"Give my regards to soul and romance. They always did the best they could. And so long to devotion, you taught my everything I know. Wave goodbye, Wish me well. You've gotta let me go"

I trean på gymnasiet var jag tillsammans med en kille. Han är nämnd som Seb i min blogg. I början av sista terminen flyttade han till egen lägenhet och jag bodde där sex dagar i veckan. Han var det första som jag verkligen älskat. Som jag verkligen lärt känna utan och innan. Mitt livs kärlek! Sen hände lite med mig, vi gjorde slut (kärleken tog inte slut) och jag flyttade till Uppsala (aug -06). Vi hade lite kontakt och träffades ibland när jag kom hem. Vi både kände likadant, ingen kunde släppa den andre. Även fast vi hade någon "ny", var det varandra vi tänkte på. Det var han och jag. Om inte just för stunden så skulle vi bli tillsammans om 20 år. Det var bara så.

För fyra månader sedan kom jag över Seb. Jag bestämde mig för att det skulle vara nog. Det skulle aldrig bli någonting igen. Vi stod och stampade. Så jag sade upp mina känslor.

I lördags sprang jag på Seb. Kroppen var bara tom. Inga känslor fanns kvar. Jag blev så ledsen. En människa jag älskat och vetat allt om är bara tomhet i mitt hjärta. Jag känner inte ens att jag vill vara kompis med honom. När jag såg honom blev jag glad. Min förväntan var att jag skulle bli glad, för det blir jag alltid av honom. Dock blev jag förvånad för jag kände nada när jag träffade honom. Jag var helt likgiltlig.

Jag gråter när jag skriver detta för att jag har verkligen tappat en känsla. Det är så svårt att beskriva om läsaren inte känt det själv, men det är bara tomhet. Jag vill ju egentligen tycka om honom, men det finns inget kvar. Jag(/han) har sugit ut allt jag hade för honom.

Som min älskade Paulina sade:
"Tidigare var du ledsen för att du inte kommit över honom, nu är du ledsen för att du har kommit över honom"

Jag är ledsen för att jag har tappat en känsla!


/Katarina tröstar sig med sina älskade The Killers

Tång och läder

Jag har skaffat mig en ny hobby. Läderarmband. Svarta och bruna med berlocker. Sådant gör jag framför tvn när kursböckerna känns tråkigt. Till råga på allt har det blivit seriöst. Igår köpte jag min andra lilla tång och en samlingsask med olika fack. Tången för en tiaTiger och asken för en förtioniaGranit. Grymt glassigt! Känner mig som en riktig smyckör. Nu har jag gjort så många, så att jag inte kan använda alla själv. Ett ska mamma få och ett ska en annan person få. Vem ska jag mer ge till?





/Katarina, lagar havregrynsgröt och Uppsala-te

Sametskavaj, med solisar, och en slick, och jag faller,


Dagens namnsdagsönskning. Vem vill åka ner till Milano och hämta denna man till mig?
Självklart kommer han från inspirationen själv.



/Katarina, toaletten, duschen jag har gömt mig för sista gången i den

nasse lever, nasse lever....

Katarina är lite sjuk. Upptäckte det igår. Började med kylskakningar, gick över i magsjuka och slutade med feber och halsont. Slakta nasse idag? Nej, de andra får klara sig utan mig!



/Katarina, ska spendera dagen med Anna Burstedt och gänget, men nu blir det Uppsala te med milch

I'm a sailorman

Jag var inne på tre olika Weekday under min senaste Uppsala-Stockholm vistelse. Letade efter favorittröjan som mamma lyckats stryka sönder (ytterligare en nackdel att bo hemma). Såg en randig tröja. Tyckte att den var snygg men visste inte när jag skulle använda den. Såg bilden på Ellen förra veckan. Tog bussen direkt till Malmö och köpte min nya randiga favorittröja (den randiga jag sett norrut). Tack för inspirationen Ellen!



