Efter att jag och älskade Ebba igår var sånganförare på Nollegasquen har satans ont i händer, rättare sagt basis phalangis på pekfingrarnas falanger. Denna skada uppståd då mycket under en (läs: våra) gasque (läs: gasquer) innehåller bank i bordet så hårt du kan, helst ska du spilla något. På kräftskivan var det min tur att spilla ut snaps över hela min tallrik och igår var den Sara som fixade kaffe över duken på hennes bord. Det hela är att man tycker att det börjar hårt och högt men efter en snaps, en fördrink och en öl som brukar vara öppningsdrickan är alla (läs: jag och Alex) som galna, inte för att vi är fulla utan för att vi insett hur stor lokalen är och hur vi på bästa sätt kan höja ljudnivån maximalt.

Resultat: Trots skador i händer med mera var det otroligt roligt att vara sånganförare och något som jag gärna tar på mig igen. Lagom mycket förarbete och ansvar. Sen gillar jag att stå bland folk och sjunga (läs: skrika) och synas.

Jag bifogar en av mina två favoriter hur vårt senaste sånghäfte.

---

Mitt schizofrena hjärta
mel: En del av mitt hjärta

vad gör jag nu förtiden?
varför hör jag aldrig av mig?
det var alldeles för längesen jag sågs

det var de första ord jag sa
när jag sprang på mig själv
nere på stan tidigare idag

bor jag kvar i samma tvåa?
vad jobbar jag med?
jag bubblade av frågor
jag svarade
sen avbröt jag mig
med mitt underbara leende

jag ska veta att jag saknar mig
det finns känslor som aldrig tar slut
jag ska veta att jag inte glömt
det finns bilder som aldrig suddas ut
jag har vaknat mitt i natten av tystnaden
och önskat att jag sov här bredvid mig igen
en del av mitt hjärta kommer alltid slå för mig
ooooh ooooh ooooh
en del av mitt hjärta kommer alltid slå för mig

---

/Katarina, en äkta sångfågel (läs: skrikhals)