En blandning. Ja, det är jag verkligen. Har fått lite av pappa och lite av mamma. De flesta av mina ansiktsdrag kommer från mamma och därför har jag ofta känt att jag är mer lik mamma än pappa men det senaste året har jag funderat inåt och jag har insett att mycket av min insida är lik min fars. Ibland handlar jag på ett visst sätt och kommer direkt på att, det är precis som pappa gör, eller så hade pappa också gjort. Givetvis är det inte bara de bra egenskaperna som man ärver. Mammas runda bullkinder har jag fått men det kommer nog gynna sig framåt i tiden då mammas rynkor är obefintliga och hennes ansikte fortfarande utstrålar en glädje med sina bulliga kinder. Pappas heta temperament har jag lyckats snappa upp. Skrika, gorma och slänga saker i tio minuter och sen är det över, då är ilskan slut. Jag blir glad varje gång jag upptäcker en egenskap som jag ser även hos mina föräldrar, det spelar ingen roll om det är knubbig knogar, tjock fint hår eller en förmåga att ha svårt att höra av. Bra som dåliga, så gillar jag varenda en av mina föräldrars egenskaper som jag upptäcker att jag själv fått, för det mesta är vettigt. Det kan bero på att mina föräldrar är vettiga…egentligen!

Att en simpel måndag kan vara så fylld av känslor att min mage bubblar av oro och lycka. Den är så förvirrad att det ibland pirrar fjärilar men minuterna efter har ett sug av oro. Dagen startade med att jag vaknade vid cirka 04 av att regnet smattrade på mina fönsterrutor. Negativt med att ha snedrutor och ”top floor” är att regnar det, ja då hörs det. Hade svårt att somna om så jag låg och lyssnade på regnet någon timme. Stiger upp några timmar senare och inser att regnet inte har lugnat ner sig som jag trodde. Tar vägen förbi en brevlåda för att slänga på ett brev till en viss person på morsdag eftersom den dagen kommer upp snart. Blir genomvåt på den lilla promenaden under cirka fyra minuter och känner hur höger Converse börjar läcka in så att min strumpa blir blöt. Blir lite irriterad över att regnet är galet. Gömmer mig under ett utstickande tak när jag väntar på bussen och sen kommer den. Knökad med cheerleaders från något av de engelskspråkiga landen i världen. Fuktigheten på bussen är extrem och det känns som om vi är i en ångbastu fast utan de 75 gradernas värme. Känner mig som en nyduschad blöt katt när jag 15 minuter senare kliver av bussen. Lagom glad piskar regnet mig i ansikte på väg till salen. Väl där fungerar fortfarande inte elementen och det är iskallt. Kallare inne än ute. Vi alla har jackor och halsdukar på oss när vi sitter där. Mina blöta tår på högerfoten börja värka av köld. Läraren fixar efter 1,5h till vår stora lycka värme genom att prata med vaktmästaren. Spenderar fem minuter med foten på ett element. Lunch med Nan eftersom alla andra var borta. Första glada känslan uppstår när Jin varit gullig och skrivit ut ett papper som jag viktigt för mig. Byter upp mig en våning och sätter mig för att surfa. Irritation över att Tumblr är värdelöst denna dag. Får sms från mamma: läkarna anser att pappa är botad. Lättnade och befrielsen i hjärtat går inte att beskriva. Gråter en tår och killen mittemot mig tittar lite konstigt på mig. Kan inte riktigt ta in det, men det ligger bakom som en trygg vägg som stoppar många av irritationskänslorna. Upptäcker att något har blivit fel med min ansökan till franskkursen i Lund till hösten. Söker mig till den trygga väggen men blir ändå väldigt ledsen. Gör en sen anmälan och hoppas på det bästa. Hoppet har i varje fall inte helt försvunnit. Skriver fina meddelande till vänner och familj på Facebook. Den trygga väggen slår in igen och fjärilarna i magen pirrar till av lycka och lättnad. Vandrar tillbaka till salen i regnet. Räknar efter, nu har det regnat i cirka 10 timmar. Glädjen över att elementen i salen fungerar kommer tillbaka. Har en bra lektion och använder svår grammatik i en text och lyckas utan minsta problem och jag märker att min lärare blir lite stolt över mig och lyckofjärilarna i magen finns där igen. Inser att jag har en väldigt smutsig tröja på mig och inser att det kan vara värt att byta glödlamporna när de går sönder. Klassen slutar och min lärare hjälper mig med viktiga saker som innebär en liten lättnad. Går genom regnet till huset med internet. Startar med att leta dator och inser att en MacBook air är för dyr om jag ska få plats med även ny telefon och kamera i min budget och kunna lyxa med en bit sushi då och då. Lite nedslagen men glad då jag efter lång tids letande hittar en kamera jag vill ha och inser att den är billigare att få från killen i USA. Öppnar internetbanken och plötsligt finns inte den trygga väggen kvar längre, medan ett sockerberoende börjat infinna sig. Läser om det viktiga mailet från CSN och inser att det finns en möjlighet att jag missförstått det. Väggen rasar som vid en jordbävning. Fjärilarna existerar inte längre. Skriver ett mail till dem, men väggen byggs fortfarande inte upp. Skriver ett sms till pappa för att försöka bygga upp väggen och det fungerar ett tag. Tanten i receptionen meddelar mig lite bryskt att de faktiskt stänger om 20 minuter. Sista kollen på Facebook och sen stänga ner internet för denna 21 maj. På väg hem från Campus inser jag att det inte regnar längre utan att det istället endast duggar. För att peppa upp väggen i magen pratar jag med både Martin och mamma på bussen hem vilket lyckas reparera det mesta av väggen. Hoppar av bussen och går hem de sista minuterna. Varken väggen eller oron tar över. Det bubblar till lite då och då och skiftar med ganska jämna mellanrum. Denna dag har varit en ren förvirring mellan känslor. Lycka, befrielse, besvikelse, sorg, irritation och förvirring. Det känns som om denna dag representerar min vår väl. En vår som har varit väldigt förvirrande för en känselmage som min. Fjärilar hit och orosmonster dit.