/Katarina, party with my pain, I got fluids in my brain

Don't stop believing

Idag har jag haft världens oflyt. Jag tror inte att något har stämt!
1. Hann med tåget till Kristianstad, men efter att ha suttit och väntat 30 minuter utanför salen och väntat på seminarieläraren, får vi beskedet att det är inställt. Jahapp! Jag, Lisa och Emma tog eget initiativ och diskuterade våra artiklar oss emellan.
2. Tar bussen ner till Kristianstads station. Tåget till Köpenhamn via Malmö, INSTÄLLT. Ersättningsbussen kom 10 minuter innan nästa tåg skulle gå (alltså ca 25 min sen). Tar tåget efter, byter i Hässleholm.
3. Sträckan mellan Lund och Malmö, "Som ni märker kör vi långsamt. Detta pga ett godtåg framför oss, som ej kan köra fortare".
4. Så en timme försenad till Malmö och sjukt hungrig springer jag in på Sats för att träna. Springer på bandet och efter tjugo minuter har jag stressat ner mig med astma att svimningen är nära. Bara att hoppa av och bege sig till stretch-rummet.
5. Gick in på Panduro och köpte smyckesdelar. Påväg att köpa en sallad för att jag inte ska svimma (igen!). Ringer internetbanken, 61 kronor = ingen sallad.
6. Sätter mig på bussen och det går långsamt pga snöstormen som precis startade. Hoppar av bussen och går 1 minut och sen börjar det totalt VRÄKA ner hagel. Min Woolis var totalt vit när jag kom hem och skrämde pappa för att jag såg ut som en blandras av eskimå och isbjörn.

Kan man ha mindre flyt? Imorgon är det nya tag. Ytterligare 50 sidor i kursboken, träning med PT, boka resor och ärenden att göra.

Så jag tar en timme åt att upptäcka musik på Youtube och dra upp humöret något. Sen ska jag läsa 25 sidor i kursboken, käka lite middag och sätta mig framför tvn och göra armband (som är min nya hobby)
 
Dessa räddar mig denna timmen,
Säkert!
Parken (spelar på KB 19 dec)
Journey
Laakso
Far och son
Johnossi (spelar på Debaser 5 dec)
Markus Krunegård (spelar på KB 28 nov)
Punks jump up remix
Lykke li (spelar på Vega i Köpenhamn 11 dec)


/Katarina, åhh så gott med Uppsala-te som underbaraste Karro gett mig för "sådanahär" tillfällen

döda människor, storstad och studentliv

Min helg (onsdag till söndag) har varit trevlig. Jag vet inte om det är jag som är efter, men det känns som denna utbildning (eller snarare denna kurs) inte kräver att jag ska plugga 10 h om dagen. Vissa veckor är det mer och andra mindre. Idag har jag läst ut en kursbok och ska sammanfatta min artikel. Annars har jag inte gjort mycket av nytta för min framtid denna vecka.

Måndag - tisdag: Föreläsningar
Onsdag: Sysam för ögonundersökning. Stan. Självpyssel. Skrev in mig på SATS. Lunchade med Paulina.
Torsdag: Tränade på Sats. Lunchade med Hanna och Paulina. Lund på kvällen. Casa (Malmö nation) firade 25 års jubileum = Fisherman är min bästa vän!
Fredag: Spenderat hela dagen med färdigstekta köttbullar i Karros säng i Lund (välbehövligt).
Lördag: Köpenhamn med mamma. Bodies på Tivoli. Köpte en drömsak som kommer i ett senare inlägg.
Söndag: Läst ut min ena kursbok (duktigt Katarina!). Nu kika på Simpson.



/Katarina, är det fler än jag som har supit bort sina hjärnceller denna helg?

Fighten avklarad?

