Jag försöker utvärdera mig och min kärlek. Jag försöker inse hur jag är. Till exempel, "är jag svartsjuk?" eller "är jag romantisk?". Det är ganska svårt att utvärdera sig själv, men jag tror att man lär sig ganska mycket av det. Sen är det roligt att jämföra med hur man var tidigare, när jag var yngre och bodde i Skåne.

Förr var jag ganska vild. Det var mycket killar. Inte att jag hånglade med allt och alla utan mer att det var killar överallt, hela tiden i mitt liv. Pojkvän hit och pojkvän dit. En mer seriös och en mindre seriös. Sandra skämtade igår om att låten Promiscous av Nelly Furtado var skriven för mig. Vilket kanske inte riktigt stämmer, men det visar ju lite hur "crazy" jag var innan.

Om vi jämför med Uppsala. Klart jag har haft killar i Uppsala. Jag gick fasiken inte i celibat när jag flyttade upp, men tog det ändå lugnare. Jag blev mer självständig. Jag var inte tvungen att få uppmärksamhet och uppsattningh från killar och pojkvänner för att känna mig stark.

Det jag ska komma fram till är att jag blir mitt gamla jag när jag kommer ner till Skåne. Jag börjar fundera på om jag verkligen är kär. Jag börjar se killar överallt. Det är märkligt. Det måste vara luften och vattnet. Eller så är det bara vännerna. Jag kommer in i mitt gamla liv. Vi sitter över vin och snackar minnen. Jag lever mig in i de tre underbara gymnasieåren. Till höstloven som innebar 5 dagars festande i mitt hus. Jag lever mig in i världen jag levde innan. Då killar var livets syre.

Det livet försvinner dock när jag kommer hem till Skanör från middag i Malmö.
När jag ligger i sängen.
När jag tar fram mobilen.
När jag öppnar bildmappen.
När jag ser bilden på honom.
Killen som i vanliga fall gör mig blind inför andra killar.
Killen som i vanliga fall alltid finns i mina tankar.
Killen som kysser mjukt.
Killen som är len och doftar gott på morgonen.
Killen som jag gillar.
Killen som jag saknar!

När jag kommer hem och ser bilden på dig upptäcker jag hur mysigt det känns i hjärtat. Jag känner att du faktiskt finns i både hjärtat och hjärnan. Att du alltid funnits där. Oavsett hur mycket killar jag och mina bästa vänner har tittat på och pratar om. Det är du, och endast du som äger mitt hjärta!