Don't stop believing
Idag har jag haft världens oflyt. Jag tror inte att något har stämt!
1. Hann med tåget till Kristianstad, men efter att ha suttit och väntat 30 minuter utanför salen och väntat på seminarieläraren, får vi beskedet att det är inställt. Jahapp! Jag, Lisa och Emma tog eget initiativ och diskuterade våra artiklar oss emellan.
2. Tar bussen ner till Kristianstads station. Tåget till Köpenhamn via Malmö, INSTÄLLT. Ersättningsbussen kom 10 minuter innan nästa tåg skulle gå (alltså ca 25 min sen). Tar tåget efter, byter i Hässleholm.
3. Sträckan mellan Lund och Malmö, "Som ni märker kör vi långsamt. Detta pga ett godtåg framför oss, som ej kan köra fortare".
4. Så en timme försenad till Malmö och sjukt hungrig springer jag in på Sats för att träna. Springer på bandet och efter tjugo minuter har jag stressat ner mig med astma att svimningen är nära. Bara att hoppa av och bege sig till stretch-rummet.
5. Gick in på Panduro och köpte smyckesdelar. Påväg att köpa en sallad för att jag inte ska svimma (igen!). Ringer internetbanken, 61 kronor = ingen sallad.
6. Sätter mig på bussen och det går långsamt pga snöstormen som precis startade. Hoppar av bussen och går 1 minut och sen börjar det totalt VRÄKA ner hagel. Min Woolis var totalt vit när jag kom hem och skrämde pappa för att jag såg ut som en blandras av eskimå och isbjörn.
Kan man ha mindre flyt? Imorgon är det nya tag. Ytterligare 50 sidor i kursboken, träning med PT, boka resor och ärenden att göra.
Så jag tar en timme åt att upptäcka musik på Youtube och dra upp humöret något. Sen ska jag läsa 25 sidor i kursboken, käka lite middag och sätta mig framför tvn och göra armband (som är min nya hobby)
Dessa räddar mig denna timmen,
Säkert!
Parken (spelar på KB 19 dec)
Journey
Laakso
Far och son
Johnossi (spelar på Debaser 5 dec)
Markus Krunegård (spelar på KB 28 nov)
Punks jump up remix
Lykke li (spelar på Vega i Köpenhamn 11 dec)
/Katarina, åhh så gott med Uppsala-te som underbaraste Karro gett mig för "sådanahär" tillfällen
1. Hann med tåget till Kristianstad, men efter att ha suttit och väntat 30 minuter utanför salen och väntat på seminarieläraren, får vi beskedet att det är inställt. Jahapp! Jag, Lisa och Emma tog eget initiativ och diskuterade våra artiklar oss emellan.
2. Tar bussen ner till Kristianstads station. Tåget till Köpenhamn via Malmö, INSTÄLLT. Ersättningsbussen kom 10 minuter innan nästa tåg skulle gå (alltså ca 25 min sen). Tar tåget efter, byter i Hässleholm.
3. Sträckan mellan Lund och Malmö, "Som ni märker kör vi långsamt. Detta pga ett godtåg framför oss, som ej kan köra fortare".
4. Så en timme försenad till Malmö och sjukt hungrig springer jag in på Sats för att träna. Springer på bandet och efter tjugo minuter har jag stressat ner mig med astma att svimningen är nära. Bara att hoppa av och bege sig till stretch-rummet.
5. Gick in på Panduro och köpte smyckesdelar. Påväg att köpa en sallad för att jag inte ska svimma (igen!). Ringer internetbanken, 61 kronor = ingen sallad.
6. Sätter mig på bussen och det går långsamt pga snöstormen som precis startade. Hoppar av bussen och går 1 minut och sen börjar det totalt VRÄKA ner hagel. Min Woolis var totalt vit när jag kom hem och skrämde pappa för att jag såg ut som en blandras av eskimå och isbjörn.
Kan man ha mindre flyt? Imorgon är det nya tag. Ytterligare 50 sidor i kursboken, träning med PT, boka resor och ärenden att göra.
Så jag tar en timme åt att upptäcka musik på Youtube och dra upp humöret något. Sen ska jag läsa 25 sidor i kursboken, käka lite middag och sätta mig framför tvn och göra armband (som är min nya hobby)
Dessa räddar mig denna timmen,
Säkert!
Parken (spelar på KB 19 dec)
Journey
Laakso
Far och son
Johnossi (spelar på Debaser 5 dec)
Markus Krunegård (spelar på KB 28 nov)
Punks jump up remix
Lykke li (spelar på Vega i Köpenhamn 11 dec)
/Katarina, åhh så gott med Uppsala-te som underbaraste Karro gett mig för "sådanahär" tillfällen
döda människor, storstad och studentliv
Min helg (onsdag till söndag) har varit trevlig. Jag vet inte om det är jag som är efter, men det känns som denna utbildning (eller snarare denna kurs) inte kräver att jag ska plugga 10 h om dagen. Vissa veckor är det mer och andra mindre. Idag har jag läst ut en kursbok och ska sammanfatta min artikel. Annars har jag inte gjort mycket av nytta för min framtid denna vecka.