17/11 På tåget i Hässleholm påväg till Malmö från Krististanstad 12:43

Idag har vår föreläsning handlat om tolkningsföreträde. Vem har rätt att tolka något på sitt sätt? Vems tolkning är det som är den "rätta"? Vem har rätt att bestämma vilken tolkning som gäller?

Genom att använda sig av ett tolkningsföreträde, och tolka något ligger det en makt i dennes händer. En makt att bestämma hur någon eller något är. Stereotyper som "Alla danskar röker" och "Amerikaner är feta och rubusta" växer då lätt fram. Problemet är att "riktiga" verklighetsuppfattningen försvinner. Självklart röker inte alla danskar och det finns ju hur många amerikaner som helst som är slimma och smala.

Ett typiskt tolkningsföreträde förekommer i "debatten" mellan vilken av studentstäderna Lund och Uppsala som är bäst.
Lund: Mindre och smutsigare nationer, fullare studenter dvs. mycket mer fylla, slibbigare och en mycket liten stad.
Uppsala: Kallt, tråkigare, striktare och endast brats
Dessa tolkningar anses vara allmän fakta. Det är bla. detta som sägs om den andra orten när man ska propagera för sin egen stad. Vem är det som tolkat städerna på detta sätt? Stämmer denna tolkning? Vem är det som valt att ta till sig denna tolkning, och acceptera den som "rätt"?
Ingen av tolkningarna stämmer. Uppsala har otroligt vackra nationer, där det festas på en hel del och till största del inte brats. Lund är otroligt mysigt och vackert (speciellt på våren) och alla är ju givetvis inte fyllesvin. Det är denna positiva information som missas när den, till största del, (enligt mig) falska informationen accepteras.

Ska vi kanske ta hänsyn till detta och för en gång kora, Uppsala och Lund som Sveriges bästa studenstäder?!!!
 

/Katarina, jag läser just nu samhällsvetenskapligkurs och är absolut naturare i grunden. Tänk på tolkningen!

En kväll i minnenas tid

17/11 12:30 på tåget vid Vinslöv påväg till Malmö från Kristianstad

"It's like I waited my whole life, for this one night
It's gon' be me, you and the dance floor"

Refrängen som Chris Brown sjunger stämmer utmärkt med torsdagkvällens/-nattens bestyr. Allt kändes som vanligt igen.

Stocken. Shot. Märkliga foton. Kakel. Alex. Bubbel. Eskobar. Härlig bartender. Fisherman. Ljuvlig förfest. Max. CJ. Taxi



Enda nyheten var Hanna. Jag tog med henne upp till Uppsala för att visa RIKTIGT studentliv. Så även hon skulle få uppleva alla ord som jag beskrivit ovanför.

Det blir repris denna vecka. Stocken, torsdag, med Alex. Here I come!



/Katarina, Metallica regerar mina hörlurar med Fade to black

Ljuvliga fossingar

The Sartorialist har lyckats fånga mina favoritskor på bild. Jag skulle vilja ha dem i rött eller cognacsbrunt (som jag för övrigt är kär i). Ska försöka skramla ihop 6000 kronor efter sommaren så de sedan kan få stå i min garderob och glänsa.
Ps. Berätta inget för mamma!



/Katarina, älskar YSL

Bloggpaus, livligt liv

Nu är jag hos Alex i Uppsala och det känns ljuvligt. Ser fram emot allt roligt som kommer hände de närmaste dagarna.



