Det är märkligt hur livet ter sig. Hur det aldrig blir som jag tänkt mig. Oavsett vilken situation det gäller.

Nyinflyttad hos föräldrarna. Här ska jag stanna tre veckor innan kontraktet i Lund börjar gälla. Satt i förrgår och rensade i lådorna och hittade en väldigt gammal bild på ett ex. "Det" exet. Exet som det tog tre år att glömma. Exet som var allt. Exet som ja, jag trodde jag skulle leva med. Jag hade glömt hur söt han var.
Råkade av en slump komma in på hans Facebook-profil och såg att han bytt profilbild. Så förändrad. Så mycket äldre. Så inte människan som jag en gång var så upp över öronen kär i. Inga känslor kvar, bara ett minne blott. Jag som trodde att känslorna aldrig skulle försvinna.

Jag satt och spelade The Sims. Spelet som är min avkoppling. Läser för mycket kurslitteratur, vilket resulterar att böcker för mig inte är avkoppling. "Råkade" gifta en av mina karaktärer med en kille. Då var det bara att avsluta, och sen börja om från början, för att bli av med "mannen". De har försökt göra ett spel som ska spegla vår livsstil. Där jag ska kunna arbeta, sova, shoppa, bygga om, umgås med vänner, supa, festa, ha sex och ja tom adoptera barn. Dock missade de en sak, vi kan varken spara våra liv och fortsätta på dem senare eller radera händelser vi inte tycker passar in vårt liv.
Hos oss avgör slumpen, efter vissa beslut vi tar.

---

/Katarina, ska nu läsa om livets små ting. Mikrobiologi, here I come!