Ibland tänker man. Ibland tänker man för mycket. Jag tänker alltid för mycket. Ibland är det befogat, de flesta gånger inte. De senaste åren har det skett händelser som påverkat mina nära och kära, vissa mer nära och andra mer kära, drastiskt. Jag är numer expert på begravningar (inget som jag hade velat vara). En person som jag träffade och pratade med uttryckte sig, "Gud, vad du har mycket död i ditt liv". Så är det. Livets gång. Livets gång, är i dessa fall mest orättvis. Många unga. Många sjuka. Många saknade för tidigt. Självklart bidrar detta till att jag börjar tänka. När min mamma nu börjat må riktigt dåligt, börjar jag ju tänka. Jag börjar tänka lite för mycket. Tänk om.... Kanske det kan vara..... Tankarna rusar och till läkaren berättar för mig att det är något oallvarligt, kommer mina tankar fortsätta att tänkas för mycket och för ofta och rusa och spridas i min skalle som en brand i en trästuga dränkt i bensin.......

---

/Katarina, livet har de senaste åren varit allt för orättvist för mina älskade