På mina senaste typ fyra inlägg har ingen reagerat. Inte ens en enda av mina stammisar. Mina stammisar. De som i varje fall läser min blogg varje vecka. Ingrid, Emma, Alex, Helene och ja, Andreas, hur ofta läser ni min blogg? Intressant att veta. Jag lever mitt liv som en ganska öppen människa genom min blogg.
 "Du sa, inget här är givet, för sådant är livet"
Tro, sjunger Marie Fredrisson. Finns det någon tro. Hur desperat är människan som sitter här bakom bloggen och skriver utan att få respons?

Nils stod i baren ikväll. Älskade Nils. Han är en människa som jag lever för. Om han bara visste!

"What if" Sjunger Coldplay. What if there was no reson, if why! Om det inte var någon mening, då skulle alla vara lyckliga. Alla skulle leva i ett rosa moln på jordens yttre. Nu finns det varför.

Varför finns vi?
Varför ska vi vara lyckliga?
Frågor jag ställt mig sedan jag var litet barn. När jag var cirkus sju år grät jag för att vi skulle läsa om universum i skolan. Det var det värsta jag visste. Frågor men inga svar!!! Nu läser jag "Forskning och framsteg" och inte ens de ger ett svar. Kan någon hjälpa mig?

Kan ni tänka er. Titta på Vintergatan. Jag ska försöka förklara. Jag ska försöka ge er den skrämmande tanke jag levt med sedan en lärare tvingade på mig den.
Vi är på jorden. Jorden är en planet i Vintergatan. Denna galax befinner sig i rymden.
 Detta är otroligt svårt för mig.

 I denna galax finns det andra planeter. I detta universum finns andra galaxer. I alla dessa galaxer finns andra planter. Allt är oändligt. Ja, oändligt. Som i en snökula. Allt kommer tillbaka. Allt surrar runt. Det finns inget slut. Allt är oändligt. Vad är vår mening på jorden om allt är oändligt. Vi måste släppa taget om tanken att vi är så speciella. För vi är bara en del i oändligheten. Det är detta som skrämmer mig. Vad fasiken gör min mening på gjorde om allt ändå är oändligt? Om allt kommer hända om och om igen?

Snälla, googla galaxen Vintergatan och upptäck hur små vi är. Vi är knappt en del av allt detta. Vi var sjukt många på Kappe ikväll. Vi var hälften av alla jag känner. Vi var ca 350 personer av alla ting som universum levererat! Förstår ni hur liten del av universum vi är? Var är all annan del? Må "Mars attack!" ha skrämt upp mig, men förstår ni mina tankar? Vad gör Katarinas lilla tankar i detta universum för skillnad?

/Katarina, ja, jag gillar blonda killar med backslick, vad är problemet?