Glädje kan uppenbara sig i olika skepnader. Just nu uppenbarar sig glädjen i dessa skepnader.
Vakna av att solens strålar tränger sig in genom persiennen.
Fylla lägenheten med nya, växande blommor och gröna blad
Vända på sina snökulor
Få checkar från favoritaffären
Unna sig ett doftljus
Lyssna på Phoenix
Tänka på Röyksopp-konserten den 8 november i Köpenhamn
Få klia någon på ryggen
Se sin bästa kompis i Sydsvenskan (Jag är STOLT)
Äta ett perfekt kokat ägg
Titta på vackra bilder från Gotland

Det är lycka för mig just nu. Just här!

---

/Katarina, ljuset brinner och nu ska jag duscha

Skalet börjar fyllas. Det gör det automatiskt när känslor med stora tunga droppar som faller från ögonen kommer. Farmor gick bort tidigt i söndags morse. Då är det svårt att vara ett tomt skal. Det är svårt att vara ett tomt skal utan känslor, då man sitter bredvid en människa som är en av dem som känt mig hela mitt liv och gjort mig till den jag är.
För att kunna känna glädje måste man kunna känna sorg. Så nu är allt på bättringsvägen. Farmor saknas i mitt hjärta. Det har hon gjort länge. Mycket att se framemot denna vecka och kommande och framöver och snart är det jul och det börjar hände en massa saker och.....
Mitt liv har satt igång igen. Mitt skal fylls på efterhand ochj ag har börjat leva!
Efter tre veckors dvala i tysta, mysiga, lugna Skanör med endast familjen och någon liten vän-touch som lunch med I och mys med H, ska jag nu ta tillbaka mitt liv i Lund. Jag ska fylla mitt skal med mina vänner, med vernissage, med öl och med mys. Även skolan ska få känna att den lever då praktiken är slut nästa vecka och mitt tjat på hur dumma de är på Kristianstads högskola, sätter igång igen!

Nu ska jag äta framdukad frukost som mamma fixat. Sen till Lund med cykel, ny hylla och gardiner. Inom nya Ikea i Malmö för att kika på världens grönaste. Skalet fylls på med intryck ju mer jag lever!

---

/Katarina, den förfärliga tomheten har börjat fyllas

Forever is a long long time
When you lost your way

Känslan är tom. Inte mycket mer känns det som det finns. Allt känns förevigt, men inget ger mig känslan av att det finns någon mening med det. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är varken sorgsen eller deprimerad, bara tom. Tom. Jag känner mig som ett skal. Ett skal utan innehåll. Jag behöver fyllas. Fyllas med något bra, något som ger mig något. Något som gör att jag känner mig hel. Kanske någon, kanske något, kanske allt?!

Fyllas av spänning. Jag behöver flytta. Jag behöver göra er radikal förändring. Jag kan inte stå kvar och stampa på samma ställe. Tror det är nu jag insett att jag kanske måste klara mig själv. Jag kanske måste flytta 70 mil. Kanske måste förflytta mitt liv och börja om.

Saker som hjälper mig på vägen är mina ljuvliga vänner. Englandresa i december. Min familj. Gotland i jul. Drömmar om hur bra allt har varit innan. När jag var liten. Hur fullt mitt skal var när jag fyllde fyra och fick min kassa-apparat. När jag fick kasta mig i morfars varma, snusluktande famn.

Han saknas mitt liv!

---

/Katarina, det tomma skalet

Dagen D. Kanske snarare dagen R. Dagen som jag väntat på så otroligt länge. Den som varit bokad sedan några månader tillbaka. Dagen då jag ska få träffa honom (eller kanske en överdrift). Jag känner mig som barnen, utanför godisaffären i Pippi långstrumpfilmerna. Barnen som suktar efter godiset innaför fönstret och slickar sig runt munne. Jadå, idag ska jag och några av mina väninnor se Robins. Ja, vi ska vara publik i dagens inspelning av Robins som sänds 21.30 på lördag. Jag vet att ni alla nu blir väldigt avundsjuka, men det är tyvärr ytterst specifika personer som blir utvalda till att sitta i hans publik (bara de som köpt biljetter på Malmö operas hemsida). Så många säsonger jag har suktat efter denna man genom tvrutan och nu är det dags. Jag ska få se människan jag är hemligt förälskad i för första gången i verkligheten. Har hört rykten att han hänger på T-bar i Lund. Så där kommer jag synas resten av denna höst.
Ha det gott!

---

/Katarina, återigen 16 år