Måndag - tisdag: Föreläsningar
Onsdag: Sysam för ögonundersökning. Stan. Självpyssel. Skrev in mig på SATS. Lunchade med Paulina.
Torsdag: Tränade på Sats. Lunchade med Hanna och Paulina. Lund på kvällen. Casa (Malmö nation) firade 25 års jubileum = Fisherman är min bästa vän!
Fredag: Spenderat hela dagen med färdigstekta köttbullar i Karros säng i Lund (välbehövligt).
Lördag: Köpenhamn med mamma. Bodies på Tivoli. Köpte en drömsak som kommer i ett senare inlägg.
Söndag: Läst ut min ena kursbok (duktigt Katarina!). Nu kika på Simpson.
/Katarina, är det fler än jag som har supit bort sina hjärnceller denna helg?
Bloggpaus, livligt liv
Nu är jag hos Alex i Uppsala och det känns ljuvligt. Ser fram emot allt roligt som kommer hände de närmaste dagarna.
/Katarina, förmodligen hörs vi inte förrän söndag eller måndag
/Katarina, förmodligen hörs vi inte förrän söndag eller måndag
En kvälls filosofering och blogghåll
Nu har jag svarat på 49 mail. Ja det bara rullar in. Fick i snitt 3 mail/minut. Jobbigt men bra. Mailen var svar på min bostadsannons. Ska försöka hyra ut min lägenhet i Uppsala till våren. Min älskade, ljuvliga, vackra lägenhet med helkaklar badrum, ekgolv och fransk balkong.
Samtidigt försöker jag göra gamla tentor och se om det är något jag kan. Typ hur man styckar en ko, vad en emulgeringssås är och hur man går till väga för att koka en fiskbuljong. Ja, väldigt onödigt kunnande. Gode gud, gör så att jag aldrig ställer mig och kokar en fiskbuljong hemma.
På tv står ett svart monster och skriker "It's alive". Vad fan går på tv? Jag hatar sådana filmer. Kan dem inte visa Donni Darko eller Seven. Kanske lika bra när jag borde plugga. Ska göra det sista på denna tenta sen ger jag upp. Jag hoppas att jag inte klarar tentan.
Jag sitter i programrådet för Gastronomiprogrammet. Jag är trött på att kvalitén på utbildningen är lägre än vad mina kunskaper i sykunskap är. Därför är jag sugen på att se hur de lyckas hantera en omtenta. Ryktena går!
Tentan ska skrivas klart, sen är det packning som gäller. En väska som ska följa med mig på tåget till Uppsala. En väska som ska följa med pappa i bilen till Stockholm. Får dela upp skorna så att jag inte har sex skor i en väska. För visst behöver man ha med sig sex par skor när man ska vara borta fyra dagar? Jag är idiotisk ibland.
Nu låter djuret på tv som om han hade ont i halsen. Ni vet riktigt så rosslig. Så att man känner hur adamsäpplet riktigt hoppar när man yttrar minsta pip. När inte ens receptbelagda halstabletter som innehåller marijana fungerar.
Varför kan man döpa sin dotter till Marijana? Vem skulle vilja förknippas med något som faktiskt är olagligt (oavsett hur du ställer dig i frågan)? Kan man döpa sin son till våldtäkt, eller knivmord eller terrorattack? Han skulle inte bli uppskattad under högstadiet. Vålle hade man kunnat kalla honom då, eller Knivvan eller... terrorattack. Stackars unge. Jag ska nog inte ha barn märker jag. Kommer plåga det lite grodynglet och köpa skor istället för bebismat och blöjor. Stackars mitt ofödda och opåtänkta lilla knypple.
Skulle man få ner ett barn i en väska. Undrar hur många skor det går på ett barn. Måste man dra ner på skorna bara för att man skaffar barn? Är jag materialistisk nu? Kommer jag röra upp känslor och framstå som en känslokall jävel? Förmodligen!
Jag kan vara lite känslokall ibland. Aldrig mot någon, men bakom deras rygg. Inte bakom ryggar jag känner. Bakom ryggar på stan. "Oj, kolla vilket krokigt ben den tjejen har". "Titta på den killen tjejrumpa". Återigen en sak som gått i släkten. Hoppade över mamma men jag fick det. Mina blev värre än mormors vassa kommentarer om folk på stan.
