myrstacken förvandlades till ett gung med "Ljuden"...
Malmöfestivalen. Pågått en vecka. Denna ökända festival som drar till sig alla under 16 år inom en radie på fem mil. Det fungerar som en magnet och människor under 16 år, har ett magnetfält i huvudet. Detta år har jag spenderat ovanligt mycket tid i denna myrstack. Har kikat på underbara Markus Krunegård, käkat Langos för första gången (usch och fy!) men missat alla förfärliga stånd (var har de tagit vägen?). Igår lockade Alex in mig med ett löfte om vin i solen. Svår var jag inte. The Sounds på stora scenen och jag var överförtjust. Blev otroligt positivt överraskad. Maja Ivarsson är otroligt snygg i sitt blonda hår, kimonoinspirerade klänning och svarta klackar från Zara. Hennes juckande på alla medlemmar i bandet gjorde det inte sämre. Nu kan jag inte annat än att bara spela The Sounds på Spotify. Speciellt har jag fastnat för "Hurt you", som känns väldigt rätt i tiden just nu.
You should come over
Cause I can tell from your eyes
Why won't you tell me what's really on your mind
Too much confusion
You need a little more time
So many times now we've been through this before
Can we start over
Or should I leave you behind?
Give me an answer
But please don't tell me the truth
What's your solution?
You can't make up your mind
This is my answer, you know I wanna leave
/Katarina, åter fjortis igen. För nu drar vi till Ayia Napa, good bye!
You should come over
Cause I can tell from your eyes
Why won't you tell me what's really on your mind
Too much confusion
You need a little more time
So many times now we've been through this before
Can we start over
Or should I leave you behind?
Give me an answer
But please don't tell me the truth
What's your solution?
You can't make up your mind
This is my answer, you know I wanna leave
/Katarina, åter fjortis igen. För nu drar vi till Ayia Napa, good bye!
Pass, pesetas, p-piller och piljetter.
Nästan stämmer det. Pass: Ja, pesetas: nja, Euro, p-piller: yes och piljetter: är inte utskrivna än.
Snart beger vi oss. Till orten jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Till orten jag trodde var till för fulla 16-åringar. Orten som numera virvlar runt i mina tankar dag- som nattetid. Ayia Napa. Sista minuten. Två bästa vänner. Precis innan terminstart.
Igår jobbade jag sista dagen för sommarsäsongen. Samtidigt som det känns skönt att börja lugna ner sig, känns det märkligt att sommaren redan är slut. Var tog den vägen? Det enda jag har gjort är att jobba, något som iofs lönekontot tackar väldigt för, men vad har jag gjort? Vissa kvällar är extra ordinära i minnet. Middagslagning hos mig, sushi och rosé på Lilla torg, födelsedagsmiddag för mig, Karro-helg i Skanör, Falsterbo horseshow med Maria, Paulinamys på Rögan och Hannas födelsedagsfest.
Sommaren är slut, men jag påbörjar min ledighet nu. Nu ska jag njuta och ta mitt körkort.
/Katarina, vi ses på Cypern
Snart beger vi oss. Till orten jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Till orten jag trodde var till för fulla 16-åringar. Orten som numera virvlar runt i mina tankar dag- som nattetid. Ayia Napa. Sista minuten. Två bästa vänner. Precis innan terminstart.
Igår jobbade jag sista dagen för sommarsäsongen. Samtidigt som det känns skönt att börja lugna ner sig, känns det märkligt att sommaren redan är slut. Var tog den vägen? Det enda jag har gjort är att jobba, något som iofs lönekontot tackar väldigt för, men vad har jag gjort? Vissa kvällar är extra ordinära i minnet. Middagslagning hos mig, sushi och rosé på Lilla torg, födelsedagsmiddag för mig, Karro-helg i Skanör, Falsterbo horseshow med Maria, Paulinamys på Rögan och Hannas födelsedagsfest.
Sommaren är slut, men jag påbörjar min ledighet nu. Nu ska jag njuta och ta mitt körkort.
/Katarina, vi ses på Cypern
Ankomsten
Vaknade av en dröm, som kommer bli sann. Hur jag försöker pruta ner priset på mitt körkort, eftersom jag missade min Risk etta i torsdags (eller var det onsdags). Kände hur det gror för mycket i huvudet och tände lampan. Första tanken går till hur skönt det är att vara ledig idag. Att inte behöva tillfredsställa 100-tals matgäster. Tryckte på knappen på fjärrkontrollen och huvuddelen i sängen höjdes, som om det vore en tillsägelse från gud. Läste 20 sidor i boken, som alltid ligger på mitt allt för låga sängbord. Kom fram till sida 357 och "MÅNDAG 9 NOVEMBER". Kände att det var slutet jag behövde. Solen sipprade in under rullgardinen, men jag orkade in dra upp den och kika vilket väder det var som infann sig. Drog på mig en klänning och gick ner för att äta den dagliga A-filstallriken. Påväg genom matsalsgången kände jag ett lugn, eller en känsla av att en förändring skett. Jag insåg, "det har blivit höst!". Mamma stod inte i köket, huset var knäpptyst, inga fåglar utanför, solen hade ett mörkare sken över trädgården. En, tro det eller ej, lättnad kom över mig. Det är höst! Äntligen ska jag sluta jobba. Jag ska flytta hem till mitt eget. Jag ska börja leva mitt eget liv igen. Jag ska rå om mig själv. Jag ska börja plugga igen. Jag ska lära mig nya saker. Jag ska upptäcka om det jag påbörjat även fungerar i en vardag.
