Ett blött farväl.

En morgon i veckan brukar jag sitta ner i fåtöljen med en kopp te och läsa tidningen. Läsa alla delar från första till sista sidan. Jag brukar noggrant studera dödsannonserna. Se om det är någon jag känt. Jag kikar extra på begravningstexterna och födelseåren. Känslan i magen är pirrig och så ledsam. Jag kan ibland få tårar i ögonen. Jag kan känna värken i magen.

Dagens dödsannonssida är fortfarande blöt. Tårarna flödade ur ögonen och gör ärligt talat det även nu. Jag visste vad som väntade mig bland dem idag. Jag visste att jag skulle få se hennes namn. Jag väntade mig att det skulle stå födelseår 1971 och ett tack till Onkologen och Hospis. Jag visste inte att det skulle beröra mig så mycket som det faktiskt gjort.

Jag kan sitta och pladdra i evighet om hur orättvist det är. Alla hon lämnar osv. Det hjälper inte mig i sorgen. Livet är som det är. Ullis, kommer alltid vara med mig i mitt hjärta och i mina handlingar. Hon är en av dem som hjälpt mig till att  vara den jag är idag.



/Katarina, tänker på sin saknade fysiklärare och hennes familj

Kommentarer

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0