/Katarina, förmodligen hörs vi inte förrän söndag eller måndag

En kvälls filosofering och blogghåll

Nu har jag svarat på 49 mail. Ja det bara rullar in. Fick i snitt 3 mail/minut. Jobbigt men bra. Mailen var svar på min bostadsannons. Ska försöka hyra ut min lägenhet i Uppsala till våren. Min älskade, ljuvliga, vackra lägenhet med helkaklar badrum, ekgolv och fransk balkong.
Samtidigt försöker jag göra gamla tentor och se om det är något jag kan. Typ hur man styckar en ko, vad en emulgeringssås är och hur man går till väga för att koka en fiskbuljong. Ja, väldigt onödigt kunnande. Gode gud, gör så att jag aldrig ställer mig och kokar en fiskbuljong hemma.
På tv står ett svart monster och skriker "It's alive". Vad fan går på tv? Jag hatar sådana filmer. Kan dem inte visa Donni Darko eller Seven. Kanske lika bra när jag borde plugga. Ska göra det sista på denna tenta sen ger jag upp. Jag hoppas att jag inte klarar tentan.
Jag sitter i programrådet för Gastronomiprogrammet. Jag är trött på att kvalitén på utbildningen är lägre än vad mina kunskaper i sykunskap är. Därför är jag sugen på att se hur de lyckas hantera en omtenta. Ryktena går!
Tentan ska skrivas klart, sen är det packning som gäller. En väska som ska följa med mig på tåget till Uppsala. En väska som ska följa med pappa i bilen till Stockholm. Får dela upp skorna så att jag inte har sex skor i en väska. För visst behöver man ha med sig sex par skor när man ska vara borta fyra dagar? Jag är idiotisk ibland.
Nu låter djuret på tv som om han hade ont i halsen. Ni vet riktigt så rosslig. Så att man känner hur adamsäpplet riktigt hoppar när man yttrar minsta pip. När inte ens receptbelagda halstabletter som innehåller marijana fungerar.
Varför kan man döpa sin dotter till Marijana? Vem skulle vilja förknippas med något som faktiskt är olagligt (oavsett hur du ställer dig i frågan)? Kan man döpa sin son till våldtäkt, eller knivmord eller terrorattack? Han skulle inte bli uppskattad under högstadiet. Vålle hade man kunnat kalla honom då, eller Knivvan eller... terrorattack. Stackars unge. Jag ska nog inte ha barn märker jag. Kommer plåga det lite grodynglet och köpa skor istället för bebismat och blöjor. Stackars mitt ofödda och opåtänkta lilla knypple.
Skulle man få ner ett barn i en väska. Undrar hur många skor det går på ett barn. Måste man dra ner på skorna bara för att man skaffar barn? Är jag materialistisk nu? Kommer jag röra upp känslor och framstå som en känslokall jävel? Förmodligen!
Jag kan vara lite känslokall ibland. Aldrig mot någon, men bakom deras rygg. Inte bakom ryggar jag känner. Bakom ryggar på stan. "Oj, kolla vilket krokigt ben den tjejen har". "Titta på den killen tjejrumpa". Återigen en sak som gått i släkten. Hoppade över mamma men jag fick det. Mina blev värre än mormors vassa kommentarer om folk på stan.
Staden jag ska till imorgon heter Uppsala, och är enligt många (inkl. mig) Sveriges fjärde största stad. En stad full av liv, fest, Fyrisån, mysiga gator, fik, studenter och slottet. Ljuvliga, godisgrisrosa slottet. Stora kyrkan finns ju också. Tydligen nästan dubbelt så hög som Lunds läste jag på internet. Ljuvliga Lund. Ljuvligare Uppsala. Älskade Uppsala.
Sen blir det stadfavoriten, Stockholm på fredag. Innan dess ska jag hinna med Stocken på torsdag. Så vi ses väl där alla? Stocken, Alex och Stad i Ljus it is!


/Katarina, halleluja moment

Klassiker med bästa vännerna

Jag ska göra en klassiker. Beskriva en festkväll genom kategorier. Lika bra!