/Katarina, peppar inför det stora examensprovet 29 maj.

En bio sådär en tisdag klockan 12 känns så där lagom osvenskt. Jag har besökt biograferna väldigt mycket här i Frankrike. Sett allt från Stellan Skarsgård prata franska till ett fransk drama som inkluderade Marie Antoniette - helt på franska. Den senaste veckan blev det båda Twixt och My week with Marilyn. Det förstnämnda väl värd att se, den andra ej min kopp te. Såg en notis om att min favoritbiograf stänger ner 9 maj för renovering. Innan dess ska jag hinna med både en amerikansk dokumentär om cowboys och den engelska filmen Weekend. En biofilm i Frankrike kostar 3,5-7€ beroende på vilken tid på dygnet du går och kikar och om du är barn/student/pensionär.

Första tiden var jobbigt, framför allt första veckan. Min syster ringde någon av de första dagarna, vi snackade lite och hon avslutade med att säga ”det kommer bli bättre, du kommer vilja stanna när denna termin väl är över”. Jag tänkte att så kanske de blir, men det trodde jag inte. Igår kväll räknade jag skoldagarna som är kvar – 12 dagar. Då har vi i och för sig två veckors lov plus en fri pluggvecka inför examina, så totalt är det 37 dagar kvar i Frankrike. Det är inte långt! Dagarna har gått så fort och även om jag ibland längtar hem så känner jag redan – en termin, det är för kort. Jag har kommit in på min drömutbildning till hösten och längtar redan efter min masterexamen som är full med kunskap, men att lämna Frankrike känns ibland väldigt tufft. Livsmedel, mat och dryck är mitt liv – min framtida karriär och min hobby – då känns det ibland märkligt att lämna ett land där maten och livsmedel är det som prioriteras högst till ett land som handlar dansk kyckling med saltlösningsinsprutning på Lidl. Matkärleken jag känner hör samman med den som finns i Frankrike. Min syster hade rätt, jag kommer verkligen sakna Frankrike när jag lämnar. Men åka hem, det kommer jag vilja göra!

Om någon hade frågat mig för 7 år sedan om jag skulle ligga i en säng i min studio i Frankrike och längta efter att resa till Polen igen hade jag nog antingen skrattat, råförnekat eller bara gått därifrån. Jag hade tyckt att alla påståenden hade varit märkliga. Jag bo i Frankrike? Det har ju alltid varit en tidig dröm för mig, men en sådan som man önskar men som aldrig blir av. Jag snackar och planerar mycket men vissa saker vet jag att de är svåra att genomföra. Som Frankrike, det kändes just då som att det var så långt i framtiden att det aldrig skulle bli av. Nu har jag snart spenderat 3 månader här.

