Jag älskar min familj. Vi bråkar en hel del och har våra problem, givetvis. Familjen är ändå det som betyder mest. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en människa som tycker att familjen är betydelselös. Jag dejtade en kille som tyckte allt vad familjen hette var jobbigt. Han hade en otroligt dålig inställning, och ja, det blev inget långvarigt kan jag ju säga. Jag blev så otroligt irriterad på hans inställning att jag inte pallade med det.

För mig är nog det jobbigaste med att ha flyttat så långt just familjen. Jag saknar att inte kunna komma hem till mammas oxfilé en söndag och få en kram. Att inte bli ompysslad när man en lördag är otroligt bakfull och är värd lite mys. I december flyttar min syster till Stockholm (bor nu i Oslo). Det ska bli så otroligt mysigt att kunna träffa henne varje vecka, om jag skulle känna för det. Att ha systerkvällar hos henne. Dessutom är det ju alltid bra med övernattningsmöjlighet i Stockholms finaste statsdel (Kungsholmen!). Åhhhh, jag längtar tills du flyttar syster!!!

Katarina, älskar och saknar sin familj