Ibland känns det som om livet pissar på en. Som om solen har gått i moln för alltid. Ibland känns det som gud bajsar en i ansiktet. Kanske lite överdrivet, men ibland är livet lite pissigare än annars.

För att göra en lång historia kort.

Jag älskar honom mest!
Han tycker väl inte helt illa om mig heller.
Vi är gjorda för varandra.
Han vägra flytta uppåt.
Jag tänkte inte flytta ner till pissMalmö på många år!
Så är läget. Till dess att vi gifter oss kommer jag leva singel (med vissa fördelar)...

Jag orkar inte hitta en ny pojkvän. Försöka lära känna honom som jag känner "Kärleken" och sen efter något år inse att vi inte hör ihop och sen bryta upp. Nej, då lever jag hellre ensam med min kvalsterallergi!

---

/Katarina, han är så mjuk att man får sår i hjärtat av att lämna honom