 Att jag skulle förändras så mycket som person och lyckas se utanför de flesta av ramar är jag väldigt glad över och nästan lite förvånad. Förra året besökte jag och Martin Polen. Martins mamma kommer från Polen och jag blev nyfiken på landet och kulturen när jag lärde känna henne. Det är många som har förutfattade meningar om Polen, inte minst hade jag det för några år sedan. Martin och hans familj har verkligen öppnat mina ögon för världen. Det låter kanske som en klyscha men jag känner verkligen så. Hans pappa är extremt världsvan och kan säkert prata minst 10 språk och har bott och jobbat i alla Afrikas länder. Han har historier så att det räcker och blir över och är riktigt häftig. Martins mamma är som jag nämnt polska och efter allt familjen berättat och tackvare min stora kärlek till Martin blev jag givetvis väldigt intresserad av Polen och Martins bakgrund. Resan till Polen blev en av de bästa jag gjort och jag och Martin hade det grymt tillsammans. Avslappnat och verkligen semester! Jag tittade precis på bilderna från resan och insåg, dit vill jag igen. Jag vill upptäcka mer av landet, inte bara badorten utan faktiskt landet. Det är som när jag blev kär i Martin fick jag även ett land på köpet. En kärlek till ett nytt och spännande land!

 Dessutom var det extremt roligt att Martin lärde mig några ord. Jag har ju givetvis glömt alla, förutom två – god natt och fin. Två mycket användbara ord!

Man med New York-jankees keps, väska med en bäver och två kanadensiska flaggor. Han var nog inte fransman!

Varje gång jag pratar med någon från Sverige frågar de om min franska går framåt. Jo men visst gör den det. Det är nämligen lite svårt att undvika när jag souvent tvingas prata franska. Jag umgås en hel del med japaner som pratar väldigt begränsat med engelska. Av de japanska tjejerna i klassen skulle jag säga att det är en som kan ta sig fram på engelska och en som förstår enstaka ord. Sen har vi Tomoko, som inte kunde ett ord engelska när hon kom (förutom ”soft” av någon anledning jag inte vet om jag vill veta) och som lyckats snappa upp en del engelska ord, vilket är otroligt eftersom det är sällan som jag pratar engelska i närheten av henne eftersom jag vet att hon inte förstår. Hon verkar förövrigt vara ett litet språkgeni. Jag kallar henne mitt ”dictionnaire”, eftersom hon har ett riktigt stort franskt ordförråd! Och på frågan om min franska går framåt, jo det gör den verkligen, med stormsteg. För två veckor sedan insåg jag att de enklaste meningarna faktiskt flyter. De enklaste meningarna som jag använder dagligen behöver jag inte längre stanna och tänka utan det flyter. Vi har nyligen börjat med passé-composé och där stakar det sig ju en del i början vad det gäller Les verbes pronominaux och Les verbes réciproques med jag har verkligen insett meningen av frasen ”övning ger färdighet”. Läxa denna helg är att beskriva en familj i tre delar. Jag har skrivit hälften och är redan uppe i nästan två sidor datorskriven text. Det trodde jag ju aldrig skulle vara möjligt när jag kom hit. Jag vet att jag skrev ett inlägg första dagen jag kom hit (bloggade det nyligen) där jag skulle försöka mig på att bilda en mening och nu exakt två månader efter att jag anlände skriver jag tre sidor i word, enkel franska visst, men bildar meningar som jag aldrig hade trott skulle vara möjligt. Mitt största hinder just nu – fantisering! Mycket av våra texter bygger på fantasier och det är inte min starkaste sida… Då tog jag hjälp av Pippi Longstocking!

Nu är det dags. Om en dag kommer han, min uppblåsare. Jag är som en barbaradocka, men som måste fyllas med kärlek för att fungera. Han är min uppblåsare som fyller mig med kärlek så att jag fungerar. 4 days in Paris and 6 in Dijon, lovely baby!

Skrivet 31/1-12 ca 14:00

Spänd på flygplatsen i Köpenhamn. Knäppt att inte se Sverige på cirka 6 månader. Kunde inte ta in det när jag lämnade Martins lägenhet och försökte få mig att inse att jag inte skulle se just den lägenheten igen.