Staden jag ska till imorgon heter Uppsala, och är enligt många (inkl. mig) Sveriges fjärde största stad. En stad full av liv, fest, Fyrisån, mysiga gator, fik, studenter och slottet. Ljuvliga, godisgrisrosa slottet. Stora kyrkan finns ju också. Tydligen nästan dubbelt så hög som Lunds läste jag på internet. Ljuvliga Lund. Ljuvligare Uppsala. Älskade Uppsala.
Sen blir det stadfavoriten, Stockholm på fredag. Innan dess ska jag hinna med Stocken på torsdag. Så vi ses väl där alla? Stocken, Alex och Stad i Ljus it is!
/Katarina, halleluja moment
Samtidigt försöker jag göra gamla tentor och se om det är något jag kan. Typ hur man styckar en ko, vad en emulgeringssås är och hur man går till väga för att koka en fiskbuljong. Ja, väldigt onödigt kunnande. Gode gud, gör så att jag aldrig ställer mig och kokar en fiskbuljong hemma.
På tv står ett svart monster och skriker "It's alive". Vad fan går på tv? Jag hatar sådana filmer. Kan dem inte visa Donni Darko eller Seven. Kanske lika bra när jag borde plugga. Ska göra det sista på denna tenta sen ger jag upp. Jag hoppas att jag inte klarar tentan.
Jag sitter i programrådet för Gastronomiprogrammet. Jag är trött på att kvalitén på utbildningen är lägre än vad mina kunskaper i sykunskap är. Därför är jag sugen på att se hur de lyckas hantera en omtenta. Ryktena går!
Tentan ska skrivas klart, sen är det packning som gäller. En väska som ska följa med mig på tåget till Uppsala. En väska som ska följa med pappa i bilen till Stockholm. Får dela upp skorna så att jag inte har sex skor i en väska. För visst behöver man ha med sig sex par skor när man ska vara borta fyra dagar? Jag är idiotisk ibland.
Nu låter djuret på tv som om han hade ont i halsen. Ni vet riktigt så rosslig. Så att man känner hur adamsäpplet riktigt hoppar när man yttrar minsta pip. När inte ens receptbelagda halstabletter som innehåller marijana fungerar.
Varför kan man döpa sin dotter till Marijana? Vem skulle vilja förknippas med något som faktiskt är olagligt (oavsett hur du ställer dig i frågan)? Kan man döpa sin son till våldtäkt, eller knivmord eller terrorattack? Han skulle inte bli uppskattad under högstadiet. Vålle hade man kunnat kalla honom då, eller Knivvan eller... terrorattack. Stackars unge. Jag ska nog inte ha barn märker jag. Kommer plåga det lite grodynglet och köpa skor istället för bebismat och blöjor. Stackars mitt ofödda och opåtänkta lilla knypple.
Skulle man få ner ett barn i en väska. Undrar hur många skor det går på ett barn. Måste man dra ner på skorna bara för att man skaffar barn? Är jag materialistisk nu? Kommer jag röra upp känslor och framstå som en känslokall jävel? Förmodligen!
Jag kan vara lite känslokall ibland. Aldrig mot någon, men bakom deras rygg. Inte bakom ryggar jag känner. Bakom ryggar på stan. "Oj, kolla vilket krokigt ben den tjejen har". "Titta på den killen tjejrumpa". Återigen en sak som gått i släkten. Hoppade över mamma men jag fick det. Mina blev värre än mormors vassa kommentarer om folk på stan.
Staden jag ska till imorgon heter Uppsala, och är enligt många (inkl. mig) Sveriges fjärde största stad. En stad full av liv, fest, Fyrisån, mysiga gator, fik, studenter och slottet. Ljuvliga, godisgrisrosa slottet. Stora kyrkan finns ju också. Tydligen nästan dubbelt så hög som Lunds läste jag på internet. Ljuvliga Lund. Ljuvligare Uppsala. Älskade Uppsala.
Sen blir det stadfavoriten, Stockholm på fredag. Innan dess ska jag hinna med Stocken på torsdag. Så vi ses väl där alla? Stocken, Alex och Stad i Ljus it is!
/Katarina, halleluja moment
Far och son, eller far och dotter menar jag...
Pappas dag. Världens bästa pappa är det många som beskrivit sina pappor med. Så kan jag inte beskriva min pappa för han är så mycket mer än det. Min pappa är som en ängel. Ibland en arg ängel, men alltid en förlåtande ängel. En ängel som ställer upp för oss. Min byggare Bob pappa som bygger, lagar, grejar och fixar. Byggfirma har aldrig varit ett alternativ. Allt ska göras själv. Kan man ska man! Samtidigt som man totalrenoverar huset ska man jobba heltid? Nej, det funkade givetvis inte. Istället blev det hemmapappa som sitter i soffan varje förmiddag och löser sudoko. Eller lagar volvon. Eller bygger vedboden. Eller renoverar matsalen. Eller kör "nerkabbat" trots snö.