Det känns ovant att skriva på tangentbordet. I sommar har datorn verkligen fått vila. Snart drar det igång med skola och höst, och då kommer en ny vän få komma in i mitt enkla hem och ligga under mina rörandes fingrar.
/Katarina, första dagen av lättnad
livets gång.
Det är märkligt hur livet ter sig. Hur det aldrig blir som jag tänkt mig. Oavsett vilken situation det gäller.
Nyinflyttad hos föräldrarna. Här ska jag stanna tre veckor innan kontraktet i Lund börjar gälla. Satt i förrgår och rensade i lådorna och hittade en väldigt gammal bild på ett ex. "Det" exet. Exet som det tog tre år att glömma. Exet som var allt. Exet som ja, jag trodde jag skulle leva med. Jag hade glömt hur söt han var.
Råkade av en slump komma in på hans Facebook-profil och såg att han bytt profilbild. Så förändrad. Så mycket äldre. Så inte människan som jag en gång var så upp över öronen kär i. Inga känslor kvar, bara ett minne blott. Jag som trodde att känslorna aldrig skulle försvinna.
Jag satt och spelade The Sims. Spelet som är min avkoppling. Läser för mycket kurslitteratur, vilket resulterar att böcker för mig inte är avkoppling. "Råkade" gifta en av mina karaktärer med en kille. Då var det bara att avsluta, och sen börja om från början, för att bli av med "mannen". De har försökt göra ett spel som ska spegla vår livsstil. Där jag ska kunna arbeta, sova, shoppa, bygga om, umgås med vänner, supa, festa, ha sex och ja tom adoptera barn. Dock missade de en sak, vi kan varken spara våra liv och fortsätta på dem senare eller radera händelser vi inte tycker passar in vårt liv.
Hos oss avgör slumpen, efter vissa beslut vi tar.
/Katarina, ska nu läsa om livets små ting. Mikrobiologi, here I come!
Nyinflyttad hos föräldrarna. Här ska jag stanna tre veckor innan kontraktet i Lund börjar gälla. Satt i förrgår och rensade i lådorna och hittade en väldigt gammal bild på ett ex. "Det" exet. Exet som det tog tre år att glömma. Exet som var allt. Exet som ja, jag trodde jag skulle leva med. Jag hade glömt hur söt han var.
Råkade av en slump komma in på hans Facebook-profil och såg att han bytt profilbild. Så förändrad. Så mycket äldre. Så inte människan som jag en gång var så upp över öronen kär i. Inga känslor kvar, bara ett minne blott. Jag som trodde att känslorna aldrig skulle försvinna.
Jag satt och spelade The Sims. Spelet som är min avkoppling. Läser för mycket kurslitteratur, vilket resulterar att böcker för mig inte är avkoppling. "Råkade" gifta en av mina karaktärer med en kille. Då var det bara att avsluta, och sen börja om från början, för att bli av med "mannen". De har försökt göra ett spel som ska spegla vår livsstil. Där jag ska kunna arbeta, sova, shoppa, bygga om, umgås med vänner, supa, festa, ha sex och ja tom adoptera barn. Dock missade de en sak, vi kan varken spara våra liv och fortsätta på dem senare eller radera händelser vi inte tycker passar in vårt liv.
Hos oss avgör slumpen, efter vissa beslut vi tar.
/Katarina, ska nu läsa om livets små ting. Mikrobiologi, here I come!
let me think about it.
Fann ett gammalt inlägg från 28/3, som jag råkad glömma att publicera. Så håll till godo.
Igår var som vilken dag som helst. Vilken fredag som helst.
Skrev AV en tenta som jag sedan blankade. Fem Gintonic på Kristianstads studentkår. Thaimat på en resturang bredvid Grand i Lund.
Efter alla dessa vardagliga sysslor kände jag och M att det var dags att spräcka gränserna. Hon cyklade hem och hämtade nyckeln till Body shop. Sen fick jag en ansiktbehandling och full partysminkning. Dessutom cyklade jag hem med en påse full med produktprover och kondomer. Inte illa pinkat!
Ikväll kommer det bli som vanligt. Superstor utflyttningsfest i lägenheten. Förberedelserna är i full gång. Nu ska jag äta lunch, i form av en Sleven påse fylld med gottis. Tur att kostregistreringen är över!
/Katarina, normalaste helgen, någonsin!
Igår var som vilken dag som helst. Vilken fredag som helst.
Skrev AV en tenta som jag sedan blankade. Fem Gintonic på Kristianstads studentkår. Thaimat på en resturang bredvid Grand i Lund.
Efter alla dessa vardagliga sysslor kände jag och M att det var dags att spräcka gränserna. Hon cyklade hem och hämtade nyckeln till Body shop. Sen fick jag en ansiktbehandling och full partysminkning. Dessutom cyklade jag hem med en påse full med produktprover och kondomer. Inte illa pinkat!
