"säg som det e, otrohet varar längst"

Jag är helt slut. Helt utmattad. All min energi går nu åt att hålla mig uppe. Att få mitt psyke att fungera som jag vill att det ska göra. Jag är en väldigt glad och livfull människa egentligen. Jag är den som håller "the spirit" uppe. Inte nu. Orkar inte riktigt mer.

Men jag kämpar. Jag gör saker så att jag ska må bra. Jag unnar mig en shoppingtur med bästa vännen. Tänder femtiotalet ljus varje vecka. Lyssna på grym musik, just nu peppar Maskinens senaste skiva riktigt mycket. Äter mycket och god frukt, mestadels sharon. Unnar mig glädje, men trögt går det.

Jag längtar till jul. Hur länge kommer jag behöva kämpa. Kommer jag hela mitt liv leva på en lös tråd med dalar och toppar.

Jag klarar mig. Jag har världens bästa mamma. Världens gulligaste pappa. Världens mest omtänksamma syster. En stöddig, men ljuvligt underbar lillebror som blommar mer och mer. Sen har jag min släkt, min moster, farfar, mormor. Världens bästa vänner från tiden i Skanör, från tiden i Uppsala, från gymnasietiden och från andra ställen. Jag har otroligt mycket människor runt mig! Genom småsaker kommer jag på fötter. Ert stöd finns där trots att ni inte vet det!

Tack för smset igår Christofer. Sådant värmer i hjärtat!


/Katarina, hoppas vara ordentligt på fötter efter nyår. Då kör vi senhårt plugg och ordentlig träning med MINST 3-4 ggr/vecka.

Totalt onödigt vackert.

Ja, Sveriges tråkigaste inlägg. Samtidigt Sveriges vackraste kärlekssång just nu!

Ingenting är vettigt 03:30,
det har du rätt i men det struntar jag i.
Jag svär jag såg den,
den där glimten bakom hårt sminkade ögonen.
Dom sa någonting som jag alltid velat höra.
Jag tror det knappt själv med, men sen i lördags.
vet jag nåt som jag alltid velat veta jag vet
vad den sista jag älskar kommer heta.
Du är trött på musiker o jag är trött på utsikten
från bussen ska vi göra nåt åt det?
Kom igen, kom igen jag vill vara din vän kom igen,
med dig vill ja se framtiden
.
Dom enda som jag träffar oftare än en gång är personalen
på Babylon, det är därför jag blev kär i henne bakom disken
när hon går av skiften är jag full o hon är nykter.


/Katarina, skriver arbetet som ska in imorgon och har gråtångest för att jag ska tillbaka till Kristianstads högskola

Fences in a row.

Jag är väldigt ledsen på mig själv. Jag är väldigt beviken på mig själv. Det finns ingen annan än jag själv som kan göra mig besviken. När jag bryter mot mina egna tankar och värderingar, och framför allt min egen moral. Det är så otroligt onödigt, "allt ihop". Varför utsätter jag mig för min egen besvikelse?

Dumma dumma mig.



/Katarina, nu har jag skrivit av mig, haft ångest en hel dag och ältat det tillräckligt många timmar. Nu får det vara nog. Jag lär mig av läxan....

RSS 2.0