Efter som året har gått har min relation till pappa förändrats iochmed att förutsättningarna försämrats men...
Pappa ställer alltid upp. Det är otroligt. Jag har kunnat ringa och fått fixat min cykel. Han ställde upp med ekonomin när jag var arbetslös. Han har kört upp till Uppsala flera gånger och hämtat mig eller renoverat något eller flyttat mig eller..... Jag kan fortsätta i evigheter. Pappa är faktiskt en hjälte för oss! Mamma också, men det kan jag ta i maj...
/Katarina, ska nu försöka nyktra till och sen plugga såser ända till 06:53 på onsdag
Efter som året har gått har min relation till pappa förändrats iochmed att förutsättningarna försämrats men...
Pappa ställer alltid upp. Det är otroligt. Jag har kunnat ringa och fått fixat min cykel. Han ställde upp med ekonomin när jag var arbetslös. Han har kört upp till Uppsala flera gånger och hämtat mig eller renoverat något eller flyttat mig eller..... Jag kan fortsätta i evigheter. Pappa är faktiskt en hjälte för oss! Mamma också, men det kan jag ta i maj...
/Katarina, ska nu försöka nyktra till och sen plugga såser ända till 06:53 på onsdag
Att vara, eller att inte vara? Vem är vännen...
Solo i Malmö. Min nya tillflyktsort. Jag är där så ofta att Johan igår uttryckte "Jag känner en déjà vu" när han såg mig sitta i fåtöljen på undervåningen. Paulina började jobba där i slutet av augusti och den senaste månaden har jag nog varit där totalt 2 h i veckan. Sjukt mysigt att se allt folk som provar kläder samtidigt som man kan prata, fika och skvallra. Det som känns bra med Paulina är att man inte behöver tänka, "Är vi bästa vänner? Är vi vänner?" (så som jag tänkte när jag var yngre). Med Paulina kan man bara vara. Bara prata på. Bara säga allt och samtidigt veta att det stannar mellan oss. Vi känner varandra utan och innan och det känns skönt, att bara kunna va!
Igår gjorde jag ju givetvis även en 30 minuter på SOLO. Provade en kofta, snackade skit, tittade på kunder, läste Rodeo och tog cornyfoton på oss i speglarna.
/Katarina, ljuvliga liv
Igår gjorde jag ju givetvis även en 30 minuter på SOLO. Provade en kofta, snackade skit, tittade på kunder, läste Rodeo och tog cornyfoton på oss i speglarna.
/Katarina, ljuvliga liv
Muskontroll
Missade totalt mitt besök hos barnmorskan i onsdags. Trodde att jag skulle dit efter Stockholmsresan. Därför var jag igår tvungen att ringa och med svansen mellan benen be om ursäkt för mitt missade besök. Deras otroliga service och vänlighet fixade in en ny tid åt mig imorse. Orsaken var förnying av piller, men passade även på att göra en rutinkontroll. Jag gillar det. Jag gillar att gå till barnmorska/gynekolog. Jag gillar att få det bekräftat, "allt ser bra ut". Skönt att kunna vara säker. När jag blir rosépimplande hemmafru (mitt mål i livet) ska jag gå till gynekologen varannan vecka. Bara för att få höra meningen, "det ser fint ut". Vilken bekräftelse. "Den" är fin! Tackar.
Nu ska jag dricka Källingblandning från Kränku samtidigt som jag sminkar min vackra fejja och sen är det heldag i staden Malmö. Ångest för att shoppa, inte längre!
/Katarina, ska försöka hinna inom DUX och köpa nya kuddar eftersom min nacke i natt höll på att totalt lägga av
Personlighet som sårar
Jag som person är vädigt hård. Självsäker, rätfram, ironisk och negativ. Som A igår trodde, så är detta INTE en fasad. Detta är Katarina. Jag är alltid ironisk. Jag är alltid negativ (förrutom vädret). Jag säger alltid vad jag tycker. Därför måste jag säga detta. Jag har sårat någon genom min personlighet. Jag har drivit med en person (som är en av dem som jag tycker så OTROLIGT mycket om). Vår lilla husmor. Vår stjärna i klassen som alltid ställer upp och gör allt för alla men samtidigt är "rapp i käften" och kommer med de roligaste kommentarerna. Emma är en sådan person som jag skulle vilja vara. En ödmjuk men rolig person. Henne har jag drivit med. Jag har aldrig menat något illa, och aldrig menat det jag sagt. Jag har sårat henne.
Att såra någon genom att vara sig själv är riktigt jobbigt. Det känns som hela min personlighet är ett misslyckande. Jag måste dämpa mig. Jag måste lugna ner mig. Jag måste börja kontrollera mig. Så från och med nu ska jag försöka bli positiv. Jag ska minsta min ironiska sida.