Ikväll kommer det bli som vanligt. Superstor utflyttningsfest i lägenheten. Förberedelserna är i full gång. Nu ska jag äta lunch, i form av en Sleven påse fylld med gottis. Tur att kostregistreringen är över!
/Katarina, normalaste helgen, någonsin!
ett accepterande beslut som gör mig lika glad som det svider i hjärtat.
Idag skrev jag på ett kontrakt. Ett beslut som gör min vardag något enklare. Ivf från och med den 1 maj. Det har varit svårt för mig att acceptera besluten som jag tagit det senaste året och kanske ännu längre tillbaka. Detta känns dock som ett beslut jag är nöjd över. Det första beslutet på väldigt lång tid som jag är nöjd med. Jag börjar starta mig ett liv i en stad jag aldrig tidigare hade kunnat tänka mig att starta ett liv i. Jag har lämnat mitt liv bakom mig. Jag har lämnat min stad bakom mig.
Nu har jag börjat komma över det och acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig och som man "egentligen" vill. Jag saknar ofta Uppsala, men känner mig ganska lycklig över att skrivit på ett förstahandskontrakt på en minilägenhet i Lund.
/Katarina, nästa termin kanske jag kommit så långt i mitt accepterande att jag inte betalar kåravgiften till Stockholms nation i Uppsala.
Nu har jag börjat komma över det och acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig och som man "egentligen" vill. Jag saknar ofta Uppsala, men känner mig ganska lycklig över att skrivit på ett förstahandskontrakt på en minilägenhet i Lund.
/Katarina, nästa termin kanske jag kommit så långt i mitt accepterande att jag inte betalar kåravgiften till Stockholms nation i Uppsala.
tungans ondska.
Det började som ett ploj. Som ett skämt mellan mig och Lisa. Vi tyckte det var roligt att låta som två platinablonda 15-åringar från Hökarängen, där texten på mjukisbyxorna baktill, uppmanade allmänheten att, "Keep staring". Det var kul, ett tag, att gå runt och använda ordet "asså" i tid och otid. Att fjanta sig som en annan fjolla, man är. Nu när ordet har blivit vardag. När vi glömmer att vi använder det. När vi i var och varannan mening använder ordet "asså" utan att tänka på det, då är det inte roligt längre.
Jag har varit inne i "ordfällor" tidigare. Allt från "sjukaste" (som jag använder ganska frekvent fortfarande) till "typ" har varit vardagsmat till mig. De har jag nu lagt på en normal nivå i mitt ordförråd. Nu är det asså, som gäller. Till mitt stora förtret.
/Katarina, asså hur avvänjer man sig typ ett av de sjukaste ord som passerat ens tunga
Jag har varit inne i "ordfällor" tidigare. Allt från "sjukaste" (som jag använder ganska frekvent fortfarande) till "typ" har varit vardagsmat till mig. De har jag nu lagt på en normal nivå i mitt ordförråd. Nu är det asså, som gäller. Till mitt stora förtret.
/Katarina, asså hur avvänjer man sig typ ett av de sjukaste ord som passerat ens tunga
olika situation samma lycka.
Lyckades ta mig in på Ebba von Sydows blogg idag. Tycker faktiskt att hon är en av Sveriges superkvinnor. Hon sänder signaler utåt att hon är stark som kvinna och har jobbat sig uppåt. Hon är en bra förebild genom att visa att det inte går att glida på en räkmacka för att nå sina mål (jmf med tex den blonda blondinen).
Kikade på ett klipp från Kvällsöppet där von Sydow medverkade. Hon (och de som satt på hennes sida) stod för precis det som jag hade planerat att skriva ett inlägg om. Jag blev paff över att det var exakt mina åsikter.
Det finns en strävan i samhället att vi ska leva i par. Att vi ska leva som gifta tillsammans med en partner. Rent juridiskt är det bättre att vara gift än att leva som sambo, särbo eller singel. Det är (nästintill) en norm. En norm för att vi ska vara två. En av de medverkande i programmet berättade att hon tidigare brukade få kommentarer från sina vänner som, "Du som är så trevlig borde ju absolut ha någon". Varför måste vi "ha någon"? Varför kan vi inte leva i ett förhållande med oss själva? Varför är det självklart i vårt samhälle att alla söker en tvåsamhet? Jag brukar själv ofta få kommentaren "Hur går det med killarna?" från vänner jag inte träffat på länge.
En av psykologerna i programmet uttalade sig att vi behöver en person som vi kan öppna oss för. Som vet allt om oss. "Miss Inga", svarade precis vad jag kände om psykologens uttalande. Att mina vänner finns till för det. Jag skulle aldrig öppna mig för en ny partner som jag öppnar mig för mina banrdomsvänner som jag känt i minst åtta år.
Det viktiga i samhället är inte att vi lever i par. Det viktiga i samhället är att vi accepterar och respekterar att vi kan vara lyckliga i olika situationer. Att alla inte är lyckliga då de infinner sig i en situation. Att vi är många som hellre lever med oss själv och våra älskade vänner, än i ett förhållande. Min strävan i livet är inte att finna någon!
/Katarina, självklart ska jag läsa Kikkis bok, från singel till självbo.
