En uggla i mossen
En bio sådär en tisdag klockan 12 känns så där lagom osvenskt. Jag har besökt biograferna väldigt mycket här i Frankrike. Sett allt från Stellan Skarsgård prata franska till ett fransk drama som inkluderade Marie Antoniette - helt på franska. Den senaste veckan blev det båda Twixt och My week with Marilyn. Det förstnämnda väl värd att se, den andra ej min kopp te. Såg en notis om att min favoritbiograf stänger ner 9 maj för renovering. Innan dess ska jag hinna med både en amerikansk dokumentär om cowboys och den engelska filmen Weekend. En biofilm i Frankrike kostar 3,5-7€ beroende på vilken tid på dygnet du går och kikar och om du är barn/student/pensionär.
/Katarina, tycker att det är lite för få bilder här. Dock satsar jag all min bildtid på http://lasuedoise.tumblr.com
Inställningen har förändrats med tiden
Första tiden var jobbigt, framför allt första veckan. Min syster ringde någon av de första dagarna, vi snackade lite och hon avslutade med att säga ”det kommer bli bättre, du kommer vilja stanna när denna termin väl är över”. Jag tänkte att så kanske de blir, men det trodde jag inte. Igår kväll räknade jag skoldagarna som är kvar – 12 dagar. Då har vi i och för sig två veckors lov plus en fri pluggvecka inför examina, så totalt är det 37 dagar kvar i Frankrike. Det är inte långt! Dagarna har gått så fort och även om jag ibland längtar hem så känner jag redan – en termin, det är för kort. Jag har kommit in på min drömutbildning till hösten och längtar redan efter min masterexamen som är full med kunskap, men att lämna Frankrike känns ibland väldigt tufft. Livsmedel, mat och dryck är mitt liv – min framtida karriär och min hobby – då känns det ibland märkligt att lämna ett land där maten och livsmedel är det som prioriteras högst till ett land som handlar dansk kyckling med saltlösningsinsprutning på Lidl. Matkärleken jag känner hör samman med den som finns i Frankrike. Min syster hade rätt, jag kommer verkligen sakna Frankrike när jag lämnar. Men åka hem, det kommer jag vilja göra!
/Katarina, nästan hela lovet kvar, Alex kommer om några dagar och sen ett besök av Kara i maj. Mycket roligt kvar - så få dagar...
Förändrade inställningar och större insyn i mitt eget liv.
Om någon hade frågat mig för 7 år sedan om jag skulle ligga i en säng i min studio i Frankrike och längta efter att resa till Polen igen hade jag nog antingen skrattat, råförnekat eller bara gått därifrån. Jag hade tyckt att alla påståenden hade varit märkliga. Jag bo i Frankrike? Det har ju alltid varit en tidig dröm för mig, men en sådan som man önskar men som aldrig blir av. Jag snackar och planerar mycket men vissa saker vet jag att de är svåra att genomföra. Som Frankrike, det kändes just då som att det var så långt i framtiden att det aldrig skulle bli av. Nu har jag snart spenderat 3 månader här.
Att jag skulle förändras så mycket som person och lyckas se utanför de flesta av ramar är jag väldigt glad över och nästan lite förvånad. Förra året besökte jag och Martin Polen. Martins mamma kommer från Polen och jag blev nyfiken på landet och kulturen när jag lärde känna henne. Det är många som har förutfattade meningar om Polen, inte minst hade jag det för några år sedan. Martin och hans familj har verkligen öppnat mina ögon för världen. Det låter kanske som en klyscha men jag känner verkligen så. Hans pappa är extremt världsvan och kan säkert prata minst 10 språk och har bott och jobbat i alla Afrikas länder. Han har historier så att det räcker och blir över och är riktigt häftig. Martins mamma är som jag nämnt polska och efter allt familjen berättat och tackvare min stora kärlek till Martin blev jag givetvis väldigt intresserad av Polen och Martins bakgrund. Resan till Polen blev en av de bästa jag gjort och jag och Martin hade det grymt tillsammans. Avslappnat och verkligen semester! Jag tittade precis på bilderna från resan och insåg, dit vill jag igen. Jag vill upptäcka mer av landet, inte bara badorten utan faktiskt landet. Det är som när jag blev kär i Martin fick jag även ett land på köpet. En kärlek till ett nytt och spännande land!
Dessutom var det extremt roligt att Martin lärde mig några ord. Jag har ju givetvis glömt alla, förutom två – god natt och fin. Två mycket användbara ord!
/Katarina, denna sommaren ska jag bara jobba eftersom jag varit på en resa hela vårterminen
Veckans franska betraktelse
Man med New York-jankees keps, väska med en bäver och två kanadensiska flaggor. Han var nog inte fransman!
