Har ni sett lilla Lisa? Hon är 14 år och bor i södra Skåne. Hon har tagit 2 timmar av min dag. Hon har gett mig inspiration så att det sprutar ur öronen. Hon är otrolig. En sådan tjej som jag alltid velat vara men aldrig kommer bli. Hon klär sig snyggt. Hon kan fotografera. Hon modellar i fina ljusa bilder. Hon springer på ängar under somrarna. Hon har en fin välfylld klädstång i sitt rum. Hon lyckas fynda på second-hand. Hon är grym!

När jag satt och läste hennes blogg, insåg jag hur mycket jag saknar min uppväxt. Jag insåg varför jag ibland kan bli väldigt ledsen och deprimerad. Jag saknar min barndom så mycket. Jag har inte förstått och inte accepterat att jag växt upp. Jag kan inte acceptera att jag inte är 5 år längre och får springa i min rosa klänning, med matchande paraply. Ränna ner för mormor och morfars biluppfart och slänga mig i morfars trygga mjuka stora famn och känna den lena doften av snus och värme. Det känns som livet har slinkit ur mina händer. Jag vill bevara den känslan då alla svåra frågor inte behövde besvaras. Jag vill så gärna tillbaka!

---

/Katarina, saknar morfar så mycket att tröjan är blöt av tårar