"You know that it hurts me when you don't come home at night"

Att ha levt i en lögn i några månader och få reda på det i efterhand. Att få reda på att alla samtal den senaste veckan varit en lögn sätter spår. Spår i psyket. Spår i hjärtat. Spår i adrenalinhalten från ilskan. Framför allt sätter det spår för hur jag kommer att agera med andra personer.
 
Att ha så mycket ilska och oförståelse inom sig som jag har nu kan inte vara bra. Jag är som ett lokomotiv. Jag far fram. Har energi så att det ryker utan att egentligen intaga någon energi. Springer en runda. Städar. Pysslar. Bär saker till vinden. När kommer jag att stupa? När kommer adrenalinet från ilskan att lägga sig? När kommer jag få förståelse?
 
Nä, nu har jag fått nog av människor med social oförmåga och jag har lärt mig att lita på min magkänsla. En gång en douchebag - alltid ett as!
 
 

/Katarina, nu ska jag använda mitt adrenalin till att skriva på essän

Kommentarer

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0