Kvällens "endast i Malmö": Det är bara i Malmö man kan se en man i marinblå dubbelknäppt kavaj hänga på en krog vid namn Indian Curry Hat.
Kvällens dans: Härma energiska ledare på Sats
Kvällens bröstvårta: Paulinas som skymtades genom hennes genomskinliga bh
Kvällens drink: 50%-ig norweigan vodka, Bravos apelsinjuice och Schweppes.
Kvällens vakt: Seb stod i dörren, skäggig och sjukt manlig (vad är hemligheten bakom uniform?)
Kvällens pinsammaste: När jag frågade om två killar var gay (vilket de inte var)
Kvällens upptäckt: Var du än är träffar du ALLTID någon från Uppsala
Kvällens pain: Charlotte satt och brände hål på sina strumpbyxor med en cigarett och skrek "aj" efter varje nuddning.
Kvällens obehagligaste ämne: Killars orgasm
Kvällens samtalsämne: Gamla sexpartners.
Kvällens bästa: Vännerna! Paulina, Charlotte och Rebecca
Kvällens fylleringning: Lyckades hålla mig borta från det för ovanlighetens skull.
Kvällens rollfigur: Tydligen är jag som Samantha i SATC (enligt Paulina)



/Katarina, älskar sina bästa vänner


 


Far och son, eller far och dotter menar jag...

Pappas dag. Världens bästa pappa är det många som beskrivit sina pappor med. Så kan jag inte beskriva min pappa för han är så mycket mer än det. Min pappa är som en ängel. Ibland en arg ängel, men alltid en förlåtande ängel. En ängel som ställer upp för oss. Min byggare Bob pappa som bygger, lagar, grejar och fixar. Byggfirma har aldrig varit ett alternativ. Allt ska göras själv. Kan man ska man! Samtidigt som man totalrenoverar huset ska man jobba heltid? Nej, det funkade givetvis inte. Istället blev det hemmapappa som sitter i soffan varje förmiddag och löser sudoko. Eller lagar volvon. Eller bygger vedboden. Eller renoverar matsalen. Eller kör "nerkabbat" trots snö.
Efter som året har gått har min relation till pappa förändrats iochmed att förutsättningarna försämrats men...



Pappa ställer alltid upp. Det är otroligt. Jag har kunnat ringa och fått fixat min cykel. Han ställde upp med ekonomin när jag var arbetslös. Han har kört upp till Uppsala flera gånger och hämtat mig eller renoverat något eller flyttat mig eller..... Jag kan fortsätta i evigheter. Pappa är faktiskt en hjälte för oss! Mamma också, men det kan jag ta i maj...



/Katarina, ska nu försöka nyktra till och sen plugga såser ända till 06:53 på onsdag

Att vara, eller att inte vara? Vem är vännen...

Solo i Malmö. Min nya tillflyktsort. Jag är där så ofta att Johan igår uttryckte "Jag känner en déjà vu" när han såg mig sitta i fåtöljen på undervåningen. Paulina började jobba där i slutet av augusti och den senaste månaden har jag nog varit där totalt 2 h i veckan. Sjukt mysigt att se allt folk som provar kläder samtidigt som man kan prata, fika och skvallra. Det som känns bra med Paulina är att man inte behöver tänka, "Är vi bästa vänner? Är vi vänner?" (så som jag tänkte när jag var yngre). Med Paulina kan man bara vara. Bara prata på. Bara säga allt och samtidigt veta att det stannar mellan oss. Vi känner varandra utan och innan och det känns skönt, att bara kunna va!



Igår gjorde jag ju givetvis även en 30 minuter på SOLO. Provade en kofta, snackade skit, tittade på kunder, läste Rodeo och tog cornyfoton på oss i speglarna.


/Katarina, ljuvliga liv

Synden fortsätter.

Jag faller. Jag faller. Inget allvarligt psykiskt. Allvarligt ekonomiskt. I'm addicted. Enligt mamma, tack vare mormor. Det går i släkten. SKOFANTASTERNA. Brudarna i släkten. Mormor älskade höga, smala klackar. Gärna ett par med öppen tå och i ljusa färger. Mamma, höga klackar, loafers, stövlar, skyhöga klackar. JA, mamma käkar allt. Jag är mest inne på klackar. Allt med klackar är fint (nästan). Jag har långt över 100 par skor och för varje månad ökar samlingen med minst ett par skor. Problem nummer 1.
Problem nummer 2
. Jag tycker det är roligt att köpa skor som inte så många har. Jag gillar dyra skor. "Skit också" skriker min plånbok. Jag brukar slänga kvittot snabbt och undvika internetbanken så att jag slipper se. Slipper se att mina frukostpengar för nästa halvår förvandlas till ett par cognacsbruna höga ankelboots med blixtlås som detaljer.



