns det märkligt att sommaren redan är slut. Var tog den vägen? Det enda jag har gjort är att jobba, något som iofs lönekontot tackar väldigt för, men vad har jag gjort? Vissa kvällar är extra ordinära i minnet. Middagslagning hos mig, sushi och rosé på Lilla torg, födelsedagsmiddag för mig, Karro-helg i Skanör, Falsterbo horseshow med Maria, Paulinamys på Rögan och Hannas födelsedagsfest.
Sommaren är slut, men jag påbörjar min ledighet nu. Nu ska jag njuta och ta mitt körkort.
/Katarina, vi ses på Cypern
Ankomsten
Vaknade av en dröm, som kommer bli sann. Hur jag försöker pruta ner priset på mitt körkort, eftersom jag missade min Risk etta i torsdags (eller var det onsdags). Kände hur det gror för mycket i huvudet och tände lampan. Första tanken går till hur skönt det är att vara ledig idag. Att inte behöva tillfredsställa 100-tals matgäster. Tryckte på knappen på fjärrkontrollen och huvuddelen i sängen höjdes, som om det vore en tillsägelse från gud. Läste 20 sidor i boken, som alltid ligger på mitt allt för låga sängbord. Kom fram till sida 357 och "MÅNDAG 9 NOVEMBER". Kände att det var slutet jag behövde. Solen sipprade in under rullgardinen, men jag orkade in dra upp den och kika vilket väder det var som infann sig. Drog på mig en klänning och gick ner för att äta den dagliga A-filstallriken. Påväg genom matsalsgången kände jag ett lugn, eller en känsla av att en förändring skett. Jag insåg, "det har blivit höst!". Mamma stod inte i köket, huset var knäpptyst, inga fåglar utanför, solen hade ett mörkare sken över trädgården. En, tro det eller ej, lättnad kom över mig. Det är höst! Äntligen ska jag sluta jobba. Jag ska flytta hem till mitt eget. Jag ska börja leva mitt eget liv igen. Jag ska rå om mig själv. Jag ska börja plugga igen. Jag ska lära mig nya saker. Jag ska upptäcka om det jag påbörjat även fungerar i en vardag.
Det känns ovant att skriva på tangentbordet. I sommar har datorn verkligen fått vila. Snart drar det igång med skola och höst, och då kommer en ny vän få komma in i mitt enkla hem och ligga under mina rörandes fingrar.
/Katarina, första dagen av lättnad