Jag håller på att rasa på en viss typ av människor. De människor som inte är väluppfostrade. Folk som inte vet hur man beter sig. Folk som inte vet hur man ska behandla andra människor.

Jag har två exempel som jag varit med om den senaste tiden.
Det är gruppindelnings dags. Varje grupp ska innehålla två medlemmar. Totalt sett är vi jämnt antal! Visst lämnar man inte en person ensam. Om man kommer in sist och ser att en person sitter ensam vid en dator och alla andra sitter två och två. Visst går du och sätter dig vid denna person?!

Nej, denna person (som jag avskyr och som jag syftar på) går och sätter sig vid en redan full grupp så att de nu blir tre i gruppen och en tjej sitter själv. Fy fan! Jag vet att den ensamma tjejen är jobbig. Jag vet att den ensamma tjejen är korkad. MEN så behandlar man inte människor. Dessutom inte när man blir tillsagd att det ska vara två i varje grupp!



Mitt andra exempel handlar om svar. Får man ett sms, så svarar man (Står det "Okej", så förstår jag att du inte svarar). Får man ett mail, så svarar man. Får man ett medelande på Facebook, så svarar man. Det behöver inte vara mycket. Tex, "Jag har tagit del av informationen i ditt mail. Ha en trevlig dag!", eller "Tack för sms:et. Jag har haft en bra dag. Tränat och pluggat". Det räcker!

Jag skickade ett sms till den brunbrända mannen igår. Inget flörtigt alls, utan typ, "Hej, hur är det?! Kram" (Okej, lite mer, men ni förstår). Han har inte svarat. Visst jag förstår att han inte är intresserad, men ett svar hade varit en bättre diss. Jag hade ändå förstått att han inte är intresserad. Jag är inte den som är den och jag är verkligen inte den som hänger på killar.
Jag är den som inser min diss!

Jag är uppfostrad att man är trevlig oavsett vad man tycker om personen i fråga! Det handlar inte om att du ska vara falsk och vara övertrevlig mot en person du inte tycker om. Du ska anstränga dig för att andra i din omgivning inte ska må dåligt. Det är ditt ansvar (yes, it's big)!

Tiden har gått. Bloggen har fått lida. Så kanske det kommer bli framöver också. Jag vet inte riktigt. Jag mår dåligt. Det går i perioder på några timmar. Just nu är allt  väldigt bra, men för 4 h var ALLT skit!

Hur jag märker att jag börjar må dåligt igen? Jag orkar inte städa. Jag orkar inte laga mat. Jag orkar inte ta tag i saker. Jag orkar inte ta mig till träningen. Det enda som jag verkligen orkar är att ligga i sängen. Men, det ger mig sådan otrolig ångest att jag mår dåligt bara av att se min rosa säng.

Hur detta började? Första gången var våren innan jag tog studenten. Då mådde jag inte bra och gick igenom otroliga saker. Sådant som jag nu kan se tillbaka på och inse "aha, detta har gett mig något". För det har det faktiskt. Den tiden var den värsta i mitt liv, men har faktiskt gett mig styrka. En styrka att kunna inse och acceptera,
"NU mår jag dålig".

Anledningen till att jag mår dåligt just nu är ångest. Ångest över att jag inte har något jobb. Över att jag går flera tusen minus i månaden. Jag vill bara jobba. Jag är så sugen på att få träffa folk och göra något. Ha en jobb som jag faktiskt trivs med.

Som jag skrev tidigare i inlägget. Just nu mår jag bra och det kommer nog vara resten av kvällen och kanske tom till imorgon bitti. För jag har faktiskt planer inför dagen, och det, det är morgondagens räddning!!!

Så om jag har ett uppehåll på skrivandet så vet ni varför. Jag är inne i mina fyra timmar av nedgång.

Cirka 3 veckor sedan. Frost och kallt! Snön saknades och det kändes för varmt för årstiden.


Lite mindre än 3 veckor sedan. ÖSsnö! Slask, snö och det forsade från himlen.


Idag. Strålande sol. Kvittrande fåglar. Klarblå himel. Plusgrader. "Solglasögon och trenchcoat"-väder.

Är det vårt fel att vädret är fuckat (ursäkta uttrycket)?