Det började som ett ploj. Som ett skämt mellan mig och Lisa. Vi tyckte det var roligt att låta som två platinablonda 15-åringar från Hökarängen, där texten på mjukisbyxorna baktill, uppmanade allmänheten att, "Keep staring". Det var kul, ett tag, att gå runt och använda ordet "asså" i tid och otid. Att fjanta sig som en annan fjolla, man är. Nu när ordet har blivit vardag. När vi glömmer att vi använder det. När vi i var och varannan mening använder ordet "asså" utan att tänka på det, då är det inte roligt längre.

Jag har varit inne i "ordfällor" tidigare. Allt från "sjukaste" (som jag använder ganska frekvent fortfarande) till "typ" har varit vardagsmat till mig. De har jag nu lagt på en normal nivå i mitt ordförråd. Nu är det asså, som gäller. Till mitt stora förtret.

---

/Katarina, asså hur avvänjer man sig typ ett av de sjukaste ord som passerat ens tunga