För en lång lång tid.
Vacker nuna det där. Speciellt när jag tar foto på mig själv med mobilkameran. Idag är en bra dag. Idag har det varit en bra dag. Jag vaknade i en röd soffa någon gång vid 08:00 i Alvesta. Då hade jag sovit 2 timmar. Bilade till Alex. Kikade på hkr.se och såg att min "överklagan" hade gått genom. Mitt U var numer registrerat som ett G. Ljuvligt! Käkade på MAX, och tågade hem i tyst kupé till Lound. Käkade kycklinghjärtsgryta och läst tidningen. Laddat ner Spotify och känner att jag borde plugga lite. Ja, näringslära here I come!
/Katarina, har haft en slitsam med otroligt spännande helg i Småland och Blekinge
Musikinspirationen i lägenheten.
Sandra inspirerar mig mest på musikfronten. Hon är otroligt intresserad av musik och kan allt om alla. Speciellt dansk musik. Jag har blivit frälst! Allt från Veto, Mew och Nephew till Alphabeat och Spleen United. Ljuvligt med massa nytt ljud i talarna!
/Katarina, varför visar Tyra alltid brösten?
Så pluggar en brat.
Plugg hos föräldrarna i Skanör. Biologi och kemi i maten. Mamma har middagsbjudning. 
Innebär, Jag sitter och läser och skriver anteckningar från kurslitteraturen samtidigt som jag dricker bubbel och knaprar på halvrostade cashewnötter. Nere springer en 10 mån valp av ljus labbe, golden och springer. Hoppas pappa blir fäst!
Nu, gå ner och fylla på mitt glas.
Snart, hemmalagad lyxlasagne, mer bubbel och trevligt sällskap.
Senare, liggandes på föräldrarnas säng tillbaka med böckerna och med stjärnorna lysandes i taket!
/Katarina, sånt é livet, sånt é livet. Så mkt kärlek, bor det här!
1+1+2+Lund=kärlekshumor.
- Katta, min kaktus har blivit så stor!
- Det brukar mina killar också säga.
Det är bättre att vara två. Två riktigt bra vänner som känner varandra utan och innan i en lagom lägenhet i Lund. En halv flaska rödtjut, Daft punk och nya Elle UK. Kan kvällen bli bättre?
/Katarina, struntar i om CSN kommer in på mitt konto eller icke. Jag lever för närvarande för stunden.
Otroheten
Jag är så besviken på hela Kristianstad högskola. Finns det något positivt att säga? Jag kommer inte ihåg för allt negativt svämmar över. Jag känner att det kommer vara svårt att komma över sveket (som jag numer kallar det) gentemot oss studenter. De har lovat att förbättra sig, men kommer det någon gång överväga de negativa? Situationen känns som ett dåligt förhållande som är svårt att slingra sig ur. Killen har varit otrogen, men du älskar honom så otroligt mycket. Kommer du någon gång kunna lita på honom igen?
Denna skit knäcker mig.
Förväntande läranderesultat
Kunskap och förståelse
Efter genomgången kurs skall studenten:
- Visa grundläggande kunskap om livsmedel samt förståelse och tillämpning i matlagningsteknik,
- Tillämpa kunskaper i att organisera, tillaga och arrangera vanligt förekommande maträtter och bakverk,
- Visa kunskap och förståelse om hur mat och måltider kan kommunicera identitet, samt social och kulturell tillhörighet.
Taget från en undersida till hkr.se
/Katarina, vad var det jag missade?
Salming, undervikt och en tidig lördagsmorgon
Igår hamnade jag på ett band mellan två tjejer. Den ena var något smalare än mig. Något år äldre. Söt och verkade motiverad. Normala, lite jazziga byxor. På andra sidan om mitt band sprang en tjej med de smalaste benen jag någonsin sett i verkligheten. Det var näst intill sjukligt. Eftersom man på SATS Malmö springer med en spegel framför sig kunde jag se att hennes höfter var hälften så breda som mina. Övervikt eller undervikt, vilket är värst?