Landat i Paris och väntar på mitt bagage. Är så lycklig att man kan ta på känslan. Försöker snappa upp så många franska ord som möjligt. Ska försöka peppra mig med fransk tv hela kvällen, kanske tom försöka skriva någon mening på franska. Det första jag ska göra imorgon är att köpa en fransk dagstidning och sitta på ett café och insupa atmosfären. Galet äventyr detta. Veckans uppdrag – skaffa lägenhet!

Jaha, då har jag spenderat otaliga timmar åt att söka jobb. Detta är tredje veckan jag är inne på och listan på företag jag ska skicka till är lång. Jag är trött, irriterad och börjar fundera på att ett liv som arbetslös kanske ändå vore att föredra. Ger mig, ja det gör jag ju aldrig. Envis som en åsna och jag vet att jag klarar allt, men satan i gatan vad jag önskar att en arbetsgivare kunde ringa nu. Jag tar vad som helst. Stå i kycklingdräkt och dela ut foldrar eller servera en burgare på Max – what ever! Nej, så är det ju inte riktigt, för denna sommar går i erfarenhetens tecken. Endast söka jobb som ger mig erfarenheten och en start på ett kontaktnät. Nu när min ansökan till mastern är godkänd och jag faktiskt kommer kunna uppfylla min dröm om en master inom livsmedelsteknik känns det värdigt med ett jobb som inte innebär att servera snobbiga Falsterboare en piggvar. Jag vill istället ha in en fot, eller i varje fall en tå i livsmedelsbranschen. Var jag börjar, jo jag skriver upp ALLA livsmedelsföretag jag vet, sen är det bara att börja googla. Listan är gigantiskt och jag trött. Denna vecka är målet – då ska jag vara klar!

Följ min bildblogg för att verkligen se hur jag har det i ljuva landet - http://lasuedoise.tumblr.com

Under min uppväxt har familjen S N besökt Frankrike flertalet gånger. Jag har nog besökt de flesta regioner och större städer. Jag tror jag varit i Paris kanske fem gånger under min uppväxt, givetvis även besökt det ljuvliga Disneyland för att stödja de rikare så att de tjänar lite mer pengar. Dessa resor varje år har bidragit till att jag under min termin här får ”deja-vu:s” ofta. Alla är så ljuvliga för min hjärna är smart nog att endast minnas allt det goda med landet där ingen kan parkera. För några dagar sedan satt jag på bussen till universitetet en tidig morgon när solen gått upp för endast några timmar sedan och fick det ljuvligt starka ljuset i ögonen. Bussfönstret var öppet så doften av ny, varm dag nådde mina luktsensorer. Resultatet blev en snabb resa tillbaka till alla de tidiga morgnar jag vaknat på hotell i Frankrike. Dagen har precis börjat gry och kylan ligger fortfarande i luften men doften av varm dag finns där trots att fukten inte riktigt lagt sig. Stiga upp, klä på sig, äta hotellfrukost och sen sätta sig i bilen. Åka vidare till nästa franska stad eller region. Nyfiken på hur vägen ser ut men ändå längtan efter att få sova vidare någon timme i bilen och vakna upp på en ny varm ort i landet där många bra stunder av min uppväxt utspelats. Frankrike kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och mitt minne.

/Katarina, France, Je t’aime!

Det är intressant att resa utomlands och upptäcka hur man blir bemött. Jag har blivit otroligt bra mött och det är endast få gånger jag har träffat idioter som inte velat hjälpa mig. En kille som jag frågade om vägen till en gata, följde mig hela vägen dit jag skulle, en promenad på 15 minuter åt fel håll för honom. I vissa fall kan jag ana varför folk är så vänliga. Som blond, ung tjej med en vilsen blick är det säkert lätt att vara hjälpsam. De blir desto mer hjälpsamma när de frågar och jag svarar att jag kommer från Sverige. Jag har till och med haft personer som sagt att fransmän gillar svenskar och norrmän. Jag pratar givetvis inte om utseende utan nu gällde det vår pålitlighet. Mannen jag hyr lägenheten av var först inte speciellt intresserad av hyra ut den till han fick veta att jag var en utbytesstudent från just Sverige. Många fransmän som jag mött har en bild av svenskar som väldigt pålitliga, snygga, vänliga och att samhället Sverige är ett samhälle som är rättvist. Ingen kan bo i en hyresrätt i två år utan att betala sin hyra, men har man problem med att betala sin hyra kan man få hjälp.

