Nu har tomheten uppenbarat sig. Nu har känslan av hopp helt försvunnit. Nu undrar jag hur lång tid det tar innan nästa bakslag infinner sig. Nästa gång allt svartnar framför ögonen , jag börjar stamma och sametslena tårar väller ner längs kinder likt stora böljande vågor. När nästa chock kommer!

Hur överlever vi stora kriser? Hur klarar vi det? Hur stöttar jag någon i en situation som jag absolut inte kan referera till själv?

Att alltid finnas där är mitt starkaste kort just nu. Vi älskar dig!

---

/Katarina, hur gör man?