/Katarina, jag föll direkt. Jag skulle fundera, i 3 minuter, blev ett par skor.

Muskontroll

Missade totalt mitt besök hos barnmorskan i onsdags. Trodde att jag skulle dit efter Stockholmsresan. Därför var jag igår tvungen att ringa och med svansen mellan benen be om ursäkt för mitt missade besök. Deras otroliga service och vänlighet fixade in en ny tid åt mig imorse. Orsaken var förnying av piller, men passade även på att göra en rutinkontroll. Jag gillar det. Jag gillar att gå till barnmorska/gynekolog. Jag gillar att få det bekräftat, "allt ser bra ut". Skönt att kunna vara säker. När jag blir rosépimplande hemmafru (mitt mål i livet) ska jag gå till gynekologen varannan vecka. Bara för att få höra meningen, "det ser fint ut". Vilken bekräftelse. "Den" är fin! Tackar.

Nu ska jag dricka Källingblandning från Kränku samtidigt som jag sminkar min vackra fejja och sen är det heldag i staden Malmö. Ångest för att shoppa, inte längre!


/Katarina, ska försöka hinna inom DUX och köpa nya kuddar eftersom min nacke i natt höll på att totalt lägga av

Personlighet som sårar

Jag som person är vädigt hård. Självsäker, rätfram, ironisk och negativ. Som A igår trodde, så är detta INTE en fasad. Detta är Katarina. Jag är alltid ironisk. Jag är alltid negativ (förrutom vädret). Jag säger alltid vad jag tycker. Därför måste jag säga detta. Jag har sårat någon genom min personlighet. Jag har drivit med en person (som är en av dem som jag tycker så OTROLIGT mycket om). Vår lilla husmor. Vår stjärna i klassen som alltid ställer upp och gör allt för alla men samtidigt är "rapp i käften" och kommer med de roligaste kommentarerna. Emma är en sådan person som jag skulle vilja vara. En ödmjuk men rolig person. Henne har jag drivit med. Jag har aldrig menat något illa, och aldrig menat det jag sagt. Jag har sårat henne.

Att såra någon genom att vara sig själv är riktigt jobbigt. Det känns som hela min personlighet är ett misslyckande. Jag måste dämpa mig. Jag måste lugna ner mig. Jag måste börja kontrollera mig. Så från och med nu ska jag försöka bli positiv. Jag ska minsta min ironiska sida.

Min negativa inställning har blivit lite som en försvarsställning. Jag behöver inte känna efter, allt är negativt. Jag tror att detta beror på rädslan. Rädslan att jag mår dåligt. Rädslan för att jag lämnat livet i staden (Uppsala) jag älskar. Rädslan för att jag trängt in mig i mitt gamla liv och att det till och från inte känns som jag kan andas. Rädslan att det kommer tillbaka. "Det" som gör att jag inte vill gå upp. "Det" som gör att jag inte orkar äta, tänka, gå, resa mig, duscha, läsa, LEVA!
Ironin i mitt liv fungerar också som ett försvar. Inget behöver vara seriöst
Är detta ett tecken på att jag mår dåligt? Är detta ett tecken på att jag faktiskt borde sätta mig ner och känna? Vågar jag inse hur jag faktiskt mår? Vad döljer sig bakom min personlighet? Det är med både nyfikenhet och rädsla som jag ställer mig dessa frågor.

