I våras och somras var jag väldigt duktig vad det gällde träning och motion. Så duktig att jag mådde bra av det. Inga mål som inte kunde uppfyllas, men som jag endå fick kämpa för. Det gjorde att jag slimmade till mig något. Jag köpte ett par grymt snygga jeans. Ett par höga, TIGHTA jeans med slitning och rejäl bootcut. Nu har jag dragit ned totalt på träning, eftersom jag inte har möjlighet till det. Jag kan därför inte använda mina superslim. Jag kommer i dem. Jag kan knäppa dem. Dock är det en "nära-döden-upplevelse" att sätta sig ner med dem på! Så jag bestämde att jag inte ska använda dem förrän i februari, då jag återigen är slimmad. När jag besökte bloggen The Glamourai, och såg bilden vid sidan, saknade jag mina jeans!


Bild lånad från bloggen The glamourai.

---

/Katarina, fortfarande nattlinne och badrock, inga bootcut!

Idag steppar jag ner från posten viceordförande för Gastronomiutskottet. Anledningen är endast en, men omfattande. Vi fick INGET gehör från sektionsledarna eller programansvarig. Gastronomiprogrammet i Kristianstad håller på att totalt fallera. Kursplaner som ej är fastslagna, därför registreras inte våra betyg, tentor som helt plötsligt dyker upp i schemat, som ej varit där när terminen startade, lärare/föreläsare som inte kan regler och stadgar hur det  ska skötas, tentor som läggs i en hög som vi får rota genom..... Ja, ett helvete! Förra terminen var vi många som inte fick vårt CSN-bidrag eftersom de poäng vi tagit, inte blivit registrerade. Hur lätt är det att studera, sköta sin studier men ändå inte få sitt CSN, för att skolan missköter sig?! Ja, hoppet har varit ute många gånger, men nu har det helt fallit bort. När vi påvisar problemen, får vi svar att de inte vet om att det ens är ett problem? Är de skyldiga att registrera våra poäng?

Trots att det är en lättnad att kliva av från posten känns det lite sorgset. Jag har inställningen att man får klaga så mycket man vill, bara man försöker göra något åt problemet. Du kan inte sitta hemma i soffan och klaga på politiker och sen inte resa feta arslet ur stolet och inte gå och rösta. Klagar du, får du försöka göra något åt det, annars kan du lika bra limma samman käften. Så, hur ska jag göra nu, sluta klaga? Nej, det tänker jag verkligen inte göra. Jag tänkte försöka kämpa i form av egen lite person, men låta någon annan sköta snacket med tant och farbror sektionsledare. Sköta snacket med "jag vill inte se, jag vill inte höra"-programansvarig....

Så, nu är vi tillbaka från världen av överbokad kalender och möten. Framförallt, jag är tillbaka från världen där jag var tillbaka från att hoppa in i väggen och låta hoppen sina i sanden. Jag har bestämt mig, jag blir väl ingen färdig gastronom i slutet, men jag tänkte kämpa för min sak.....

---

/Katarina, Köpenhamn-London på fredag vid 07:20!!!!