Var tar livet slut?

Hur mycket ska man orka innan man ger upp och sätter sig i kassan på Ica resten av sitt liv? Jag kan bli som Kjell-Åke i charken i Skanör. Stå där och bli butter till mitt jordliga liv tar slut.

Jag flyttade upp till Uppsala efter studenten för att jag trodde att jag ville bli biomedicinare. Älskade staden, men insåg efter tre terminer att, nej, detta är verkligen inte det jag vill göra. Fick otrolig erfarenhet av att pluggat i en stor studentstad och på ett stort och välkänt universitet.

Jag jobbade en termin i en fiskbutik i Stockholm, för att försöka inse vart mitt liv ledde mig. Upptäckte att maten var något större än bara en hobby. Det var faktiskt något jag ville hålla på med. Något som jag vill jobba med.

Jag letade utbildningar på studera.nu och efter många tårar och jobbiga tankar sökte jag till Kristianstad. Ringde till syon, ringde till ansvariga för högskola och programmet, ringde alla möjliga i Kristianstad. Skulle jag flytta ner från älskade Uppsala? Ångesten var total. Tankarna och fördomarna mot att plugga i en liten stad haglade, "högskolor på små orter är sämre än de större universiteten och högskolorna". När jag väl kom in på utbildningen hoppades jag verkligen att mina fördomar skulle krossas.

Till en början var det mesta positivt. Jag hade fått reda på av syon att det gick utmärkt att pendla från Malmö till Kristianstad och att högskolan tog hänsyn till att det var många som pendlade. Jag testade att bo i Kristianstad första terminen, men insåg efter någon månad att jag inte alls trivdes. Så, jag flyttade ner till mamma och pappa i Skanör. Svårt psykiskt att ta flytten från älskade lägenheten, via Kristianstad och till sist, ner till föräldrarna.

För en vecka sen fick jag se att vi nästa termin börjar 08:00 eller 09:00 vilket betyder att jag som senast kan ta bussen 06:20 (då stiga upp 05:05). Dessutom finns det ingenstans på hkr.se uppgift om vem som är kursansvarig. Vem har godkänt det schemat? Vem ska jag kontakta?

Som extra krydda på detta är tentorna inte kodade för föreläsare/lärare, så jag lär ju inte få särskilt bra betyg, eftersom jag påpekar alla fel och negativa ting som uppkommer.

Jag är så missnöjd med hela skolans eller kanske snarare programmets engagemang och administration att jag nu starkt överväger att hoppa av. Hur mycket ska man tåla? Ska jag stiga upp 04:05, eller som senast vissa dagar 05:05, den kommande terminen? Ska jag acceptera mig själv att gå på ett program som sköts som en liten privat kristen gymnasieskola i Småland (red anm. Katarinas fördomar)?

Vad gör jag om jag hoppar av? Hur hittar jag en liknande utbildning? Jag som vill plugga i Sverige. Det kanske inte är möjligt. Någon som har ett tips på gastronomiutbildningar utanför Sverige. Gärna i Frankrike, England eller Tyskland.

Ps. Vi har haft en del bra i höst också. Anna Burstedt är en glädjekickare. Hon engagerar sig. Hon sprudlar av glädje. Hon är rättvis. Hon är begåvad. Hon är kvalité!


/Katarina, tänker inte söka CSN till vårterminen innan jag vet hur det blir med schemat

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Diestist kanske hade kunnat passa? Känner ett par som stormtrivs med programmet!

2008-12-21 @ 02:05:33
URL: http://timeofmylife.webblogg.se/

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0