En annan upptäckt jag gjort är att alla fransmän jag mött tror att Sverige är Grönland, eller ja i varje fall vad det gäller temperaturen. Min hyresvärd trodde att vi hade två meter snö hemma och det var efter jag sagt att jag kom från den sydligaste delen av Sverige. Jag berättade att vi hade ungefär samma vinterklimat som Dijon, men att det var blåsigare. Han trodde inte riktigt på mig utan visade med handen hur högt med snö vi hade. Jag försökte förklara om och om igen att jag kom från Malmö som låg typ i Danmark. Det gick inte så bra.

En annan rolig upptäckt var när jag kollade på BBC news på hotellrummet och de pratar om kylan i Sibirien och hur många som dör där varje dag på grund av kylan. Då utbrister nyhetsankaret, ”men kolla på Sverige, där dör inte folk på gatan varje dag”. För hela Sverige har samma temperatur och klimat som Sibirien. Det är intressant att få reda på hur andra ser på landet Sverige. Detta land som är så långt att när Skåne får vår den kommande veckan så har Kiruna åtta veckor kvar (OBS, endast en gissning med åtta veckor) till vår. Sverige som det avlånga land där naturen varierar extremt mycket mellan norr och söder.

Det är märkligt att inte de fransmän jag träffat tänker på detta. De måste ju vara utbildade i grundskola så att de har koll på norr och söder och klimatskillnader där mellan. Jag skulle ju aldrig tro att exempelvis Lille i norr har samma klimat som Nice i söder.

Häromdagen träffade jag en väldigt trevlig japanska. Hon var väldigt överväldigad och väldigt intresserad och hon blev inte mindre intresserad av att umgås med mig när jag berättade att jag var svenska. Hon utbrast i ett litet skrik och började sedan skratta. Sen påpekade hon gång på gång hur bra Sverige var och ”åhhh, det ska vara så fint och bra”. Det är alltså inte bara fransmännen som gillar Sverige och norden. Är det den genrella bilden av Sverige i världen? Är Sverige detta otroliga land med stabil ekonomi, pålitliga människor och isande klimat?

Katarina, okej kära föreläsare: Bornholm tillhör inte Norge och är ganska långt därifrån….

Att jag inte har trampat i hundskit än, här i Dijon är ett mirakel. Peppar peppar… Jag kommer säkert göra det nu när jag ”sagt det rakt ut”. Det ligger hundbajs överallt. Det ligger inte speciellt mycket skräp längs gatorna och de har folk som sopar trottoarerna för hand med en kvast. Dock verkar det inte vara någon som plockar upp efter sin hund. På varenda trottoar ligger det hundbajs. När jag promenerar så försöker jag titta ner så mycket som möjligt för att minimera chansen att äckla ner mina skor.

Snälla fransmän, börja plocka upp efter era hundar och snälla, ge dem någon annan mat. För de mår knappast bra i magen av det ni ger dem!

/Katarina, smått irriterad och något äcklad efter en promenad på stan

Vad har hänt med det Frankrike jag en gång kände. Bilister på trottoarerna, köra mot rött, nästan över fotgängare, in i andra bilister, meja cyklister, inte blinka vid byte av fil, köra om på insidan. Har fransmännen någonstans insett att det är bättre att vara försiktiga? Nej, jag tror inte att fransmännen på lång tid kommer förändra sitt beteende för att de har fått en insikt. Det är ”makten” som har kommit på dem. Jag kan inte minnas att jag någon gång tidigare sett parkeringsvakter i Frankrike. Det är säkert för att jag varit så liten att jag inte lagt märke till dem. I Dijon ser jag parkeringsvakter varje dag. Det är även de dagar då min enda tid ute är totalt 20 minuter – 10 min påväg till bussen på morgonen och 10 minuter hem från busstationen genom stan. I Lund ser jag inte parkeringsvakter så här ofta. Har ”makten” tröttnat på att ha trottoarerna fulla med bilar? Idag låg problemet i en stor vinröd van som hade parkerat halva sin bil på trottoaren. Det var fyra (!) parkeringsvakter som stod och diskuterade och var upprörda över bilen.

Jag kan meddela att jag givetvis ser flertalet bilar på trottoarerna varje dag. Dock är många av dem lappade!

/Katarina, har givetvis lyckats inleda första dagen av våren med en extrem allergireaktion. Välkommen ljuvliga vår!