Tjejerna på banden på mina sidor hade båda tjusiga och stilrena träningsbyxor. Jag inspirerades. Tog mamma på en tur till Stadium. Kittade mamma med en helt ny träningsgarderob och mig själv med ett par träningspants från Salming. Ett par sjukt seriösa. De har självlysande detaljer, grått nät i knävecken och utstående vita dubbelsömmar lite här och var. När jag bär dessa byxor ser jag ut att vara SM-mästare i orientering. När jag vandrade in på bandet imorse lyste det vördnad om mig. Jag var en del av dem nu. Det coola SATS-gänget. Jag var en värdig medlem på deras gym.
Here we go again!
/Katarina, Salming kostar byxan, men bara känslan av att vara Sveriges bästa löpare var de pengarna värda!
Löften att bryta
Eftersom jag nu förstått att det faktiskt är vanligt bland mina vänner att man ger nyårslöften har jag bestämt mig för att ge några.
1. Jag har haft shoppingproblem och har nu bestämt att jag ska tänka igenom mina köp innan jag handlar. Jag ska försöka hålla reda på hur mycket jag handlar kläder för varje månad och kanske framförallt skor.
2. Jag ska sätta igång med träningen. Minst tre dagar i veckan ska jag springa minst 30 minuter på band och sedan en 30 minuter i gymmet. Långa (kanske inte), snygga, "high heels-ben" here I come!
3. Jag ska försöka vara lite mer positiv. Kommer nog kräva en psykolog, men eftersom det är i stor need.
Katarina kommer år 2009 bli rik, smal och positiv. Säkerligen...
/Katarina, there's something in the distance
Klackarna (nästan) i taket.
Tonerna av The Killers nya platta viner ut genom de nyinkopplade högtalare.
Favoritklackarna står på översta hyllan.
Nya dvdn är inkopplad.
Frankie står i fönsterkarmen tillsammans med Nisse i kulan.
Ja, Katarina är nu officiellt inflyttad i Lund. Än så länge endast för 4 månader, men jag hoppas redan nu på att det blir längre. Lund känns som en lyxigare och tryggare stad än Malmö!
Sminket glömdes hemma hos mamma och pappa, men vad gör väl det när man har så vacker rödflammande hy som jag har?
/Katarina, nöjd med lösningen
Återigen går lilla flyttlasset.
/Katarina, börjar tröttna på gråa Malmö, och funderar på att Lund kanske passar mig bättre. Bra med prövotid!
"This is the world we live in"
Hemma från Småland igen. Blev tjej-förfest och Hytten direkt. Lika bra! Joanna var nere och kom förbi på förfesten. Skvallrade lite om Uppsala och snackade lite skit.
Idag är jag så sjukt pigg. Fick tvinga mig att somna om när klockan var tio. Hanna, sa att det var onormalt att hoppa runt och dansa dagen efter man druckit en flaska rödvin och lite drinkar. Dessutom, det bästa av allt. En fisherman med en kille som pluggade i Uppsala och givetvis var med i Stockholms. Ljuvligt, med folk som förstår mig!
Har precis tittat på SATC-filmen två gånger om. Lika bra att få det gjort ordentligt.
Mina vänner hävdar att jag är mest lik Samantha. De syftar på mitt sätt att vara så öppen med sex och mitt sexliv. Jag har länge tyckt att jag varit mest lik Carrie, med hennes otroliga förälskelse för skor, som även jag delar. Har nu insett att jag faktiskt nog är mest lik Samanthas karraktär. Dock inte för öppenheten till sex utan den egoistiska personen. Att jag sätter mig själv mycket högre än ett förhållande. Medan andra är rädda för att inte "hitta den rätta" och bli singel resten av livet är detta ingen tanke som stör mig. Jag har och har alltid haft ett stort umgänge. Jag har en underbar familj. Jag trivs med mig själv och känner att det är det jag värderar högst. Samantha gör slut med Smith i slutet av filmen för att hon värdesätter sig själv högre än faktumet att hon faktiskt älskar honom. Så skulle jag också handlat i samma situation. Det finns inget i denna värld som, för mig, är viktigare än att jag mår bra i och med mig själv (givetvis är det av otroligt stor vikt för mig att mina vänner och min familj mår bra. Det är en förutsättning för att jag mår bra!).
Vad värdesätter ni högst? Er själva eller förhållandet?
