I förra veckan trodde jag att jag upplevde mitt livs längsta dag. Började i Kristianstad vid 10 med raggning av medlemmar till Kåren. Vidare på föreläsning om kommande VFUn. Efter det styrelsemöte på Kåren. Trodde att allt var frid och fröjd. Kom med det tidigare tåget än vad jag tänkt, 16:50. Klockan 20:30 var jag hemma i lägenheten i Lund. Tågkaos kallades det. Sådant händer, men Skånetrafiken skruvade som vanligt till allt och hade världens sämsta service, medan SJ löste problemet i Hässleholm fint. Efter tåg, buss, tåg och VÄNTAN var jag slut.
Dagen efter var det tidig uppgång som gällde. Massor att fixa på nationen. Hem, äta, duscha och packa på en timme. Sedan vidare till Kristianstad för fullt sjå med klubben The Spark och vid 04:00-snåret lade jag huvudet på kudden i Ewas gästrum som jag delade med två chinchillor. Då insåg jag, DET var mitt livs längsta dag. Vaken i 21 h och jobba 20 h. Längsta arbetspasset hittills! På morgonen när jag åt frukost i Kristianstad med Emma kände jag mig överkörd av ett godståg.

Denna vecka är något lugnare. Mer administrativa problem, men vad skulle jag göra om vi inte hade problem? Rulla tummarna?

---

/Katarina, gillar utmaningar och problemlösning