Ja, då har jag lyckats avklara min första vecka på ett franskt universitet. Denna vecka har gått fort men mitt huvud är mycket mört efter fem fullspäckade dagar med full koncentration. Eftersom alla föreläsningar är på franska är det viktigt att sitta fullt koncentrerad varenda sekund för att inte tappa bort sig. Vår lärare är mycket bra, men oj vad ”skolan” i Frankrike är annorlunda. Det hade jag förväntat mig men skillnaderna är mycket stora. På svenska universitet utgår man ifrån att studenterna är vuxna nog (det skiljer sig givetvis mycket mellan utbildningar och lärosäten). Första dagen fick vi reda på att kommer man försent mer än tre gånger så måste man upp till programmets direktör och ha ett samtal. Varje dag har vi läxa, och ungefär var tredje dag har vi test på det vi gått genom och på läxan. Alla föreläsningar (7 st i veckan, totalt 17 h) är obligatoriska och sen finns det ytterligare föreläsningar om man vill läsa ytterligare inom specialområdena gastronomins historia och vin. Vill man gå på toaletten under en förläsning så hade jag rekommenderat att be om lov. Första dagen gick vår föreläsare igenom hur vi skulle organisera våra papper och att det var bra att ha en pärm och att vi var tvungna att ha ett block där papprena kunde rivas ut för att skriva test på och sedan lämna in. Föreläsningssalarna, eller snarare lektionssalarna och de hus där vi håller till är typ baracker. Hela campus ser ut som ett getto. Det är inte direkt UB-byggnader (Univeristetsbiblioteket i Lund) som vi huserar i. Universitetshuset (Maison de l’univeristé) är inte i närheten av varken Uppsalas eller Lunds. I Dijon skulle jag likna det vid en svamp (nu kommer säkert en viss arkitekt skälla på mig och tycka att just den byggnaden är ”arkitekturig”).

Jag är inte van vid att ha så lite eget ansvar men jag måste säga att jag gillar mycket av det. Jag brukar ändå gå på alla föreläsningar under en kurs eftersom jag kommer ihåg det bättre om jag både hört och läst det. Sen är det bra att få förklarat det som står i böckerna om det är något som ej är solklart. Framför allt när det gäller att jag ska lära mig ett nytt språk är det väldigt bra att gå på föreläsningar. Är det något jag inte förstår, kan jag fråga direkt. Vad det gäller läxorna är det okej för mig. Vad skulle jag annars göra om kvällarna?

/Katarina, har lärt sig otroligt mycket första veckan och har till och med lyckats luncha i helgen med fyra tjejer från klassen där endast ”franska” pratades (och lite japanska).

Sådär ja, här kommer en direkt och väldigt enkel jämförelse mellan svenska och franska IKEA. Jag vet att varuhusen kan skilja sig mycket åt inom Sverige också, men jag har besökt både små och stora varuhus runt om i vårt långa land.

Som kunnat läsas i tidigare inlägg hävdar jag att det finns stora sociala skillnader mellan svenskar och fransmän. Detta gör att även varuhuset IKEA känns väldigt ”franskanpassat” här i Dijon. Framför allt vad det gäller matsalen. Jag besökte IKEA en vardag under lunchtid. Mitt besök startade med att äta lunch i matsalen. Jag var så långt mina ögon nådde den enda vuxna i de två kassaköerna som hade köttbullar på sin bricka. Det var en del som tittade lite extra åt mitt håll när jag beställde köttbullar. Om det berodde på mitt dåliga uttal vid beställningen eller att jag just tagit köttbullar är ju svårt för mig att veta. På min tallrik fanns ingen lingonsylt, det serverades helt enkelt inte till köttbullarna i Frankrike. Jag var dessutom den enda av oss fem barn (?) som valde köttbullar som också valde potatismos, de andra tog en skopa pommes utan brunsås (!). Jag kan ju absolut förstå varför de vuxna inte åt köttbullar. Den andra maten som serverades var riktigt bra. Sådan gourmetmat har jag aldrig tidigare sett på något IKEA-varuhus. Det fanns bland annat moules marinières! Dessutom fanns det vinfat och små karaffer som man själv kunde fylla och ta med sig till sitt bord. Det fanns flertalet vinsorter att välja på. Dessertutbudet var enormt jämfört med svenska IKEA. Det fanns ett crêpebord med flertalet olika sylter att välja till sina pannkakor. Jag tror detta bord hade ersatt salladsbordet eftersom det icke existerade ett sådant.