/Katarina, mår hellre bra ensam än dåligt tillsammans med någon i ett förhållande
Fobin om jordens vetskap
På mina senaste typ fyra inlägg har ingen reagerat. Inte ens en enda av mina stammisar. Mina stammisar. De som i varje fall läser min blogg varje vecka. Ingrid, Emma, Alex, Helene och ja, Andreas, hur ofta läser ni min blogg? Intressant att veta. Jag lever mitt liv som en ganska öppen människa genom min blogg.
"Du sa, inget här är givet, för sådant är livet"
Tro, sjunger Marie Fredrisson. Finns det någon tro. Hur desperat är människan som sitter här bakom bloggen och skriver utan att få respons?
Nils stod i baren ikväll. Älskade Nils. Han är en människa som jag lever för. Om han bara visste!
"What if" Sjunger Coldplay. What if there was no reson, if why! Om det inte var någon mening, då skulle alla vara lyckliga. Alla skulle leva i ett rosa moln på jordens yttre. Nu finns det varför.
Varför finns vi?
Varför ska vi vara lyckliga?
Frågor jag ställt mig sedan jag var litet barn. När jag var cirkus sju år grät jag för att vi skulle läsa om universum i skolan. Det var det värsta jag visste. Frågor men inga svar!!! Nu läser jag "Forskning och framsteg" och inte ens de ger ett svar. Kan någon hjälpa mig?
Kan ni tänka er. Titta på Vintergatan. Jag ska försöka förklara. Jag ska försöka ge er den skrämmande tanke jag levt med sedan en lärare tvingade på mig den.
Vi är på jorden. Jorden är en planet i Vintergatan. Denna galax befinner sig i rymden.
Detta är otroligt svårt för mig.
I denna galax finns det andra planeter. I detta universum finns andra galaxer. I alla dessa galaxer finns andra planter. Allt är oändligt. Ja, oändligt. Som i en snökula. Allt kommer tillbaka. Allt surrar runt. Det finns inget slut. Allt är oändligt. Vad är vår mening på jorden om allt är oändligt. Vi måste släppa taget om tanken att vi är så speciella. För vi är bara en del i oändligheten. Det är detta som skrämmer mig. Vad fasiken gör min mening på gjorde om allt ändå är oändligt? Om allt kommer hända om och om igen?
Snälla, googla galaxen Vintergatan och upptäck hur små vi är. Vi är knappt en del av allt detta. Vi var sjukt många på Kappe ikväll. Vi var hälften av alla jag känner. Vi var ca 350 personer av alla ting som universum levererat! Förstår ni hur liten del av universum vi är? Var är all annan del? Må "Mars attack!" ha skrämt upp mig, men förstår ni mina tankar? Vad gör Katarinas lilla tankar i detta universum för skillnad?
/Katarina, ja, jag gillar blonda killar med backslick, vad är problemet?
I've been here before, leave me here.
Likt ett bottenlöst hav
Likt universiums oändlighet
Hur långt är det ner?
Aldrig tillräckligt.
Jag hamnar där förr eller senare
Samma procedur
Kommer mitt liv någon gång slippa dessa perioder?
/Katarina, en kopp te på vägen och lite Embassy
Var tar livet slut?
Jag flyttade upp till Uppsala efter studenten för att jag trodde att jag ville bli biomedicinare. Älskade staden, men insåg efter tre terminer att, nej, detta är verkligen inte det jag vill göra. Fick otrolig erfarenhet av att pluggat i en stor studentstad och på ett stort och välkänt universitet.
Jag jobbade en termin i en fiskbutik i Stockholm, för att försöka inse vart mitt liv ledde mig. Upptäckte att maten var något större än bara en hobby. Det var faktiskt något jag ville hålla på med. Något som jag vill jobba med.
Jag letade utbildningar på studera.nu och efter många tårar och jobbiga tankar sökte jag till Kristianstad. Ringde till syon, ringde till ansvariga för högskola och programmet, ringde alla möjliga i Kristianstad. Skulle jag flytta ner från älskade Uppsala? Ångesten var total. Tankarna och fördomarna mot att plugga i en liten stad haglade, "högskolor på små orter är sämre än de större universiteten och högskolorna". När jag väl kom in på utbildningen hoppades jag verkligen att mina fördomar skulle krossas.