Jag har lärt känna mig själv genom åren som gått. Mycket tack vare att jag fått hjälp från människor som verkligen kan andras känslor. Det är jag tacksam för!



/Katarina, förlåt Emma, jag hoppas att du godtar min ursäkt med ett löfte att jag ska lugna ner mig!

Checklista till snygghet

Åhhh, så snygg hon är. Svimfärdigt medan fjärilarna kittlar i magen. Vackert och stilfullt som en dalia. Ståtligt som en orkidé. Klassiskt lekfull som en klätterros. Återigen skriver jag om Louise Ebel, Pandora i bloggvärlden. Nu blir det till att kryssa av på en checklista för att "bli som" henne i vår.

Färgning av hår - AvInbokat
Sparande av hår -På gång
♦ Markerande glasögon -CHECK
♦ Svart, kort kavaj -CHECK
♦ Långa kedjor runt halsen -CHECK
♦ Svart vippklänning
♦ Långa smala ben med tillhörande smal midja -SATS på lördag
♦ Stor väska -CHECK
♦ Rysligt höga klackar -CHECK

Bild lånad från Altamira NYC.



/Katarina, fick idag reda på att en i hennes klass är med i Opus dei

Rensning i djungeln


Känner ni igen henne? Läser ni hennes blogg? Kommer ni ihåg att jag publicerat en bild på henne tidigare. Tjejen heter Louise Ebel och bloggar under namnet Pandora. Jag håller på att göra storrensning bland de bloggar jag läser dagligen. Ut med de dåliga och in med de bra och inspirerande Pandora har precis fått flytta in i vår lilla familj. Likaså även bloggen Altamira NYC, där jag lånat bilden från.


/Katarina, rensning i RSS-listan pågår

Bästa mörka månaden

November kommer bli en ljuvlig månad. Den har bara börjat och jag känner redan hur det ligger i luften. Några inlämningar och en tenta (som ska vara lika lätt som ett läxförhör). Stockholmsbesök, ompyssling, Uppsalabesök (åhhh!), försöka hinna med en vända i Lund, "mamma&dotter-dag" i Köpenhamn, Syster kommer till Skåne och ett besök på Bodies.

Ompyssling sker den 19 november. Då är det egna studier som gäller. Jag ska verkligen rå om mig själv. Ansiktsbehandling på morgonen, vid lunch blir det optikern och på eftermiddagen kommer årets utmaning, färgning av håret (första gången någonsin). Ska bli en toppendag!


I thought: 18 karat gold, would save a lonely soul
But she don't sleep at night, afraid to turn out the light
Cause they kept pulling her hair
Wouldn't leave her alone
But if only I could read her mind
And release that stone
- 18 karate gold Johnossi


/Katarina, lyssnar på sina safers Johnossi och kikar på Bonde söker fru

Ilskan från hjärtat rakt in i magen

Vi har pratat i telefon ca 2 h per dag i minst två veckor nu. Så i måndags träffades vi. Han kom till Kristianstad. Sjukt mysigt. Vi käkade nybakade bullar hos mig. Vi myste och snackade. Mycket hände! Han tog första steget. Jag var inställd på att ta det lugnt.
Efter att ha pratat insåg jag att det var för tidigt för honom att ha ett förhållande (han ältade sin exflickvän så mycket att jag höll på att spy). Så min magkänsla sa (redan då) att det var dags att dra sig ur. Jag förklarade för honom hur jag kände. Jag ville inte träffas mer. Jag ville inte höras mer. Han protesterat. Han blev lite grinig. Jag hade knäckt honom lite. Sen körde han hemåt.

Halvvägs hem ringer han, "jag ville bara höra din röst". Jag förklarade då att jag inte ville höras mer (igen). Jag märkte på honom att han blev lite sur. Efter att ha lagt på så funderade jag. Tillslut bestämde jag mig för att ge upp min magkänsla och satsa. FÖR, tar man inga chanser så får man inget heller (som jag brukar försvara mina överkörda beslut med).