När lunchen var avklarad och chocken efter att svenska IKEAs matsal var utbytt mot en gourmetrestaurang lagt sig, vandrade jag vidare genom varuhuset, själv! Ja, för första gången någonsin kände jag mig ensam i ett IKEA-varuhus. I vissa utrymme var jag helt ensam och hade fullt utrymme för att pilla i näsan och annat man gör när ingen ser. Det kändes som att gå i vilken annan möbelaffär som ligger ute på Svågertorp i Malmö som har en alldeles för stor yta för sitt eget bästa och sin kapacitet. Var var alla fransmän? Jo, de var i restaurangen. För där var det fullt ös. Inte bara flertalet vuxna ”jobbare” hade lämnat sina kontor för att avnjuta sin 2h siesta i IKEAs gourmetrestaurang, utan lite senare kom alla kringliggande skolors elever och åt upp sig då mackorna med brie hemmifrån inte hade fyllt upp deras magsäckar.

Jag fick känslan att IKEA i Dijon (kanske hela Frankrike) har varit tvungna att satsa på maten eftersom det är där pengarna kommer in. En och annan kinesisk utbytesstudent bidrog givetvis också med pengar för wookpannor, men de kommer ju endast en gång per termin. Jag funderar på en tur till IKEA en lördag istället för att se om det är då ”franskfamiljerna” tar med sig kidsen till Småland för att insupa den svenska möbeljätten!

Idag är det alla hjärtans dag. Det finns massor av sätt att fira denna dag. Jag har varit på Campus och haft föreläsning. Jag och M firade alla hjärtans dag i januari innan jag åkte. Vi drack champagne och åt tacos (heja den svenska knäppheten!). Idag kommer jag därför istället hylla landet jag är i. Frankrike har enda sedan mina små flickfötter kunnat gå längs Lyons gator haft en stor del i mitt hjärta. Det finns så många fina saker med Frankrike som gör att det alltid kommer vara en del av mitt liv. De många minnena från barndomens resor i Frankrike bidrar säkerligen med sin del.

Nice, Antibes, Montpellier, Seté, La Camargue, Orange, Provance, Bretange, Lyon, Avignon, Nîmes, le Pont du Gard, Paris, Bordeaux, Languedoc-Roussillon, Marseilles, Mulhouse. Ställena är många och fina. De jag nämnt är långt ifrån alla underbara platser som Frankrike erbjuder. Hade jag haft mina resedagböcker från min barndom hade jag kunnat nämna ännu fler underbara orter som förgyllt mitt liv. Hjärtat bankar och ögonen tåras när jag tänker på vissa av mina minnen jag upplevt i Frankrike, för att jag älskar det så mycket.

Evianspray, E. Leclerc, Ostronodling, kanalbåtsåkning, Pain de chocolat, Brie på en filt vid en sjö, besök i Roquefortgrottorna, vingårdarna, cornichons, Le petit Marseillais, kökbutiken i Paris, vita hästar i Camargue, orangearöda bergsväggar i Orange, citron och apelsinodlingar, knökliga vägar i bergen, senap i glas med seriefigurer på, Carrefour, Mercuré, Carcasonne, Laguiole-knivar, bad på turistorter, franskt hus utanför Nice, flertalet besök i sjukstugor på stranden, Super U, krukor mellan benen, soffgrupp på taket (eller var det Spanien?), espandrillos, ödlor i bergen, sommarskolsböcker på franska, flamingos och svarta tjurar, senap, Lacoste, mina första Converse, rosor i badkaret, flertalet födelsedagar, snäckor, tidvatten, Lejonkungen-bokmärken, saltvattenspooler, badmössor, miltals bilfärder och massa mer. Minnena och upplevelserna som bidrar till en otroligt kärlek. Jag älskar dig Frankrike!

/Katarina, tack mamma och pappa för att jag fått dessa upplevelser och minnen. Glad alla hjärtans dag!

Fransmännen är ett mycket stolt folk. Nationalismen känns vackla lite ibland, men kommer alltid komma tillbaka. De älskar sitt språk, sitt land och sin mat. Mycket av deras framtoning beror till stor del på detta.

