Malmö är en märklig stad. En liten storstad som känns mer liten än stor. Var du än rör dig i Malmö stöter du ofta in i någon du känner. Trots att det ska vara Sveriges tredje största stad känns det som ens hemby. Barndomsvänner, bekantas bekanta, Uppsala-vänner, gymnasiekompisen, ja alla finnes i Malmö. Alla förutom mina ex. Trots att de flesta bor eller rör sig i närheten kring Malmö känns de som att de undviket gatorna jag rör mig på. I mångas ögon är detta säkert positivt. Dock kan jag tycka att det är roligt att ibland se hur sina föredettingar utvecklas i livet. En av mina bästa vänner har ett ex som spökar och de möts överallt, hela tiden. Jag klagade i lördags över att jag aldrig träffade mina ex.

Så kom då dagen jag ångrade vad jag sa. Imorse, kliver in lagom trött och osminkad på Malmö central. Där står ”exet”, som jag INTE vill se. Bara att le, hälsa och vara glad. Där fick jag ett slag över fingrarna. Det är märkligt hur livet ter sig.