För 20 minuter sedan ringde han, "Jag vet inte hur jag vill ha det längre". Han visste inte hur han känner längre. Han var förvirrad. Så nu ska han inte komma i helgen. Jag ställde in mitt tentapluggande och sa till mina vänner att jag inte kunde umgås med dem på lördag, för att HAN skulle komma ner.
Han är en svag människa. Att inte kunna acceptera mitt beslut i måndags. Att inte respektera mina känslor och min vilja. Han klarade inte av att jag tog ett beslut. Ett beslut som var negativt för honom. Så två dagar efter (idag) att jag totalt ratat min magkänsla och mitt beslut ringer han och krossar allt.

Jag är inte ledsen. Jag bryr mig inte om honom som person. Vi kände knappt varandra. Han är inte min typ av kille. En kille som fegar ur är inte manlig och dessutom inget för mig. Jag vill ha en kille som vågar stå för sig själv. En kille som accepterar och respekterat mina beslut.

Jag är arg, för att jag inte behöll den nöjda känslan jag hade i magen i måndags efter att jag beslutat att vi inte skulle träffas mer. Jag är arg för att jag gick emot mig själv. Jag är arg för att jag (som egentligen är så stark) lät mig manipuleras.

Märta, du är en falsk och svag människa som inte kan respektera ett beslut som inte gagnade dig.



/Katarina, skönt att jag ivf får gå ut på lördag, som jag var så sugen på

Svarta lockar och charmigt leende

För några månader sedan diskuterade vi Timbuktu. Alla känner någon som har vart med Timbuktu. Så känns det verkligen. Jag trodde bara det var något jag kommit på, men ryktet sa mig att det faktiskt stämde. Nu tittade jag precis på reprisen av "Världens härligaste män" med Ann Söderlund. I detta avsnitt undersöker hon ämnet players. I början av programmet besöker Ann Timbuktu i hans kollektiv i södra Skåne. Där de tar upp och dikuterar Timbuktus eventuella (påstådda!) playerkaraktär.

Detta betyder att ryktet nu är bekräftat?!



/Katarina, alla vill till "himelen" men självmord är olagligt

I'm back from the island, getting around a nerd


Tillbaka på fastlandet. Lyssnar på danceremix av Gnuk och Calabria. Inte speciellt bra musikmässigt. Otroligt bra tidsfördriv.
Han skulle kommit ner idag. Han kom inte ner idag. Feber eller ej, så är det tråkigt. Besviken? nej. Arg? nej. Bara tråkigt, men ärligt, Skönt! Jag har legat på soffan framför brasan med täcke över mig och läst min rosabandet-bok om bröstcancer och knull. Ja, den handlar lika mycket om en runtknullade otrogen man som en kvinna med bröstcancer. Bra efter 256 sidor. Dålig innan sida 256!
Han säger att han ångrar att han inte åkte ner. Det kan jag förstå. Vad ska han göra själv i Blekinge ikväll med feber.
Jag ska vara med familjen ikväll. Inget Babel. Inget Inkonst. Inget vin i stora mängder. Första vita helgen på säkert 2-2,5 månad.
Nu blev det Kent istället. Jag hatar Kent. Jag älskar Vy från ett luftslott (remixen).
Nörd brillorna är beställda. Nördbrillorna är min nya stil. Jag om två veckor bär jag alltid dessa tillsammans med min Stella McC-kavaj med uppkavlade ärmar, slitna jeans, lång tisha, stor bylsig svart halsduk från Monki. Allt i en kombination med antingen vita (snart grå) Converse eller mina höga svarta heals. Utomhus bär jag givetvis min minkjacka. Katarina är den nya nörden i stan (inte Kristianstad givetvis).



/Katarina, så Emma, nu kan jag bevisa för dig att jag inte är ett fyllesvin, möjligtvis Lisa, men icke jag!

RSS 2.0