Jag har sedan barnsben besökt Frankrike fler gånger än jag säkert kommer ihåg. Med en far i ett franskt företag och med ett otroligt intresse för bilar blev jag snabbt inskolad i den franska bilskolan. Att köra franskt var inte ett alternativt. Efter en padda (Citroën) som varit inne på verkstaden säkerligen fler timmar än familjen kört den var det blankt nej.

Efter ett liten undersökning längs min gata (rue Mariotte, Dijon) två gånger om dagen i tre dagar (ja, jag kan nog ibland klassas som nörd) har jag dragit slutsatsen att fransmännen inte håller med min far. Det är överlägset många fler franska bilmärken (framför allt Renault, Peugot och Citroën) än andra. Visst är det fler som kör Volvo och Saab i Sverige (endast sett en av varje här) men detta är extremt. Går du längs en gata i Sverige med 30 bilar så är inte 24 av dem av märkena Volvo eller Saab. Jag blev så paff av mitt resultat att jag var tvungen att kolla även idag, på en gata i en annan del av stan för att utesluta att det enbart var på min adress det bodde oerhört många lovers av franska bilmärken. Jag tog bussen ut till slutstationen i ett område som heter Talant (av en annan anledning egentligen). Jag räknade alla bilar som stod parkerade på höger sida och kom fram till liknande resultat. Beror detta på nationalism? Med en syster i ett franskt bilföretag så vet jag att franska bilar inte har den bästa kvalitén, absolut inte den sämsta heller i och för sig, men varför är resultatet så extremt?

Jag tror absolut att det kan ha att göra med nationalism och de sociala koderna i landet. Fransmännen har väldigt mycket känslor inför sitt land, sitt språk och sin kultur och många vill då säkert också köra konceptet fullt ut och väljer därför en fransk bil. Mycket hör säkert givetvis till traditioner, men det kan väl klassas som en social kod kan jag tycka.

Jag är absolut inte negativ till Frankrike och fransmän. Jag har blivit (nästan alltid) väldigt bra bemött och under min korta tid här har jag träffat flera underbart hjälpsamma människor. Jag kommer säkert ösa ur mig ett inlägg senare under min vistelse om alla underbara saker som finns i Frankrike. De billiga och även i flera fall gratis bussresorna som erbjuds i stan, den franska maten, det underbara vinet som Bourgignon vill förgylla min tid med, den otroligt stora supermarketen med matdiskar och ett matutbud som vi bara kan drömma om i Sverige, klimatet, ”siestan” mellan 12h-14h då det dricks vin och äts dessert och utan tvekan det vackraste landskap som dina ögon kan skåda!

Det finns socialt beteende och sociala koder i samhället som skiljer sig mycket mellan människor i olika länder. En jämförelse mellan svenskarna och våra grannar i söder, danskarna gör det snabbt klart för oss hur mycket som skiljer sig mellan oss. Mycket beror givetvis på vilka lagar, regler och sociala regler som finns i landet, men dessa har givetvis byggts upp av människorna i landet. Att jämföra vissa beteende mellan fransmän och svenskar kan ibland göra mig förvirrad, yr och lite smått galen. På vissa sätt är fransmän så annorlunda, både positivt och negativt.

Varje gång jag i Sverige går förbi en person som röker håller jag andan för att jag vet att min astma mår bättre av att inte andas in röken. Om jag skulle göra det i Frankrike, skulle jag dö. Det är väsentligt många fler som röker här. Det är dessutom en helt annan rökkultur än i Sverige, trots att det börjar komma fler och fler förbud. Väldigt många uteserveringar är öppna året om. Många är dessutom inredda med inte bara värmare, utan även inklädda i plastväggar- och tak. Som ett förtält på en husbil har många restauranger förtält som sina uteserveringar. Detta för att fransmännen ska kunna sitta ute och äta – kunna röka samtidigt. Det är nämligen inte tillåtet att röka inne i restaurangerna. Efter en runda i stan upptäckte jag att flera av uteserveringarna är fullsatta medan det är få som sitter inne i restaurangen. Rökningen har alltså tagit överhand.

I Sverige går vi mot en trend att rökning är väldigt ”ute” och något som börjar bli mer tabu. Allt fler försöker rentvå sig med sig med frasen ”jag bara feströker” eller ”jag kan sluta när jag vill”, men i Frankrike är det inte ens på tapeten att fråga om varför någon röker. Frankrike är påväg, men det går lite långsammare här än i Sverige, lite samma som i Danmark där också väsentligt många fler röker än i Sverige!