Till en början var det mesta positivt. Jag hade fått reda på av syon att det gick utmärkt att pendla från Malmö till Kristianstad och att högskolan tog hänsyn till att det var många som pendlade. Jag testade att bo i Kristianstad första terminen, men insåg efter någon månad att jag inte alls trivdes. Så, jag flyttade ner till mamma och pappa i Skanör. Svårt psykiskt att ta flytten från älskade lägenheten, via Kristianstad och till sist, ner till föräldrarna.
För en vecka sen fick jag se att vi nästa termin börjar 08:00 eller 09:00 vilket betyder att jag som senast kan ta bussen 06:20 (då stiga upp 05:05). Dessutom finns det ingenstans på hkr.se uppgift om vem som är kursansvarig. Vem har godkänt det schemat? Vem ska jag kontakta?
Som extra krydda på detta är tentorna inte kodade för föreläsare/lärare, så jag lär ju inte få särskilt bra betyg, eftersom jag påpekar alla fel och negativa ting som uppkommer.
Jag är så missnöjd med hela skolans eller kanske snarare programmets engagemang och administration att jag nu starkt överväger att hoppa av. Hur mycket ska man tåla? Ska jag stiga upp 04:05, eller som senast vissa dagar 05:05, den kommande terminen? Ska jag acceptera mig själv att gå på ett program som sköts som en liten privat kristen gymnasieskola i Småland (red anm. Katarinas fördomar)?
Vad gör jag om jag hoppar av? Hur hittar jag en liknande utbildning? Jag som vill plugga i Sverige. Det kanske inte är möjligt. Någon som har ett tips på gastronomiutbildningar utanför Sverige. Gärna i Frankrike, England eller Tyskland.
Ps. Vi har haft en del bra i höst också. Anna Burstedt är en glädjekickare. Hon engagerar sig. Hon sprudlar av glädje. Hon är rättvis. Hon är begåvad. Hon är kvalité!
/Katarina, tänker inte söka CSN till vårterminen innan jag vet hur det blir med schemat
Var dags pyssel i det Skanörska livet.
Glider runt i, den numera något smutsiga, kockrocken med mitt vackra namn på.
Packar in "Sex and the city-shoeboxar" i massvis med rosa och vitt silkespapper.
Gör julkort med skolbarn.
Funderar på vilka smaker som passar till våra exklusiva, hälsosamma och exotiska glassorter.
Skinnar sill, vattnar ur sill och lägger in sill.
Firar julafton med syster den 20 december.
Får agressiva utbrott på Rosengård, högskoleadministrationen och vägen mellan Ljunghusen och Skanörs-rondellen.
Cirkulerar på Mobilias parkering tillsammans med 20 danska bilar.
Skriker med till Kings of Leons, Sex on fire 30 gånger per dag.
Umgås med min mamma 20 4 7.
Lackar ur med tårar när Telia lägger av tio minuter in i Dirty sexy money.
Samma saker som alla gör, en vecka innan julafton.
/Katarina, då var det dags för ännu en omgång Sex on fire
Sinnenas minnen
Är inte Bailando den bästa låten under uppväxtåren? Med den otroliga känsla som den ger, slår det lätt både Mr. Vain, Electric och Be my lover.
Jag tänker bubbelgum. Jag tänker tonårsfylla. Jag tänker första kärleken. Jag tänker Sillamarknaden. Jag tänker nattabad. Smygrökning. Karuseller. Polska karusellarbetare. Underbara solnedgångar. Strandbaden. Alkoholmätare. Hångel i skogen. Sprit i skogen. Cykla utan lampor. Skjutsa på cykel med poliser bakom.
Jag tänker på allt spännande, när jag var i 12-13 år åldern och var världens mest opålitliga tonåring.
Min Winamp shufflade fram Bailando och jag stannade upp på väg ut till cykeln och var tvungen att skriva ner den obeskrivligt sjuka och spända känsla som min kropp lyckades trycka fram. Jag tog nog tom några danssteg.
Underbara sinnen som kan locka fram dessa minnen som ibland glöms!
/Katarina, nu ska jag cykla till mormor och hjälpa henne med julkorten.
Skitet jag berättar om.
Denna dag har varit meningslös.
Steg upp med svintohals och en hammare mot skallen. Kändes som suturerna i skallen höll på att dela sig. Kändes som om allt vidgade sig där inne.
