Tröttheten över samhällen

Sitter i fåtöljen. Tvn är påslagen. Jag försöker läsa arbetet vi ska opponera på. Fastade precis framför svt24. En dokumentär om homosexualitet på Färöarna. Min ögon fylls med tårar. Situationen är så tragisk. En pappa som säger att hans son hamnat på fel sida (enligt den kristna tron) för att han "tidigare" var bög. Sonen sitter själv och berättar hur lättad han är för att ha kommit ur "det" och numer är heterosexuell. En läkare i tinget hävdar att homosexualitet är en sjukdom som kan botas med bön. Jag blir så ledsen. Hur kan människor vara så trångsynta. Hur kan de trycka ner andra människor för att de inte känner som "de" gör?

Jag känner en lättnad över att vårt samhälle har kommit långt. Självklart blir många fortfarande förtryckta, men det är inte olagligt att vara homosexuell. Homosexualitet klassas inte som en sjukdom. Homosexuella skyddas av en speciell lag.

Jag skiter väl i vem mina vänner blir kära i. Jag älskar mina vänner för att de alltid ställer upp för mig, inte beroende på vilket kön deras partners har. 


/Katarina, 2006 ändrades Färöarnas lag, som en följd på misshandeln på en ung homosexuell kille.

Kommentarer
Postat av: Carita

alltså hjälp! varför orkar man ens bry sig om ens vänner har hetero eller homosexuella partners? gud.

2009-01-14 @ 08:01:59
URL: http://minicookie.blogg.se/
Postat av: Doktoranden

Det är onekligen annorlunda i många av de samhällen som omger oss. Både nära och längre bort.



Tragiskt och tråkigt är två ord jag dryftar mig till.

2009-01-14 @ 23:09:26
URL: http://doktorandtankar.blogspot.com

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0