Kikade på ett klipp från Kvällsöppet där von Sydow medverkade. Hon (och de som satt på hennes sida) stod för precis det som jag hade planerat att skriva ett inlägg om. Jag blev paff över att det var exakt mina åsikter.
Det finns en strävan i samhället att vi ska leva i par. Att vi ska leva som gifta tillsammans med en partner. Rent juridiskt är det bättre att vara gift än att leva som sambo, särbo eller singel. Det är (nästintill) en norm. En norm för att vi ska vara två. En av de medverkande i programmet berättade att hon tidigare brukade få kommentarer från sina vänner som, "Du som är så trevlig borde ju absolut ha någon". Varför måste vi "ha någon"? Varför kan vi inte leva i ett förhållande med oss själva? Varför är det självklart i vårt samhälle att alla söker en tvåsamhet? Jag brukar själv ofta få kommentaren "Hur går det med killarna?" från vänner jag inte träffat på länge.
En av psykologerna i programmet uttalade sig att vi behöver en person som vi kan öppna oss för. Som vet allt om oss. "Miss Inga", svarade precis vad jag kände om psykologens uttalande. Att mina vänner finns till för det. Jag skulle aldrig öppna mig för en ny partner som jag öppnar mig för mina banrdomsvänner som jag känt i minst åtta år.
Det viktiga i samhället är inte att vi lever i par. Det viktiga i samhället är att vi accepterar och respekterar att vi kan vara lyckliga i olika situationer. Att alla inte är lyckliga då de infinner sig i en situation. Att vi är många som hellre lever med oss själv och våra älskade vänner, än i ett förhållande. Min strävan i livet är inte att finna någon!
/Katarina, självklart ska jag läsa Kikkis bok, från singel till självbo.
blåmärkena förökar sig.
Andra begravningen på mycket kort tid. Det kryper närmare och närmare inpå. Igår insåg jag att jag faktiskt mår väldigt dåligt över det. Så pass dåligt att jag inte orkade gå till skolan idag. Måste antingen ta tag i mig själv och sörja själv, eller få hjälp med min sorg. Bara jag löser det, så att jag orkar utföra mina vardagssysslor.
Just nu gäller det att fixa vardagslivet och stötta en underbart nära vän på vägen in i ett nytt, lite mer sorgset och tomt kapitel i hennes liv. Livets gång kallas det. Ibland är livets gång en bitchslap rakt över kinden, halva ögat och näsan. Som efter ett tag lämnar ett blålila minne, för att påminna oss om allt det hårda vi går igenom. Så att vi aldrig ska glömma!
Vi kommer aldrig glömma dig Bisse!
/Katarina, sörger och tröstar.
Just nu gäller det att fixa vardagslivet och stötta en underbart nära vän på vägen in i ett nytt, lite mer sorgset och tomt kapitel i hennes liv. Livets gång kallas det. Ibland är livets gång en bitchslap rakt över kinden, halva ögat och näsan. Som efter ett tag lämnar ett blålila minne, för att påminna oss om allt det hårda vi går igenom. Så att vi aldrig ska glömma!
Vi kommer aldrig glömma dig Bisse!
/Katarina, sörger och tröstar.
framtidens bakåtsträvan.
Skrivet den 17 mars.Jag har äntligen hittat rätt program. Jag har insett att det faktiskt är detta jag vill läsa och ägna mig åt de närmsta åren. Dock funderar jag dagligen på om det är värt att gå programmet. Om jag inte skulle må bättre av att sitta i kassan på Ica. Om jag kanske skulle må bättre av att inte följa det jag vill med min framtid. Programmet vi går har så mycket problem och stress att jag inte vet om det är värt det längre. Min vardagssyn har förvandlats och är numera helt negativ.
Ibland funderar jag på om ledningen på Gastronomiprogrammet i Kristianstad vill att vi ska avsky det vi gör. Att vi inte ska ha tid att satsa på ett VG. Att vi inte ska ha tid att engagera oss. Jag blir ofta förbannad på att jag inte har tid att plugga inför tentor och arbeten, nu när jag faktiskt läser något som jag tycker är så intressant att jag vill syssla med det resten av mitt liv. Att inte ha EN ENDA DAG inläsningstid inför en tenta utan ha föreläsningar 9 (eller i bland 8) - 16 varje dag innan en tenta är INTE schysst. Ibland verkar det som de vill att vi ska faila och gå om, så att de får mer pengar och kan behålla sina studenter.
Som det är nu, kan jag inte rekommendera något att läsa detta program!
/Katarina, väldigt bra inställning till Öppet hus på torsdag den 19 mars
tisdagmorgon ur en fylletrasts ögon.
Incomplete sjunger Backstreet boys ur mina högtalare. Det kan man säga att jag inte är. Jag känner mig helt fullständig. Nästintill bakfull, på en tijsdaug (som Johan Glans säger). Igår var det tenta på morgonen. Lunch med "ät hur mycket du vill"-buffé, öl och klassen. Kvällen bestod av middag och vin hos bästa vännen. Hann med allt från TP till fjantiga foton och mycket minnen från gymnasietiden. När vi sitter och pratar om den tiden, påminns jag om hur otroligt roligt vi hade. Hur sjuka vi var och vilka otroliga fester vi fixade. Ljuvliga tid! 
