Tiden går snabbt. Det är ingen klyscha.
snart har jag avverkat två terminer i Uppsala. Jag bestämde mig därför att titta igenom mitt blogg- och bildarkiv och se vad detta år har inneburit.

Jag började med att bo på hotell i två veckor. Sedan flyttade jag ut i Flogsta, som inneboende i två månader. Under tiden rullade nollningen på. Pubrunda, stadsvandring, kräftskiva, flottrace i Fyrisån, spökrunda på skolan, HÅNGEL, faddermiddag, fylla och Nollegasque. Sen köpte jag min lägenhet, skrev min första tenta och missade den trots plugg. Självförtroendet sjönk och nu var jag inte den tuffa tjej som jag alltid varit.

Stockholms nation och läkemedelskemi var nästa saker som dominerade livet. Tentan gick bra, mycket bättre än vad självförtroendet hade berättat för mig. Jag var glad när julen närmade sig, men jag visste inte att det skulle bli den sista med morfar.

Jag åkte tillbaka uppåt till nyår som firades på ett tak i Gamla stan med bla Karro, Christofer och Linnea. Terminen och helvetet startade den 8 januari. Anatomin ledde till att jag återigen trädde in i min största rädsla, depressionen. Mamma åkte upp akut och hjälpte mig att klara kroppens alla skelettdelar, men sen fastnade jag! Psykologen var mitt redskap tillbaka till verkligheten.

Då smällde det igen. Morfar, som var mitt livs ljus dog och allt störtade. Samtidigt kämpade jag vidare och försökte tänka framåt. MCB kursen hade startat bra. Jag var glad och pigg men sorgen över morfar fanns kvar i bakhuvudet HELA tiden. Påsken kom, begravningen ägde rum och jag grät. Jag kände ändå att nu, NU var jag påväg tillbaka. Några veckor gick, storslagna Valborgsveckan kom och Umeå planerades.

Sen träffade jag CJ, lite av en slump. Jag trodde att hans backslick skulle göra honom dryg men ack nej, vad jag blev slagen på fingrarna. Han var trevlig, omtänksam och generös. Fick lära mig ett och annat av mitt misstag.
Mitt i hela "CJgrejen" kom Umeåresan. Som gick till överdrift. Fyllan var värre än Valborg och i efterhand kan jag ångra händelser.

Nu sitter jag här på min balkong, med blåsten mot solglasögonen, det doftar lila syren och alla mina tankar går till CJ. Jag saknar honom trots att vi sågs i tisdags. Jag saknar hans doft och han är i stortsett enda anledningen till att jag INTE vill åka ner till Skåne.

Men det kommer att läka, som allt annat gör. Snart ligger jag på en strand i Frankrike med nya solglasögon och pluggar anatomi. Då kommer tankarna på den långa, backslick killen med den lena huden att vara som bortblåst i den salta havsblåsten...... eller?

Mycket har hänt detta år. Vänner, fest, gråt, död och en & annat kyss. Jag avslutar som jag började. Tiden går VERKLIGEN snabbt!!!

---

/Katarina, ska äta lammburgare och risotto ikväll!