Det är tur att jag har Spotify premium och det är tur att jag har så otroligt många spellistor. Jag har nämligen inte råd att använda mina köpta MB till Spotify eftersom det drar så otroligt mycket. För att inte tröttna på artister och album brukar jag på slumpvis välja ut artister/låtlistor och slumpa ut tre låtar från artisten som slumpats fram. Ikväll blev det en blandning av Rebecca & Fiona, Jumper, Regina Spektor, Markus Krunegård, Nause, The Temper Trap, M83, Aaliyah och Håkan Hellström. Den sistnämna lyckades bli låtar enbart från albumet ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. Ett album jag fick bränt från Henke i min klass i åttan. Jag har för mig att han brände den och Red hot chili peppers till mig. Direkt när jag hörde ”Uppsnärjd i det blå” börja spelas fick jag rysningar. Jag kan se framför mig exakt vad jag gjorde under den perioden i mitt liv då Håkan Hellström fyllde mina högtalare i flickrummet i Skanör. Det är så mycket känslor bakom låtarna på det albumet att jag seriöst tänke när de började spelas, ”orkar jag detta just nu”. Jag älskar låtarna men det är mycket känslor kopplat till musiken. Minnen tar mig tillbaka och helt plötsligt känns det som jag står på skolgården igen. Alla problem jag hade just då är helt plötsligt tillbaka och jag bli 13 år igen. Det finns många andra låtar jag har minnen förknippade till, men då är det enstaka låtar. Detta album är som ett uppslagsverk av minnen från mina mittersta tonår, åren mellan 13-15. Dessa låtar ger mig fler minnen än vad alla foton i världens skulle kunna ge mig. Samma gäller dofterna av de parfymer jag hade under tonåren. En sniff och jag blir tonåring och bor helt plötsligt i Skanör igen.

/Katarina, lyssnar på Jumper istället, under den tiden i mitt liv hade jag mindre problem