Min negativa inställning har blivit lite som en försvarsställning. Jag behöver inte känna efter, allt är negativt. Jag tror att detta beror på rädslan. Rädslan att jag mår dåligt. Rädslan för att jag lämnat livet i staden (Uppsala) jag älskar. Rädslan för att jag trängt in mig i mitt gamla liv och att det till och från inte känns som jag kan andas. Rädslan att det kommer tillbaka. "Det" som gör att jag inte vill gå upp. "Det" som gör att jag inte orkar äta, tänka, gå, resa mig, duscha, läsa, LEVA!
Ironin i mitt liv fungerar också som ett försvar. Inget behöver vara seriöst
Är detta ett tecken på att jag mår dåligt? Är detta ett tecken på att jag faktiskt borde sätta mig ner och känna? Vågar jag inse hur jag faktiskt mår? Vad döljer sig bakom min personlighet? Det är med både nyfikenhet och rädsla som jag ställer mig dessa frågor.
Jag har lärt känna mig själv genom åren som gått. Mycket tack vare att jag fått hjälp från människor som verkligen kan andras känslor. Det är jag tacksam för!
/Katarina, förlåt Emma, jag hoppas att du godtar min ursäkt med ett löfte att jag ska lugna ner mig!
Att såra någon genom att vara sig själv är riktigt jobbigt. Det känns som hela min personlighet är ett misslyckande. Jag måste dämpa mig. Jag måste lugna ner mig. Jag måste börja kontrollera mig. Så från och med nu ska jag försöka bli positiv. Jag ska minsta min ironiska sida.
Min negativa inställning har blivit lite som en försvarsställning. Jag behöver inte känna efter, allt är negativt. Jag tror att detta beror på rädslan. Rädslan att jag mår dåligt. Rädslan för att jag lämnat livet i staden (Uppsala) jag älskar. Rädslan för att jag trängt in mig i mitt gamla liv och att det till och från inte känns som jag kan andas. Rädslan att det kommer tillbaka. "Det" som gör att jag inte vill gå upp. "Det" som gör att jag inte orkar äta, tänka, gå, resa mig, duscha, läsa, LEVA!
Ironin i mitt liv fungerar också som ett försvar. Inget behöver vara seriöst
Är detta ett tecken på att jag mår dåligt? Är detta ett tecken på att jag faktiskt borde sätta mig ner och känna? Vågar jag inse hur jag faktiskt mår? Vad döljer sig bakom min personlighet? Det är med både nyfikenhet och rädsla som jag ställer mig dessa frågor.
Jag har lärt känna mig själv genom åren som gått. Mycket tack vare att jag fått hjälp från människor som verkligen kan andras känslor. Det är jag tacksam för!
/Katarina, förlåt Emma, jag hoppas att du godtar min ursäkt med ett löfte att jag ska lugna ner mig!
Bästa mörka månaden
November kommer bli en ljuvlig månad. Den har bara börjat och jag känner redan hur det ligger i luften. Några inlämningar och en tenta (som ska vara lika lätt som ett läxförhör). Stockholmsbesök, ompyssling, Uppsalabesök (åhhh!), försöka hinna med en vända i Lund, "mamma&dotter-dag" i Köpenhamn, Syster kommer till Skåne och ett besök på Bodies.
Ompyssling sker den 19 november. Då är det egna studier som gäller. Jag ska verkligen rå om mig själv. Ansiktsbehandling på morgonen, vid lunch blir det optikern och på eftermiddagen kommer årets utmaning, färgning av håret (första gången någonsin). Ska bli en toppendag!
I thought: 18 karat gold, would save a lonely soul
But she don't sleep at night, afraid to turn out the light
Cause they kept pulling her hair
Wouldn't leave her alone
But if only I could read her mind
And release that stone
- 18 karate gold Johnossi
/Katarina, lyssnar på sina safers Johnossi och kikar på Bonde söker fru
Ilskan från hjärtat rakt in i magen
Vi har pratat i telefon ca 2 h per dag i minst två veckor nu. Så i måndags träffades vi. Han kom till Kristianstad. Sjukt mysigt. Vi käkade nybakade bullar hos mig. Vi myste och snackade. Mycket hände! Han tog första steget. Jag var inställd på att ta det lugnt.
Efter att ha pratat insåg jag att det var för tidigt för honom att ha ett förhållande (han ältade sin exflickvän så mycket att jag höll på att spy). Så min magkänsla sa (redan då) att det var dags att dra sig ur. Jag förklarade för honom hur jag kände. Jag ville inte träffas mer. Jag ville inte höras mer. Han protesterat. Han blev lite grinig. Jag hade knäckt honom lite. Sen körde han hemåt.
