Jag måste ha ett badkar. I present av Karro fick jag en fisk som man kan skruva upp och sen simmar den runt i vattnet. Den är faktiskt väldigt rolig, men nu kan den bara simma i handfatet och det är inte lika roligt. Så nu är jag i stort behov av ett badkar.

---

/Katarina, bejakar sin barnsliga sida

Just nu sitter jag och storbölar. Jag är så stolt öäver mig själv. Saker som jag aldrig skulle klarat för ett år sedan ha rjag nu gjort på 1 h. Jag har tagit tag i saker. Jag har gjort det som har varit det jobbigaste för mig. Det som tyngt mitt hjärta och min hjärna i 2 veckor. Jag har gjort det och jag har strukit. Nu mår jag bättre än någonsin och måste bara komma ihåg att jag faktiskt klarar saker ibland. Att faktiskt inte ALLT är skit utan ibland, ibland kan jag skärpa mig och ta tag i mitt liv. Jag har idag övervunnit min sjukdom, jag har brottat ner den och segrat. Nu står jag bredvid min fiende och domaren lyfter min hand i luften och jag bara skriker!!!!!!!

---

/Katarina, har vunnit över sjukdomen idag

Självklart var det nollningen jag skrev om igår. Det roliga, stora som kommer avslutas den 15/9 med en Gasque. Så igår började vi med lekar som "Gissa fadderrumpan", "Irländsk julafton" och "Nolleskylts-görande".

Ikväll skulle vi grillat och spelat ölbrännboll i Economicumparken men SMHI har bestämt dåligt väder. Blir därför värmning hos Alex och Fanny och sen STOCKEN. Som jag längtat efter "Sarah" och "Stad i ljus", jurister, kakelbaren och snygg-bartendern!


Det finns MÅNGA fler bilder i vår Facebook-grupp. Dessutom lägger jag upp ett par få på Pixbox.

---

/Katarina, ska nu planera faddermiddagen

Idag börjar det. Idag drar det igång. Idag...... smäller det!

Vad? Gissa!

---

/Katarina, kommer skriva och visa bilder senare

Jag fick ett mail från Faddergeneralen med lite information och uppmaningar:

Urdrag,
"Saker som är bra att göra på nollningen:
- Gör en telefonlista inom er fadder- och nollegrupp.
- Var trevliga och le stort dock inte skräckinjagande.
- Inga bortamatcher med nollorna innan faddermiddagen, dom ska ju upp tidigt
på mornarna."

Så jag svarade:
"Bortamatcher? Får man gå hem till nollan då?"

Helené svarade:
"Hörde du det, Christofer, inga skräckinjagande leenden!! ;)"

Undrar vilka två det är som kommer hångla med nollorna först?

---

/Katarina, gillar egentligen inte när bloggare citerar msn- och mailkonversationer

Jag lämnade tentan tidigt. Ringde syster som lugnade ner mig. Åkte till Karro och drack te. Tog ett beslut som gjorde att jag kunde leva med ett leende resten av dagen.

Cyklade ner till stan och tänkte tröstshoppa lite linsvätska, tandkräm och diskmedel. Hade dock Malins UNDERBARA skor i huvdet. Träffade Karro och Elin, gick i affärer och hittade Skorna med stort S. Först var jag tveksam till den "tjocka" klacken, men herregud vad snygga de är. Jag har alltså hittat höstens skor. När jag såg dem på Malin trodde jag att de var från Marc by Marc jacobs eller Prada, men icke. H&M för 198 kr! Dessutom köpte jag en skjortklänning. Precis en sådan jag längtat efter så länge. Ska nog ge mig ner på stan och köpa skorna i svart också.

---

/Katarina, ska nu köpa ett par svarta också

Om någon undrar hur jag har det nu sen jag åkte upp till Uppsala och hur mitt liv JUST NU ser ut, kommer här lite bilder.

Jag bor hos Karro sedan i onsdags och lever i mina väskor med halva innehållet överallt i hennes rum. På dagarna sitter jag i mjukisbyxor och mina vita lammtofflor med en kopp vitt te i handen framför mina anteckningar, pärm och Karros dator. Dock börjar ljuset synas i tunneln, snart snart är jag där! Tro inte att jag är ledsen, för det är jag inte. Jag bara längtar lite efter mitt hem, min lägenhet trots att det är väldigt mysigt att bo tillsammans med Karro. Vänner, anledningen att jag ej ringer = sitter försjunken i min stor pärm!

---

/Katarina, mår otroligt bra för att omtentaplugga till tors

Christofer - "Vad skönt att du har kommit upp Katta så att vi kan festa."
Jag - "Jag ska inte ut innan tentorna. Torsdag på Sthlms, då gäller det!"

Igår frågade Elin och Karro mig om jag skulle med till Snerikes och äta middag. "Du måste ju ändå äta". Ja, okej kände jag. Käka lite, dricka ett glas vin och sen hem till plugget. Men sååååå, blev det inte riktigt för någon utav oss.

Kvällen började bra. Fyra flaskor rosé och minnen.
Jag upptäckte att jag saknade någon att leta efter, ett säkert kort. Jag började titta efter snygga killar, men stället var proppat med utbytesstudenter och skäggiga män.

Jag tog en tur in till baren, och där stod han, CJ, med sin ridjacka och backslick. Han som efter mina två första veckor i Skåne dissat mig totalt och slutade höra av sig. Jag gick fram och sa "hej" och höll mig förvånatsvärt lugn. Efter att blivit erbjuden en shot jag ej mottog skiljdes vi åt.