Nu ska jag försöka ta mig samman. Lyssna på Backstreet boys bästa album. Packa träningsväskan. Springa på bandet (och förmodligen kräkas). Duscha. Ner till Paulina på Solo. Systemet och en flaska rosé. Sen kvalitétstid med ytterlgiare en vän. Så kommer hela min vecka se ut. Kvalitétstid!
/Katarina, TP är inte min grej, men jag hade tur med frågorna
/Katarina, TP är inte min grej, men jag hade tur med frågorna
Sorgen väller fram ytterligare en gång.
Nu har tomheten uppenbarat sig. Nu har känslan av hopp helt försvunnit. Nu undrar jag hur lång tid det tar innan nästa bakslag infinner sig. Nästa gång allt svartnar framför ögonen , jag börjar stamma och sametslena tårar väller ner längs kinder likt stora böljande vågor. När nästa chock kommer!
Hur överlever vi stora kriser? Hur klarar vi det? Hur stöttar jag någon i en situation som jag absolut inte kan referera till själv?
Att alltid finnas där är mitt starkaste kort just nu. Vi älskar dig!
/Katarina, hur gör man?
Hur överlever vi stora kriser? Hur klarar vi det? Hur stöttar jag någon i en situation som jag absolut inte kan referera till själv?
Att alltid finnas där är mitt starkaste kort just nu. Vi älskar dig!
/Katarina, hur gör man?
ett trash.
Jag älskar att vara "dagen efter" (jag blir (nästan) aldrig bakfull). Få gå runt och slöa. Få dricka direkt ur mjölkpaketet. Få se lite hängig ut. Få springa runt med gårdagens smink och nagellack. Få luffsa runt i lammtofflor, trosor, linne, stora glasögon och sjal. Jag älskar att det känns okej att sitta framför datorn och slöblogga med ett paket mjölk och riskakor. Att få vara trashig.
Då är jag som snyggast!
/Katarina, när jag blir stor ska jag bli "dagen efter"
Då är jag som snyggast!
/Katarina, när jag blir stor ska jag bli "dagen efter"
När tårarna har fastnat i bröstet.
Jag är nervös. Jag vet att Karro är nervös. Därför försöker jag inte att visa min nervositet inför morgondagen. Efter min onda dröm ligger allt på helspänn. Jag vet inte hur jag kommer reagera. Jag tror att jag kommer sitta och heltjuta. Jag känner att jag går och bär allt inom mig och inte fått ut något alls. Jag känner mig som en tickande bomb. Bröstet är fyllt med sorg och hjärtat tickar som en klocka. Jag vill gråta hela tiden, men jag tillåter mig inte. Kommer jag tillåta mig imorgon? Jag måste sluta vara den "vuxna" i alla situationer. Det är okej att gråta och att vara ledsen. Snälla Katarina, inse det!
/Katarina, allt är så rörigt och tankarna på tentan har helt försvunnit då alla går till den senaste händelsen
/Katarina, allt är så rörigt och tankarna på tentan har helt försvunnit då alla går till den senaste händelsen
Hårdaste insikten.
Malou hade med en drömtydare i ett av hennes senaste program. Det var längesen jag kom ihåg en dröm när jag vaknade. Så, imorse när jag vaknade (för andra gången) var allt glasklart. Det var som jag inatt upplevt allt. Så snälla drömtydare, tyd min dröm.
Det är dagen för begravningen (den jag ska på fredag, i verkligheten). Karro kommer inte och hämtar mig och hon svarar inte när jag ringer. Mamma får komma och hämta mig och köra mig dit. Karro svarar inte heller när mamma ringer. När vi kommer fram har hon inte köpt blommorna. Vi blir mottagna av Ullis syster som förklarar att man och barn inte är där. Så jag och mamma måste köra runt och leta efter en blomaffär. Vi är långt ute på landet, så det finns ingen blomaffär. I letandet går vi genom en väldigt väldigt lång bod med flera avdelningar. I sista avdelningen, som är ett kök, står J (killen från Småland som jag har lite kontakt med). Vi hälsar genom att kramas och sen kysser vi varandra på kinden. Sen kysser vi varandra. Känslan var riktigt bra. Jag kommer ihåg att jag kände mig snygg. Jag hade lite självlockigt utsläppt blondare hår än vad jag har nu. Vi sa, "Vi ses!" till varandra. Sen åkte vi tillbaka till begravningen. Det var slut, och även jordfästningen. Jag står och gråter och mamma håller en hand på min axel. Då hör jag en röst bakom mig. Det är Ullis. Hon berättar att hon fejkat sin död och att det var därför hennes man och de tre barnen inte var på begravningen. Alla kommer tillbaka och inser att hon inte dött. Känslan är lättad. Vi alla äter middag tillsammans runt ett svart avlångt bord. Hennes man och barn dyker upp. Jag träffar KF från min fd. gymnasieklass. Sen möter jag Karro. Jag säger till henne att hon måste be om ursäkt. Hon vägrar. Sen blir vi aldrig vänner igen. Jag är förtvivlad. Jag vaknar av att gråter och kniper mig i armen för att se om det var verklighet.