Halvvägs hem ringer han, "jag ville bara höra din röst". Jag förklarade då att jag inte ville höras mer (igen). Jag märkte på honom att han blev lite sur. Efter att ha lagt på så funderade jag. Tillslut bestämde jag mig för att ge upp min magkänsla och satsa. FÖR, tar man inga chanser så får man inget heller (som jag brukar försvara mina överkörda beslut med).
För 20 minuter sedan ringde han, "Jag vet inte hur jag vill ha det längre". Han visste inte hur han känner längre. Han var förvirrad. Så nu ska han inte komma i helgen. Jag ställde in mitt tentapluggande och sa till mina vänner att jag inte kunde umgås med dem på lördag, för att HAN skulle komma ner.
Han är en svag människa. Att inte kunna acceptera mitt beslut i måndags. Att inte respektera mina känslor och min vilja. Han klarade inte av att jag tog ett beslut. Ett beslut som var negativt för honom. Så två dagar efter (idag) att jag totalt ratat min magkänsla och mitt beslut ringer han och krossar allt.
Jag är inte ledsen. Jag bryr mig inte om honom som person. Vi kände knappt varandra. Han är inte min typ av kille. En kille som fegar ur är inte manlig och dessutom inget för mig. Jag vill ha en kille som vågar stå för sig själv. En kille som accepterar och respekterat mina beslut.
Jag är arg, för att jag inte behöll den nöjda känslan jag hade i magen i måndags efter att jag beslutat att vi inte skulle träffas mer. Jag är arg för att jag gick emot mig själv. Jag är arg för att jag (som egentligen är så stark) lät mig manipuleras.
Märta, du är en falsk och svag människa som inte kan respektera ett beslut som inte gagnade dig.
/Katarina, skönt att jag ivf får gå ut på lördag, som jag var så sugen på
Efter att ha pratat insåg jag att det var för tidigt för honom att ha ett förhållande (han ältade sin exflickvän så mycket att jag höll på att spy). Så min magkänsla sa (redan då) att det var dags att dra sig ur. Jag förklarade för honom hur jag kände. Jag ville inte träffas mer. Jag ville inte höras mer. Han protesterat. Han blev lite grinig. Jag hade knäckt honom lite. Sen körde han hemåt.
Halvvägs hem ringer han, "jag ville bara höra din röst". Jag förklarade då att jag inte ville höras mer (igen). Jag märkte på honom att han blev lite sur. Efter att ha lagt på så funderade jag. Tillslut bestämde jag mig för att ge upp min magkänsla och satsa. FÖR, tar man inga chanser så får man inget heller (som jag brukar försvara mina överkörda beslut med).
För 20 minuter sedan ringde han, "Jag vet inte hur jag vill ha det längre". Han visste inte hur han känner längre. Han var förvirrad. Så nu ska han inte komma i helgen. Jag ställde in mitt tentapluggande och sa till mina vänner att jag inte kunde umgås med dem på lördag, för att HAN skulle komma ner.
Han är en svag människa. Att inte kunna acceptera mitt beslut i måndags. Att inte respektera mina känslor och min vilja. Han klarade inte av att jag tog ett beslut. Ett beslut som var negativt för honom. Så två dagar efter (idag) att jag totalt ratat min magkänsla och mitt beslut ringer han och krossar allt.
Jag är inte ledsen. Jag bryr mig inte om honom som person. Vi kände knappt varandra. Han är inte min typ av kille. En kille som fegar ur är inte manlig och dessutom inget för mig. Jag vill ha en kille som vågar stå för sig själv. En kille som accepterar och respekterat mina beslut.
Jag är arg, för att jag inte behöll den nöjda känslan jag hade i magen i måndags efter att jag beslutat att vi inte skulle träffas mer. Jag är arg för att jag gick emot mig själv. Jag är arg för att jag (som egentligen är så stark) lät mig manipuleras.
Märta, du är en falsk och svag människa som inte kan respektera ett beslut som inte gagnade dig.
/Katarina, skönt att jag ivf får gå ut på lördag, som jag var så sugen på
I'm back from the island, getting around a nerd
Tillbaka på fastlandet. Lyssnar på danceremix av Gnuk och Calabria. Inte speciellt bra musikmässigt. Otroligt bra tidsfördriv.
Han skulle kommit ner idag. Han kom inte ner idag. Feber eller ej, så är det tråkigt. Besviken? nej. Arg? nej. Bara tråkigt, men ärligt, Skönt! Jag har legat på soffan framför brasan med täcke över mig och läst min rosabandet-bok om bröstcancer och knull. Ja, den handlar lika mycket om en runtknullade otrogen man som en kvinna med bröstcancer. Bra efter 256 sidor. Dålig innan sida 256!
Han säger att han ångrar att han inte åkte ner. Det kan jag förstå. Vad ska han göra själv i Blekinge ikväll med feber.
