Det här är ditt liv..... Katarina
Livets mening? Att finna någon att älska och som älskar en tillbaka, enligt många!
Varför ska det vara så svårt? Det finns ju så många.
- Varje gång jag finner en kille som är supersöt, vackra ögon och allt det där, är det verkligen det enda han har. Endast fysiska egenskaper som passar mig, inte samma sinne. Dålig på att höra av sig och hånglar med andra.
- När jag finner en kille som är som jag, mysig när man ses. En kille som tycker om att dricka champagne en torsdag på Stockholms nation, att fjanta sig och leva lyx trots att jag precis som alla andra lever på ca 7000 i månaden, då ska något annat vara fel. Då är han för spinkig, då är han dålig på att svara på sms.
- I annat fall så är han Stockholmare och bor i Lund, snygg, sexig och ja, ALLT. MEN (alltid ett men) bor och studerar i Lund.
Varför? Varför ska det vara så svårt?
I världen finns ca 6,5 miljarder människor. Hur kan det vara så svårt med kärleken? Någon av alla dessa 6,5 miljarder måste jag väl kunna bli kär i? Det är nämligen det som är MITT problem just nu. Jag blir inte kär. Har jag för mycket förväntningar? Kanske?! När jag var yngre blev jag allt för lätt kär. Betyder detta att jag blivit kräsen? Att jag sett för många killar och insett att det alltid finns något bättre (?). Det finns alltid en snällare, mer omtänksam och sötare i nästa hörn. Är det fel på mig? Är det mitt fel att det blivit såhär?
NEJ, det är det faktiskt inte. Det är fel på världens män (varsegoda!).
Jag vet att tjejer är svåra. Jag vet att jag kan vara svår, med mina invecklade tankar. Dock tycker jag att om en kille levt 22 till 27 år ("sökåldern") av sitt liv, borde han vid detta laget insett hur vi tjejer fungerar. Vi vill att ni skickar söta sms, vi vill att ni ringer, vi vill att ni är romantiska, vi vill att ni förstår våra signaler och JAG VILL att ni hör av er och svarar på sms.
Ja, jag är bitter! Jag kanske rent av är en bitterfitta. Det tänker jag vara till den dag han kommer och räddar mig från mina fördomar. För fördomar är det. Nästan.......
Ps. Killar, skickar ni tre sms på en dag och inte får ett svar inom 24 h. Lägg ner!
"When the one you leave is the one thing you believe
You say goodbye when underneaths your one belief
That love rules all, conquers all
Its funny how the times that seem unbearable
Are the ones that you don't ever want to end
And when your childhood slips away
You find you face a brand new day
And you know it can't be the same again"
Missy Higgins - Drowning
/Katarina, komihåg att det endast är jag som får kalla mig bitterfitta, "fint ska de va'"
Varför ska det vara så svårt? Det finns ju så många.
- Varje gång jag finner en kille som är supersöt, vackra ögon och allt det där, är det verkligen det enda han har. Endast fysiska egenskaper som passar mig, inte samma sinne. Dålig på att höra av sig och hånglar med andra.
- När jag finner en kille som är som jag, mysig när man ses. En kille som tycker om att dricka champagne en torsdag på Stockholms nation, att fjanta sig och leva lyx trots att jag precis som alla andra lever på ca 7000 i månaden, då ska något annat vara fel. Då är han för spinkig, då är han dålig på att svara på sms.
- I annat fall så är han Stockholmare och bor i Lund, snygg, sexig och ja, ALLT. MEN (alltid ett men) bor och studerar i Lund.
Varför? Varför ska det vara så svårt?
I världen finns ca 6,5 miljarder människor. Hur kan det vara så svårt med kärleken? Någon av alla dessa 6,5 miljarder måste jag väl kunna bli kär i? Det är nämligen det som är MITT problem just nu. Jag blir inte kär. Har jag för mycket förväntningar? Kanske?! När jag var yngre blev jag allt för lätt kär. Betyder detta att jag blivit kräsen? Att jag sett för många killar och insett att det alltid finns något bättre (?). Det finns alltid en snällare, mer omtänksam och sötare i nästa hörn. Är det fel på mig? Är det mitt fel att det blivit såhär?
NEJ, det är det faktiskt inte. Det är fel på världens män (varsegoda!).
Jag vet att tjejer är svåra. Jag vet att jag kan vara svår, med mina invecklade tankar. Dock tycker jag att om en kille levt 22 till 27 år ("sökåldern") av sitt liv, borde han vid detta laget insett hur vi tjejer fungerar. Vi vill att ni skickar söta sms, vi vill att ni ringer, vi vill att ni är romantiska, vi vill att ni förstår våra signaler och JAG VILL att ni hör av er och svarar på sms.
Ja, jag är bitter! Jag kanske rent av är en bitterfitta. Det tänker jag vara till den dag han kommer och räddar mig från mina fördomar. För fördomar är det. Nästan.......
Ps. Killar, skickar ni tre sms på en dag och inte får ett svar inom 24 h. Lägg ner!
"When the one you leave is the one thing you believe You say goodbye when underneaths your one belief
That love rules all, conquers all
Its funny how the times that seem unbearable
Are the ones that you don't ever want to end
And when your childhood slips away
You find you face a brand new day
And you know it can't be the same again"
Missy Higgins - Drowning
/Katarina, komihåg att det endast är jag som får kalla mig bitterfitta, "fint ska de va'"
Kommentarer
Trackback