Jag är riktigt ledsen när jag vaknar. Jag inser att "sagan om henne" inte var sann. Hon finns inte längre. Jag är bara tom inuti. Samtidigt lättad inför att situationen med Karro aldrig skett. Jag hör Sandras klocka ringa en gång. Jag somnar om ganska fort. Börjar drömma "verkliga" drömmar, som jag upplever det, direkt.
Jag var gravid. Jag var med min familj i en stuga i rödakulörer. Vattnet gick på en röd heltäckningsmatta på andra våningen. Jag tyckte inte att det var värt att åka till sjukhuset. Jag ville inte vara gravid. Jag ville inte föda. Känslan var total ångest. Jag kände fadern och han visste om det. I drömmen framgick inte vem det var. Sedan är det något med en lång bilkö fram till stugan. Det är bara gamla "Amerikanare" i kön. Tillslut föder jag. Jag ser allt tydligt. Jag ser hur huvudet tittar ut. Allt kommer jag ihåg i detalj och jag kan fortfarande se det framför mig. Barnet kommer jag inte alls ihåg.
Idag har jag haft en väldigt bra dag. Det känns inte så. Jag har känt mig nere HELA dagen pga drömmen. Jag kan inte sluta tänka på känslan jag hade i drömmen när hon kom tillbaka, och berättade att hon hade fejkat sin död. Att det var ett practical joke. Känslan när drömmen krossades. När jag insåg att hon var död. Det var som att jag verkligen insåg det. Samtidigt insåg jag att morfar var död. För han dog faktiskt för snart två år sedan. Jag har inte insett det förrän imorse. Jag insåg imorse att min systers mamma är död. Jag har alltid vetat om att de varit avlidna, men aldrig velat inse det. Att vakna upp till den insikten var svår. Att leva med insikterna är svåra.
Jag har förlorat min morfar.
Min syster har förlorat sin mamma.
Min lärare har lämnat tre barn och sin man.
/Katarina, har haft en bra dag med hårda insikter
Det är dagen för begravningen (den jag ska på fredag, i verkligheten). Karro kommer inte och hämtar mig och hon svarar inte när jag ringer. Mamma får komma och hämta mig och köra mig dit. Karro svarar inte heller när mamma ringer. När vi kommer fram har hon inte köpt blommorna. Vi blir mottagna av Ullis syster som förklarar att man och barn inte är där. Så jag och mamma måste köra runt och leta efter en blomaffär. Vi är långt ute på landet, så det finns ingen blomaffär. I letandet går vi genom en väldigt väldigt lång bod med flera avdelningar. I sista avdelningen, som är ett kök, står J (killen från Småland som jag har lite kontakt med). Vi hälsar genom att kramas och sen kysser vi varandra på kinden. Sen kysser vi varandra. Känslan var riktigt bra. Jag kommer ihåg att jag kände mig snygg. Jag hade lite självlockigt utsläppt blondare hår än vad jag har nu. Vi sa, "Vi ses!" till varandra. Sen åkte vi tillbaka till begravningen. Det var slut, och även jordfästningen. Jag står och gråter och mamma håller en hand på min axel. Då hör jag en röst bakom mig. Det är Ullis. Hon berättar att hon fejkat sin död och att det var därför hennes man och de tre barnen inte var på begravningen. Alla kommer tillbaka och inser att hon inte dött. Känslan är lättad. Vi alla äter middag tillsammans runt ett svart avlångt bord. Hennes man och barn dyker upp. Jag träffar KF från min fd. gymnasieklass. Sen möter jag Karro. Jag säger till henne att hon måste be om ursäkt. Hon vägrar. Sen blir vi aldrig vänner igen. Jag är förtvivlad. Jag vaknar av att gråter och kniper mig i armen för att se om det var verklighet.
Jag är riktigt ledsen när jag vaknar. Jag inser att "sagan om henne" inte var sann. Hon finns inte längre. Jag är bara tom inuti. Samtidigt lättad inför att situationen med Karro aldrig skett. Jag hör Sandras klocka ringa en gång. Jag somnar om ganska fort. Börjar drömma "verkliga" drömmar, som jag upplever det, direkt.
Jag var gravid. Jag var med min familj i en stuga i rödakulörer. Vattnet gick på en röd heltäckningsmatta på andra våningen. Jag tyckte inte att det var värt att åka till sjukhuset. Jag ville inte vara gravid. Jag ville inte föda. Känslan var total ångest. Jag kände fadern och han visste om det. I drömmen framgick inte vem det var. Sedan är det något med en lång bilkö fram till stugan. Det är bara gamla "Amerikanare" i kön. Tillslut föder jag. Jag ser allt tydligt. Jag ser hur huvudet tittar ut. Allt kommer jag ihåg i detalj och jag kan fortfarande se det framför mig. Barnet kommer jag inte alls ihåg.
Idag har jag haft en väldigt bra dag. Det känns inte så. Jag har känt mig nere HELA dagen pga drömmen. Jag kan inte sluta tänka på känslan jag hade i drömmen när hon kom tillbaka, och berättade att hon hade fejkat sin död. Att det var ett practical joke. Känslan när drömmen krossades. När jag insåg att hon var död. Det var som att jag verkligen insåg det. Samtidigt insåg jag att morfar var död. För han dog faktiskt för snart två år sedan. Jag har inte insett det förrän imorse. Jag insåg imorse att min systers mamma är död. Jag har alltid vetat om att de varit avlidna, men aldrig velat inse det. Att vakna upp till den insikten var svår. Att leva med insikterna är svåra.