Jag ska vara med familjen ikväll. Inget Babel. Inget Inkonst. Inget vin i stora mängder. Första vita helgen på säkert 2-2,5 månad.
Nu blev det Kent istället. Jag hatar Kent. Jag älskar Vy från ett luftslott (remixen).
Nörd brillorna är beställda. Nördbrillorna är min nya stil. Jag om två veckor bär jag alltid dessa tillsammans med min Stella McC-kavaj med uppkavlade ärmar, slitna jeans, lång tisha, stor bylsig svart halsduk från Monki. Allt i en kombination med antingen vita (snart grå) Converse eller mina höga svarta heals. Utomhus bär jag givetvis min minkjacka. Katarina är den nya nörden i stan (inte Kristianstad givetvis).
/Katarina, så Emma, nu kan jag bevisa för dig att jag inte är ett fyllesvin, möjligtvis Lisa, men icke jag!
En tripp till ön
/Katarina, in and out of my life
Rosa, gröna och ätbara
Förra helgen bakade jag, Paulina och Charlotte cupcake. Paulina skulle fira sin födelsedag på lördagen och där skulle det serveras allt från tilltugg till tjejiga cupcakes. De blev riktigt bra och måste därför visa er resultatet. Vi använde oss av ett recept från Leila.
/Katarina, ska snart packa ihop sina saker och lägga sig i sängen
/Katarina, ska snart packa ihop sina saker och lägga sig i sängen
Nya ramar runt juvelerna
Som ni ser på bilden har jag nya glasögon, eller snarare nya bågar. Det är fönsterglas eftersom dessa endast är ett provpar. Jag ska beställa dem snarast är det tänkt. Kostar endast 395 inkl. glas från favoptics, som dessutom har underbart bra service!/Katarina, har väldigt mycket mer att blogga om men min laddare till datorn strejkar. J*vla SKIT!
Kärlek vid 17:de ögonkastet
Ikväll gick en av mina favoritfilmer på tv4+, The wedding date. Där påpekar de många gånger att vi tjejer själva väljer det kärleksliv vi har. Jag tror verkligen på det. Jag har velat vara singel de senaste två åren. För att kunna andas och finna mig själv. För att kunna komma över gamla pojkvänner och se vart mitt liv leder. Därför har jag inte träffat någon att inleda ett förhållande med. Jag har hela tiden gett signaler att jag vill gärna "umgås" men resten, det kan vi strunta i.
Som jag skrivit tidigare har jag nu bestämt mig för att inte vara singel längre. Att jag är redo och säker på vem jag är och vad jag vill. Nu känns det som jag aldrig träffat så många bra killar på så kort tid. Det känns som det kryllar med bra män runt mig. Jag som nästan har glömt hur man beter sig i ett förhållande.
/Katarina, tittade på dansbandskampen tidigare ikväll, och det var riktigt bra!
Som jag skrivit tidigare har jag nu bestämt mig för att inte vara singel längre. Att jag är redo och säker på vem jag är och vad jag vill. Nu känns det som jag aldrig träffat så många bra killar på så kort tid. Det känns som det kryllar med bra män runt mig. Jag som nästan har glömt hur man beter sig i ett förhållande.
/Katarina, tittade på dansbandskampen tidigare ikväll, och det var riktigt bra!
Knölarna förhindrar klackarna
Idag har jag varit hos läkaren. Jag har världens feligaste fötter. Det finns nog inget som är rätt där nere. Lilltårna är för små (på höger fot har jag knappt någon), knölarna på sidorna av fötterna växer och en operation mot nageltrång har jag redan genomgått. Så denna gång blev det en remiss på röntgen och ett prov på nagelsvamp till laboratoriet. Gunnar (min ljuvliga läkare) berättade dessutom att det inte finns något effektivt medel mot nagelsvamp, jej! I'm so happy, I'm so glad that I found you, I like to thank you....../Katarina, vill amputera sina fötter och operera dit två röda YSL-pumps istället
Ett kliv i rätt riktning
Nu har jag tagit första steget för ett nytt liv. Jag har bestämt mig för att jag, efter 2 år som singel, är sugen på ett förhållande. Mysigt att ha någon som tycker om en. Så, jag tog första steget igår. Jag bjöd ner honom till nästa helg. Om han väljer mig eller en festhelg med kompisarna i Kalmar, vet jag inte än. Jag gjorde det ivf. Jag vågade och jag utsatte mig för en risk. För vågar jag inte satsa kommer det aldrig bli något. Så, vi får väl se. Jag hoppas ju att han väljer mig. För han är väldigt söt!
/Katarina, fortsättning följer....
