Att en simpel måndag kan vara så fylld av känslor att min mage bubblar av oro och lycka. Den är så förvirrad att det ibland pirrar fjärilar men minuterna efter har ett sug av oro. Dagen startade med att jag vaknade vid cirka 04 av att regnet smattrade på mina fönsterrutor. Negativt med att ha snedrutor och ”top floor” är att regnar det, ja då hörs det. Hade svårt att somna om så jag låg och lyssnade på regnet någon timme. Stiger upp några timmar senare och inser att regnet inte har lugnat ner sig som jag trodde. Tar vägen förbi en brevlåda för att slänga på ett brev till en viss person på morsdag eftersom den dagen kommer upp snart. Blir genomvåt på den lilla promenaden under cirka fyra minuter och känner hur höger Converse börjar läcka in så att min strumpa blir blöt. Blir lite irriterad över att regnet är galet. Gömmer mig under ett utstickande tak när jag väntar på bussen och sen kommer den. Knökad med cheerleaders från något av de engelskspråkiga landen i världen. Fuktigheten på bussen är extrem och det känns som om vi är i en ångbastu fast utan de 75 gradernas värme. Känner mig som en nyduschad blöt katt när jag 15 minuter senare kliver av bussen. Lagom glad piskar regnet mig i ansikte på väg till salen. Väl där fungerar fortfarande inte elementen och det är iskallt. Kallare inne än ute. Vi alla har jackor och halsdukar på oss när vi sitter där. Mina blöta tår på högerfoten börja värka av köld. Läraren fixar efter 1,5h till vår stora lycka värme genom att prata med vaktmästaren. Spenderar fem minuter med foten på ett element. Lunch med Nan eftersom alla andra var borta. Första glada känslan uppstår när Jin varit gullig och skrivit ut ett papper som jag viktigt för mig. Byter upp mig en våning och sätter mig för att surfa. Irritation över att Tumblr är värdelöst denna dag. Får sms från mamma: läkarna anser att pappa är botad. Lättnade och befrielsen i hjärtat går inte att beskriva. Gråter en tår och killen mittemot mig tittar lite konstigt på mig. Kan inte riktigt ta in det, men det ligger bakom som en trygg vägg som stoppar många av irritationskänslorna. Upptäcker att något har blivit fel med min ansökan till franskkursen i Lund till hösten. Söker mig till den trygga väggen men blir ändå väldigt ledsen. Gör en sen anmälan och hoppas på det bästa. Hoppet har i varje fall inte helt försvunnit. Skriver fina meddelande till vänner och familj på Facebook. Den trygga väggen slår in igen och fjärilarna i magen pirrar till av lycka och lättnad. Vandrar tillbaka till salen i regnet. Räknar efter, nu har det regnat i cirka 10 timmar. Glädjen över att elementen i salen fungerar kommer tillbaka. Har en bra lektion och använder svår grammatik i en text och lyckas utan minsta problem och jag märker att min lärare blir lite stolt över mig och lyckofjärilarna i magen finns där igen. Inser att jag har en väldigt smutsig tröja på mig och inser att det kan vara värt att byta glödlamporna när de går sönder. Klassen slutar och min lärare hjälper mig med viktiga saker som innebär en liten lättnad. Går genom regnet till huset med internet. Startar med att leta dator och inser att en MacBook air är för dyr om jag ska få plats med även ny telefon och kamera i min budget och kunna lyxa med en bit sushi då och då. Lite nedslagen men glad då jag efter lång tids letande hittar en kamera jag vill ha och inser att den är billigare att få från killen i USA. Öppnar internetbanken och plötsligt finns inte den trygga väggen kvar längre, medan ett sockerberoende börjat infinna sig. Läser om det viktiga mailet från CSN och inser att det finns en möjlighet att jag missförstått det. Väggen rasar som vid en jordbävning. Fjärilarna existerar inte längre. Skriver ett mail till dem, men väggen byggs fortfarande inte upp. Skriver ett sms till pappa för att försöka bygga upp väggen och det fungerar ett tag. Tanten i receptionen meddelar mig lite bryskt att de faktiskt stänger om 20 minuter. Sista kollen på Facebook och sen stänga ner internet för denna 21 maj. På väg hem från Campus inser jag att det inte regnar längre utan att det istället endast duggar. För att peppa upp väggen i magen pratar jag med både Martin och mamma på bussen hem vilket lyckas reparera det mesta av väggen. Hoppar av bussen och går hem de sista minuterna. Varken väggen eller oron tar över. Det bubblar till lite då och då och skiftar med ganska jämna mellanrum. Denna dag har varit en ren förvirring mellan känslor. Lycka, befrielse, besvikelse, sorg, irritation och förvirring. Det känns som om denna dag representerar min vår väl. En vår som har varit väldigt förvirrande för en känselmage som min. Fjärilar hit och orosmonster dit.

/Katarina, peppar inför det stora examensprovet 29 maj.