När tårarna har fastnat i bröstet.

Jag är nervös. Jag vet att Karro är nervös. Därför försöker jag inte att visa min nervositet inför morgondagen. Efter min onda dröm ligger allt på helspänn. Jag vet inte hur jag kommer reagera. Jag tror att jag kommer sitta och heltjuta. Jag känner att jag går och bär allt inom mig och inte fått ut något alls. Jag känner mig som en tickande bomb. Bröstet är fyllt med sorg och hjärtat tickar som en klocka. Jag vill gråta hela tiden, men jag tillåter mig inte. Kommer jag tillåta mig imorgon? Jag måste sluta vara den "vuxna" i alla situationer. Det är okej att gråta och att vara ledsen. Snälla Katarina, inse det!



/Katarina, allt är så rörigt och tankarna på tentan har helt försvunnit då alla går till den senaste händelsen

Kommentarer

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0