"In, and out, of my life"
Vi alla letar efter en sak. Medvetet eller ej. Lyckan! För att finna lycka (som egentligen är odefinierbart) "måste man" finna kärleken. Komedier handlar oftast om att på ett eller annat sätt finna kärleken. Det är faktiskt inte alla som letar, medvetet. Jag har legat i det facket i 2 år. Jag ville vara singel. Jag ville vara själv. Jag ville ha tid med kompisar och familj. Jag behövde växa själv. Därför hittade jag ingen. Under dessa två år i "jag-letar-inte"-facket, har jag inte varit kär. Jag har inte velat det. Du måste "våga & vilja" satsa. Du måste lägga ner tid på andra och på dina känslor.
Jag bestämde mig för lite mindre än veckor sedan, efter att jag en längre tid faktiskt insett att jag saknar "någon" (Något!). Efter två år av tankeverksamhet och uppväxt har jag nu insett att jag är redo.
Senaste:
Igår träffade jag en kille. För första gången på två år bubblade, som champagne, i magen. Fjärliarna flaxade som aldrig förr. Det stack i fingrarna och yrseln tog över.
Jag hade glömt hur det kändes........
/Katarina, duschen behövs mer än någonsin
Jag bestämde mig för lite mindre än veckor sedan, efter att jag en längre tid faktiskt insett att jag saknar "någon" (Något!). Efter två år av tankeverksamhet och uppväxt har jag nu insett att jag är redo.
Senaste:
Igår träffade jag en kille. För första gången på två år bubblade, som champagne, i magen. Fjärliarna flaxade som aldrig förr. Det stack i fingrarna och yrseln tog över.
Jag hade glömt hur det kändes........
/Katarina, duschen behövs mer än någonsin
Egoistkväll
Jag har en ensamkväll. Skönt att kunna vara lite för sig själv. I torsdags redovisades arbete nummer ett. Har känt en stor lättnad denna helg. Har varit HELT pluggfri. Umgåtts med Alex hela helgen och tidigare helger har jag varit hos föräldrarna i Skanör, eller hos Paulina i Malmö. Så lite kvalitétstid med sig själv var behövligt.
Så, nu sitter jag framför min svarta laptop, läser kvalitébloggar, dricker mitt lussete från Kränku och lyssnar på nya ljuvliga favorittoner från Hanna som sjunger under namnet "Name the pet".
/Katarina, älskar sig själv, men måste duscha bort festandet
Hallonsaften tar mitt liv.....
Vin, denna berusande dryck.
Alkohol, denna berusande känsla.
Roligt i måttliga mängder.
Livsfarligt i stora mängder.
Ibland undrar jag varför jag dricker. Varför jag inte är nykterist. Jag är otroligt social, högljudd och glad i mig själv, utan berusningsdrycker. Jag kan ha kul utan alkohol. Jag har testat. Ändå dricker jag.
Det är för att jag inte kan låta bli. Sitter mitt bästa tjejgäng på en förfest och snackar ingår en flaska vin.
På en förfest är det lite grejen att alla tar med sig en flaska vin. Sen är det kanske någon som har sprit. Då shottas det någon shot var. Sen när vi kommer ut startar vi upp med en drink (för min del alltid en äppledrink). Efter ett tags dansande slår törsten in och det blir en öl eller två. Detta betyder alltså att jag vanligtvis under en utekväll dricker,
- 1 flaska vin
- 1 4:a
- 1-2 öl
...och ibland en och annan shot på förfesten
Summa kardemumma, det är OTROLIGT för MYCKET!!!!!!!
I fortsättningen ska jag endast ta med ½ flaska vin på förfesten. För jag måste inse att jag tar ett långsamt självmord med all alkohol som rinner ner i min strupe varje helg.
/Katarina, "keep running in and out of my life"
Alkohol, denna berusande känsla.
Roligt i måttliga mängder.
Livsfarligt i stora mängder.
Ibland undrar jag varför jag dricker. Varför jag inte är nykterist. Jag är otroligt social, högljudd och glad i mig själv, utan berusningsdrycker. Jag kan ha kul utan alkohol. Jag har testat. Ändå dricker jag.Det är för att jag inte kan låta bli. Sitter mitt bästa tjejgäng på en förfest och snackar ingår en flaska vin.
På en förfest är det lite grejen att alla tar med sig en flaska vin. Sen är det kanske någon som har sprit. Då shottas det någon shot var. Sen när vi kommer ut startar vi upp med en drink (för min del alltid en äppledrink). Efter ett tags dansande slår törsten in och det blir en öl eller två. Detta betyder alltså att jag vanligtvis under en utekväll dricker,
- 1 flaska vin
- 1 4:a
- 1-2 öl
...och ibland en och annan shot på förfesten
Summa kardemumma, det är OTROLIGT för MYCKET!!!!!!!
I fortsättningen ska jag endast ta med ½ flaska vin på förfesten. För jag måste inse att jag tar ett långsamt självmord med all alkohol som rinner ner i min strupe varje helg.
/Katarina, "keep running in and out of my life"