Jag har förlorat min morfar.
Min syster har förlorat sin mamma.
Min lärare har lämnat tre barn och sin man.
/Katarina, har haft en bra dag med hårda insikter
Ett blött farväl.
En morgon i veckan brukar jag sitta ner i fåtöljen med en kopp te och läsa tidningen. Läsa alla delar från första till sista sidan. Jag brukar noggrant studera dödsannonserna. Se om det är någon jag känt. Jag kikar extra på begravningstexterna och födelseåren. Känslan i magen är pirrig och så ledsam. Jag kan ibland få tårar i ögonen. Jag kan känna värken i magen.
Dagens dödsannonssida är fortfarande blöt. Tårarna flödade ur ögonen och gör ärligt talat det även nu. Jag visste vad som väntade mig bland dem idag. Jag visste att jag skulle få se hennes namn. Jag väntade mig att det skulle stå födelseår 1971 och ett tack till Onkologen och Hospis. Jag visste inte att det skulle beröra mig så mycket som det faktiskt gjort.
Jag kan sitta och pladdra i evighet om hur orättvist det är. Alla hon lämnar osv. Det hjälper inte mig i sorgen. Livet är som det är. Ullis, kommer alltid vara med mig i mitt hjärta och i mina handlingar. Hon är en av dem som hjälpt mig till att vara den jag är idag.
/Katarina, tänker på sin saknade fysiklärare och hennes familj
Dagens dödsannonssida är fortfarande blöt. Tårarna flödade ur ögonen och gör ärligt talat det även nu. Jag visste vad som väntade mig bland dem idag. Jag visste att jag skulle få se hennes namn. Jag väntade mig att det skulle stå födelseår 1971 och ett tack till Onkologen och Hospis. Jag visste inte att det skulle beröra mig så mycket som det faktiskt gjort.
Jag kan sitta och pladdra i evighet om hur orättvist det är. Alla hon lämnar osv. Det hjälper inte mig i sorgen. Livet är som det är. Ullis, kommer alltid vara med mig i mitt hjärta och i mina handlingar. Hon är en av dem som hjälpt mig till att vara den jag är idag.
/Katarina, tänker på sin saknade fysiklärare och hennes familj
En resa till leendet.
Denna vecka blir det inga fler Lunda-observationer. Tagit mitt pick och pack på cirkus 25 kg (hoppas inte flygmänniskorna märker det på söndag) och begett mig norrut. Här är det kallare, men ljuvligt väder. Min första observation i morse var, "Vilken ljuvlig utsikt du har från ditt sovrumsfönster, syster!". Dagen kommer bli en superdag. En sådan dag som jag inbildar mig att jag skulle haft varje dag om jag bott kvar uppåt. Sats Odenplan med Hanna om 1 h. Sedan lunch på Vapiano (heter det så?) med Hanna och Anna. Vidare till Kungliga biblioteket (är det rätt?) för några timmars plugga. Dagen avslutas med en liten runda på stan. En superdag helt enkelt!
Jag är inne på min andra vecka av lyx. Förra veckan var det SPA i Varberg som stod på schemat. Denna vecka är det Stockholm och Uppsala som står på schemat. Och solen skiner. och Stockholm är vackert. och jag kan se enda till Söder från fönstret. och det snöar inte. och jag ska nu packa träningsväskan och dra på mig mina Converse och gå ut genom dörren med huvudet högt och leendet i högsta hugg. Fasiken vilken bra dag!
/Katarina, dagen har en del förväntningar att uppfylla
Idioter, varför finns inga kvoter?
Jag skrev ett inlägg. Lika tomt som jag just nu känner mig inombords. Spotify började spela min favorit-kille, Markus. Upptäckte att hans rader stämde precis överens med det jag skrivit. Infogar delar av hans text. De är bättre formulerade än vad mina var.
"Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort
Jag saknar ord. Jag saknar tankar dom jag har är gamla
Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar"
"Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan"
"Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att
Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir
Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil"
"Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs
Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så
Om några år kan VI springa på varandra o säga så illa kan det gå"'
/Katarina, lägger han orden i munnen
"Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort
Jag saknar ord. Jag saknar tankar dom jag har är gamla
Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar"
"Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan"
"Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att
Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir
Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil"
"Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs
Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så
Om några år kan VI springa på varandra o säga så illa kan det gå"'
/Katarina, lägger han orden i munnen
Ensamstående 8 boks sommarstudent.
Första rundan i Lunds city avverkad. Nu börjar jag hitta i stan. Hittar till Botulfsplatsen. Hittar till H&M. Hittar till Juridicum. Hittar till Tiger. Hittar till nationerna "innanför portarna". Det enda som är nödvänligt dvs. Dagens upptäckt är hur mycket mer välsorterad Lunds Tiger-affär är.
När jag igår sa till Laura att jag skulle in till stan sa hon, du är redan i stan. Då satt vi på ett lunchställe precis vid AF. Det är först nu när jag bor här som jag inte hittar, tidigare har jag alltid hittat i Lund. Märkligt!