/Katarina, lovveckor betyder mer plugg och mindre internet för min del
"Min dotter känner knappt igen mig när jag kommer hem med flygplatspresenter, fan heller att jag blir som min far, men nu är jag rädd att jag är likadan…"
Två nya album som jag precis fastnat vid. Det är nu ett stort krig mellan Krunegård och Maskinen i min Spotify. Vilket album ska få spelas. Det var länge sedan jag fastnade så för några album. Senast var Krunegårds album, Markusevangeliet och det kom ut under perioden jag bodde i Uppsala (2006-2007?). Nu spelas Maskinens, Krunegårds och Jonathan Johanssons senaste extremt varma i min Spotify.
Bästa spåren om jag nu blir tvungen att välja,
Hemma börjar nästa dag – Krunegård
/Katarina, Ett annat musiktips, jag har precis upptäckt Austra (hur sent ute jag är? Ingen aning). Spotifya ner låten The Beast. Lyssna på högsta volym, blunda och låtsas att du sitter på en opera. Ljuvligt! (Ps. The Future är också otroligt bra)
Livets gång
Skrivet 16/3-12 kl 07:37
Livet tar slut för någon och det startar någon annanstans. Ett självklart faktum som idag känns extra självklart. Jag sitter på bussen till Loire från Dijon. Jag steg upp i ottan och nu har solen lyckats resa sig bakom bergen och fukten börjar långsamt försvinna. Att detta är början på något, på en dag, på en resa, på en utbildning med mera känns lika självklart som att vi behöver sömn för att överleva. Känslan när något startar är spännande, nyfiken och smått nervös. Att jag håller på att verkligen falla för detta land är svårt att förneka. Att vara nykär är en underbar känsla, en start på något. Samtidigt betyder känslan av en start att det tar slut någon annanstans. För startat något här så slutar något på en annan plats. Liv är på väg att ta slut, är på väg att lämna livet i kroppen och på jorden och förflyttas enbart till våra minnen. En era och en stor del av min uppväxt är på väg att avslutas. Att bli vuxen betyder också att förlora. Jag har haft mina far- och morföräldrar med mig i livet längre än många andra och kommer alltid bära med mig deras visdom och våra minnen, livet ur. Jag kommer alltid att älska dig mormor och du kommer alltid finnas bland mina minnen.
/Katarina, farmor och morfar finns redan i min himmel och väntar på dig mormor!
Ljuset i tunnel
Varje gång jag pratar med någon från Sverige frågar de om min franska går framåt. Jo men visst gör den det. Det är nämligen lite svårt att undvika när jag souvent tvingas prata franska. Jag umgås en hel del med japaner som pratar väldigt begränsat med engelska. Av de japanska tjejerna i klassen skulle jag säga att det är en som kan ta sig fram på engelska och en som förstår enstaka ord. Sen har vi Tomoko, som inte kunde ett ord engelska när hon kom (förutom ”soft” av någon anledning jag inte vet om jag vill veta) och som lyckats snappa upp en del engelska ord, vilket är otroligt eftersom det är sällan som jag pratar engelska i närheten av henne eftersom jag vet att hon inte förstår. Hon verkar förövrigt vara ett litet språkgeni. Jag kallar henne mitt ”dictionnaire”, eftersom hon har ett riktigt stort franskt ordförråd! Och på frågan om min franska går framåt, jo det gör den verkligen, med stormsteg. För två veckor sedan insåg jag att de enklaste meningarna faktiskt flyter. De enklaste meningarna som jag använder dagligen behöver jag inte längre stanna och tänka utan det flyter. Vi har nyligen börjat med passé-composé och där stakar det sig ju en del i början vad det gäller Les verbes pronominaux och Les verbes réciproques med jag har verkligen insett meningen av frasen ”övning ger färdighet”. Läxa denna helg är att beskriva en familj i tre delar. Jag har skrivit hälften och är redan uppe i nästan två sidor datorskriven text. Det trodde jag ju aldrig skulle vara möjligt när jag kom hit. Jag vet att jag skrev ett inlägg första dagen jag kom hit (bloggade det nyligen) där jag skulle försöka mig på att bilda en mening och nu exakt två månader efter att jag anlände skriver jag tre sidor i word, enkel franska visst, men bildar meningar som jag aldrig hade trott skulle vara möjligt. Mitt största hinder just nu – fantisering! Mycket av våra texter bygger på fantasier och det är inte min starkaste sida… Då tog jag hjälp av Pippi Longstocking!
/Katarina, denna vecka är ju han här och besöker så jag kommer vara mindre aktiv på mina bloggar
