Jag är en väldigt impulsiv människa. Jag kan få för mig en sak och en minut senare har jag övertygat mig själv om att det är världens bästa beslut och idé. Ofta handlar det om väldigt dramatiska saker. Ett exempel är när jag packade ihop alla mina saker från S lägenhet, gick ut, låste dörren, kastade in nyckeln och flyttade därmed hem till mina föräldrar och gjorde slut med honom. Ganska dramatiskt beslut för att inte vara genomtänkt. Dagen efter ångrade jag mig så in i helskotta, men tog han tillbaka mig? Knappast! Nu i efterhand kan jag se att det var ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Det finns dagar då jag saknar honom. Dagar då jag saknar tryggheten att veta att "vi två är för alltid". Men, de dagarna blir färre och färre.

Idag fick jag för mig att jag vill vara singel. Ja, det tog mig en minut att fundera på det och ja, jag hade bestämt mig att detta var ett perfekt beslut. Jag trivs som singel. Jag trivs med att inte behöva tänka på någon annan. Att kunna vara den galnaste människan i världen. Min tid är ju faktiskt här och nu. Jag är i början av min studenttid. Jag borde svina, plugga, festa och skriva tentor. Jag borde inte oroa mig för någon annan. Jag orkar inte det. Jag vill bara tänka på mig själv och ha så roligt som det går.

Sen tänker jag på O. Han är ganska söt. Han är väldigt snäll. Jag trivs bra tillsammans med honom. Vi har roligt tillsammans. Jag gillar att göra saker för honom. Jag tar mig samman och tänker lite längre. Singel? Nja, kanske inte just nu. Inte när jag hittat någon som jag faktiskt kan tänka mig att oroa mig för. Någon som faktiskt är värd mina tankar. Som är värd de tre timmarna för tidigt uppstigande för att kunna göra frukost åt honom. Han är värd min omtanke!

Dock O, du kunde för helskotta ringt mig idag. Du har inte gjort ett dyft för att ge mig en signal att "hej jag lever!!!" Tjurig som fasiken är jag på dig. Det ska du veta. Idag är du egentligen inte värd detta inlägget!!!!!