Ibland blir man gråtfärdig. Alla har sina egna gränser vad som gör att tårarna börjar fylla ögonen. Jag är ganska "lättgråtlig". I söndags cyklade jag till jobbet. Körde längs mellangatan, svängde upp mot Västergatan vid Aldo's och sen in på Hamnvägen. Där var det, framför mig bredde näset ut sig. Med sina vackra flommar, korna som vadade i vattnet, underbara stränder, knallblått hav, fullt med segelbåtar i vattnet, de små badhytterna på rad och solen, solen som sken och blänkte. Då började tårarna rulla. Här vill jag leva och HÄR vill jag dö....

Ps. Men bara på sommaren!

---

/Katarina, en gråtflicka