Igår var det Stock som vanligt. Älskade älskade.... Skedde en sak som gjorde att jag blev lite hängig. Ville gå hem tidigare men O var inte sugen. Ville inte vara en klängig tjej och be honom gå med mig och lämna sina kompisar. Det är inte riktigt min stil. Så, berättade för honom att jag kunde gå själv, hämtade ut jackan och satte mig ute och bloggade.

Ps. "Han" är numera O.

Skrivet 2007-10-19 00:34
Det är nu man börjar undra. Är det värt det? Eller snarare, var det värt det? Var det värt att "förlora" en bekant för att kunna vara med honom. Det är nu jag börjar undra, är det tillräckligt att jag tycker om honom väldigt mycket?

Jag stod med Karin uppe i baren (åhhh, underbaraste Karin!). "Hon" kommer fram och kramar om Karin, men jag är som luft. Jag förstår att "hon" är ledsen och inte vill umgås med mig, krama mig eller prata med mig. Dock tycker jag att inte ens kunna säga hej, är lite konstigt. Alla reagerar olika på olika situationer, det enda jag vet är att detta inte är min stil. Nästa gång vi möts, då ska ivarjefall jag säga hej. För det tycker jag visar vår värdighet.

Som jag skrev, alla reagerar olika och jag kan inte annat än respektera och acceptera hennes reaktion.

---

/Katarina, jag gillar dig väldigt mycket och det är värt det. Du är värd det!