Två minuter senare plingar mobilen, precis när jag står framför honom ute på Bryggan. "Du har fått ett sms" säger han. Smset kommer givetvis från honom och där beskriver han hur ledsen han är för att han ej hört av sig och att han är en idiot. Jag frågar givetvis vad som hände, Förklaringen är lång, och ja, det är faktiskt synd om honom. Det som har hänt är tragisk, så givetvis"förlät" jag honom.

Lite mer än en timme senare står jag på gatan utanför Snerikes sur som en geting och kastar mig på cykeln och cyklar hem till Karros säng. Längtan efter min egen lägenhet och N var enorm vid den tiden. Men nu har det gått över och efter snack med Karro kom vi fram till att kvällen igår var underbart kul.

E hittade vi upptryckt mot en vägg i trappan och i färd med att hångla Uppsalas största hångel med Dm, Karro skriker över halva bryggan till Tobis "Leta efter ridjackan" och jag går fram till mitt gamla hångel, Kopiatorn, och frågar om han minns incidenten med just kopiatorn........

---

/Katarina, har haft en trevlig första kväll

Ja, igår köpte jag den. Min rosa cykel. Trots att Christofer sa att folk skulle spotta och sparka på den. Han sa att den skulle sticka i ögonen på folk, men men. Både försäkring och snart tre lås på den borde räcka någon termin.



Om ni vill ha en likadan är den nu på rea hos Sportex. Märket heter Kungs och modellen Drottningholm med 3 vxl i färgen sorbet.



Vad tycker ni om min cykel?

---

/Katarina, kan numera vara stolt över sin cykel

En ledig dag? Jag vet inte än. Jag är vädervakt. Dock har jag även idag skjutit upp packningen och satte mig vid internet istället. Varför är det sådan ångest att packa? Jag längtar ju faktiskt efter Uppsala. Jag längtar efter min lägenhet. Jag längtar efter mina vänner. Ändå ångest!

Den släppte dock lite när jag hittade min dröm. En rosa CYKEL! Finns det något som är mer typiskt mig än att köpa en rosa cykel. Jag ringde direkt till Sportex och wihoooo, den kommer bli min! Jag ska dessutom köpa 3 lås och försäkra den MAXIMALT för att minska (eliminera) risken för stöld.


Rosa cykel från Kungs, Drottningholm 3vxl

---

/Katarina, ägare till en rosa hjärna

En dag i sänder och sen var sommaren slut. Allting har ett slut, jag vet. Men jag vill inte. Jag vill leva i sol och värme, med pengar, vänner och syster nära inpå mig. Jag vill ligga på stranden brun som en knäckemacka och dricka rosé på Badhyttens Afterbeach. Jag vill pilla i en limeklyfta i Coronaflaskan, luta mig tillbaka, sätta på de stora svarta och bli uppraggad av snygga Stockholmare....... Jag vill ha min sommar tillbaka!


För någon vecka sedan åkte kära Rebecca hem till Spanien igen, snart beger jag mig, syster har redan lämnat, Anna flyger snart och vi försvinner en efter en från Näset. Igår var sista natten/kvällen med mitt sommarragg, och trots att det bara är "Summerlove" känns det jobbigt att inte ha någon att leta efter. En ensamhet som alltid har funnits där påminner sig mer nu än någonsin. Egentligen inte en längtan efter honom, utan efter allt, allt vad sommaren innebär. Allt som jag skrev i stycket ovanför.

För att inte bli för ledsen när jag inser att jag snart sitter på ett SASplan hem till Stockholm/Uppsala, måste jag tänka på det dåliga. Att jag jobbat så mycket att jag gick in väggen, att det har regnat otroligt mycket, tänka på myggorna som envist surrat i mitt öra och den förfärliga kvällen på Strandbaden. Jag försöker intala mig att, usch, vilken dålig sommar jag haft. Trots det kryper minnena om midsommar, alla Badhytten-kvällar, Stockholmarna och det glittrande havet fram mellan eländigheterna. Jag kan INTE glömma det. Näset har etsats sig fast på min näthinna och i min skalle, fångat mitt hjärta i en vind och susat i mina öron. Det är här jag vill tillbringa mina somrar, för resten av mitt liv!

Tack alla underbara vänner som har ställt upp när jag mått dåligt, när jag varit glad och när man bara velat ha en kram. Ni betyder mer än jag någonsin kommer kunna förklara. På lördag gäller det, då är det avslutningskvällen för gänget. Då finns det inga begränsningar, inga stopp utan då kör vi för allt vi är, för allt vi älskar och för NÄSET!

Stort tack till älskade syster som ALLTID finns där trots allt hon gått igenom. Älskar dig!

---

/Katarina, Rebecca jag tänker alltid på dig när jag hör Timbaland sjunga "The way I are"

Ibland blir man gråtfärdig. Alla har sina egna gränser vad som gör att tårarna börjar fylla ögonen. Jag är ganska "lättgråtlig". I söndags cyklade jag till jobbet. Körde längs mellangatan, svängde upp mot Västergatan vid Aldo's och sen in på Hamnvägen. Där var det, framför mig bredde näset ut sig. Med sina vackra flommar, korna som vadade i vattnet, underbara stränder, knallblått hav, fullt med segelbåtar i vattnet, de små badhytterna på rad och solen, solen som sken och blänkte. Då började tårarna rulla. Här vill jag leva och HÄR vill jag dö....

Ps. Men bara på sommaren!

---

/Katarina, en gråtflicka