Pluggade en timme innan jag tänkt att åka till skolan, men isåg efter att skrivit ut sidorna, att Kristianstad var längre bort än min grymt höga, lyxiga och hårda säng. Hammaren började banka hårdare och jag skred mot sängen som en spöklik lucia.
5 timmar senare, 15:00, gick jag en kylig promenad, i mina Skanörs "trätollor" och tjockaste vinterjackan (ja, jag såg ut som en hulligan med supervapen på fötterna), på 2 minuter fram och tillbaka till den påskgula postlåda. På vägen hem såg jag nya glänsande Elle sticka upp ur brevlådan.
Nu sitter jag är här med svart maskara under ögonen, vita Gotländska lammtofflor på tussarna och en vilja att börja spruta ur mig idéerna till arbetet som ska vara inne 09:00 imorgon. Först blir det nog en te. En macka med grislever och saltgurka. En runda Hjärter. Lite Namethepet.
/Katarina, shine on you
Återigen denna saknad och längtan!
Förra helgen besökte jag mitt riktiga hem. Min kärlek. Min stad. Mitt Uppsala. Fy fasiken vad jag trivs bra där. Åhhh, jag vill tillbaka. Tillbaka till min egen älskade lägenhet. Tillbaka till världens bästa upptäcks-stad, med grisrosa slott, gigantisk domkyrka och vackert universitetshus. Tillbaka till klamydians stad. Tillbaka till Alex. Tillbaka till alla mina älskade vänner som gör att jag känner mig som världens prinsessa varje gång jag besöker gamla hemstaden.
Skit ner dig Stockholm, Uppsala is the shit!
Julgasque på Värmlands "köttmarknaden" nation.
/Katarina, klockan är mycket men Lionel lockar mer
"Give my regards to soul and romance. They always did the best they could. And so long to devotion, you taught my everything I know. Wave goodbye, Wish me well. You've gotta let me go"
I trean på gymnasiet var jag tillsammans med en kille. Han är nämnd som Seb i min blogg. I början av sista terminen flyttade han till egen lägenhet och jag bodde där sex dagar i veckan. Han var det första som jag verkligen älskat. Som jag verkligen lärt känna utan och innan. Mitt livs kärlek! Sen hände lite med mig, vi gjorde slut (kärleken tog inte slut) och jag flyttade till Uppsala (aug -06). Vi hade lite kontakt och träffades ibland när jag kom hem. Vi både kände likadant, ingen kunde släppa den andre. Även fast vi hade någon "ny", var det varandra vi tänkte på. Det var han och jag. Om inte just för stunden så skulle vi bli tillsammans om 20 år. Det var bara så.
För fyra månader sedan kom jag över Seb. Jag bestämde mig för att det skulle vara nog. Det skulle aldrig bli någonting igen. Vi stod och stampade. Så jag sade upp mina känslor.
I lördags sprang jag på Seb. Kroppen var bara tom. Inga känslor fanns kvar. Jag blev så ledsen. En människa jag älskat och vetat allt om är bara tomhet i mitt hjärta. Jag känner inte ens att jag vill vara kompis med honom. När jag såg honom blev jag glad. Min förväntan var att jag skulle bli glad, för det blir jag alltid av honom. Dock blev jag förvånad för jag kände nada när jag träffade honom. Jag var helt likgiltlig.
Jag gråter när jag skriver detta för att jag har verkligen tappat en känsla. Det är så svårt att beskriva om läsaren inte känt det själv, men det är bara tomhet. Jag vill ju egentligen tycka om honom, men det finns inget kvar. Jag(/han) har sugit ut allt jag hade för honom.
Som min älskade Paulina sade:
"Tidigare var du ledsen för att du inte kommit över honom, nu är du ledsen för att du har kommit över honom"
Jag är ledsen för att jag har tappat en känsla!
/Katarina tröstar sig med sina älskade The Killers
Sametskavaj, med solisar, och en slick, och jag faller,
Dagens namnsdagsönskning. Vem vill åka ner till Milano och hämta denna man till mig?
Självklart kommer han från inspirationen själv.
nasse lever, nasse lever....
/Katarina, ska spendera dagen med Anna Burstedt och gänget, men nu blir det Uppsala te med milch