Nu intag av en Viktväktar-salmiakkaramell. Minnena från en sommar på Skanörs rögeri kommer smällades i huvudet så snabbt att jag måste sätta mig ner. Likt en "återvision" som karaktärer i amerikanska filmer får, sitter jag här med minnet på näthinnan. Så många av de karamellerna som jag knaprade i mig i somras. Snart är den här igen. Tiden går så fort. Fyra tentor att "aveckla", inbjudan till midsommarfest att ordna, 1000 sidor kurslitteratur som ska läsas, laborationsrapporter som ska in och ett flertal träningstimmar för att magen ska vara minimal inför beach 2009. Så kort tid till dess, så mycket att göra. Jag känner mig som en ensamstående 4-barnsmor en söndagkväll när kylskåpet ekar och barnen står i badrummet och skriker "Mamma". Så mycket hon längtar till helgen, så mycket att handla, fixa innan dess. Så mycket jag längtar efter sommaren, så mycket att läsa och fixa innan vi är där. Känslan är ändå befriande. Alla sommarkänslor är befriande för mig. Jag är ett sommarbarn!!!
Allt skriftligt om hur en fyrbarnsmammas vardag är endast fiktion från min eget instängda huvud.
/Katarina, funderar under tiden hon läser Kemi och biologi i maten av en viss Furugren
När jag igår sa till Laura att jag skulle in till stan sa hon, du är redan i stan. Då satt vi på ett lunchställe precis vid AF. Det är först nu när jag bor här som jag inte hittar, tidigare har jag alltid hittat i Lund. Märkligt!
Nu intag av en Viktväktar-salmiakkaramell. Minnena från en sommar på Skanörs rögeri kommer smällades i huvudet så snabbt att jag måste sätta mig ner. Likt en "återvision" som karaktärer i amerikanska filmer får, sitter jag här med minnet på näthinnan. Så många av de karamellerna som jag knaprade i mig i somras. Snart är den här igen. Tiden går så fort. Fyra tentor att "aveckla", inbjudan till midsommarfest att ordna, 1000 sidor kurslitteratur som ska läsas, laborationsrapporter som ska in och ett flertal träningstimmar för att magen ska vara minimal inför beach 2009. Så kort tid till dess, så mycket att göra. Jag känner mig som en ensamstående 4-barnsmor en söndagkväll när kylskåpet ekar och barnen står i badrummet och skriker "Mamma". Så mycket hon längtar till helgen, så mycket att handla, fixa innan dess. Så mycket jag längtar efter sommaren, så mycket att läsa och fixa innan vi är där. Känslan är ändå befriande. Alla sommarkänslor är befriande för mig. Jag är ett sommarbarn!!!
Allt skriftligt om hur en fyrbarnsmammas vardag är endast fiktion från min eget instängda huvud.
/Katarina, funderar under tiden hon läser Kemi och biologi i maten av en viss Furugren
Kompletera för att blir godkänd.
Jag har fått back igen. Jag har fått minus igen. Jag har fått komplementering igen. Denna gång gäller det inte inlämningar. Denna gång gäller det min ironi. Mitt sätt att vara så oseriös att människor runt omkring tror att jag är seriös. M berättade för mig i fredags att hon fortfarande, efter en termin i samma klass, har svårt att avgör om jag är ironisk eller seriös i vissa fall. Jag fick ett meddelande på Facebook, där en person TOTALT missuppfattat mig. Han trodde att allt jag skrivit varit seriös. Hur förklarar jag det? "Allt jag skrivit hittils är oseriöst dravel"?!
Det som från början endast skulle vara som ett skämt har nu blivit en del av min personlighet. Vissa hävdar kanske att det beror på osäkerhet, men det skulle inte jag tro. Jag tror snarare att det grundar sig i barnslighet. Att jag i vissa livssituationer måste vara så seriöst att när jag inte behöver vara det längre, överger den sidan helt. Då svämmar ironin över.
Jaha, vad gör jag? Återigen det som är så svårt, försöka förändra min personlighet. Jag har förbättrat mig lite sedan förra gången. Jag har inte sårat någon annan denna gång, endast mig själv. Hur går jag vidare för att slippa kompletteringar i framtiden? Hur ska jag veta vilka som förstår min ironi och vilka som inte gör det?
/Katarina, jaha, då var vi här igen. Nu ska jag sätta mig framför böckerna igen.
Det som från början endast skulle vara som ett skämt har nu blivit en del av min personlighet. Vissa hävdar kanske att det beror på osäkerhet, men det skulle inte jag tro. Jag tror snarare att det grundar sig i barnslighet. Att jag i vissa livssituationer måste vara så seriöst att när jag inte behöver vara det längre, överger den sidan helt. Då svämmar ironin över.
Jaha, vad gör jag? Återigen det som är så svårt, försöka förändra min personlighet. Jag har förbättrat mig lite sedan förra gången. Jag har inte sårat någon annan denna gång, endast mig själv. Hur går jag vidare för att slippa kompletteringar i framtiden? Hur ska jag veta vilka som förstår min ironi och vilka som inte gör det?
/Katarina, jaha, då var vi här igen. Nu ska jag sätta mig framför böckerna igen.
