En dag av tårar

Jag visste att jag icke skulle klara tentan. Ändå gråter jag hela vägen hem. Jag känner mig fruktansvärt misslyckad. Av 4 tentor och 1 dugga (av betydelse) har jag klarat 1,5. Det känns skit. Samtidigt, precis som mamma sa igår, har jag och hela familjen/släkten haft en fruktansvärt tufft år. Under anatomin gick jag in i en depression igen (som våren 2006). Pluggade då både till tentan och duggan men klarade inte av att skriva någon av de. Under denna kursen dog morfar och för någon vecka sedan en hemsk händelse med min kusin. Ja, året har varit tufft!!!

Är det därför jag gråter idag?
Är det därför jag gråter nu? Är det därför jag är ledsen? Svaret är att jag inte vet. Det är så mycket just nu. Jag har FYRA omtentor. Två som jag har planerat att skriva i aug och en som jag planerat till oktober. Jag SKA klara det. Jag SKA vara stark. Jag KOMMER klara med, med stöd från min familj.

Det är så mycket mer jag gråter över. Detta är sista dagen i Uppsala. Jag saknar vännerna redan. Jag saknar min lägenhet. Jag saknar friheten. Jag saknar staden. Jag saknar de grönskande träden runt Fyrisån. Jag saknar nationslivet. Jag saknar "Stad i ljus" kl 01:00 i Kakelbaren. Ja, jag saknar redan ALLT här.

Samtidigt så längtar jag.... jag längtar efter Anna och Anna (Specci), Älskade Karro, Paulina som jag inte sett på väldigt länge. Längtar efter Rebecca, Laura och Hanna som varit i Spanien. Jag längtar efter Lollo, som jag inte sett på ÅR och dar. Jag längtar efter Challe, Malin och Ida som var ett väldigt bra tag sen jag såg. Jag längtar efter Linas härliga skratt och hennes klippningar. Jag längtar efter min syster. Efter känslan av att inte vara äldst, att kunna vara lillasyster. Jag längtar efter min lillebror, som numera snarare än STOREbror. Med hans kramar som när de kommer verkligen betyder något. Att känna att någon faktiskt lyssnar och tar efter mig. Jag längtar efter mormor som iofs är så sjuk att hon inte riktigt förstår, men alltid säger hur mycket hon älskar mig och mitt sällskap. Jag saknar mina kusiner. Jag längtar efter minnena från barndomen med dem. Jag längtar efter mammas kramar som löser ALLA världens problem. Jag längtar efter min älskvärda Byggare Bob pappa som är Sveriges bästa fixare. Jag längtar efter en grav att sitta och sörja min morfar. Jag längtar till mitt jobb. Jag längtar efter mina arbetskollegor. Efter den glada stämningen som alltid finns där. Jag längtar efter farmor och farfars pussar i pannan. Jag längtar..... efter alla. Alla mina älskade vänner. Det finns så många fler än vad jag nämnt. Jag längtar efter er och hoppas på att vi snart ses!

"Det är för oss solen går upp
och lyser som guld för kärlekens skull"
- Ted Gärdestad med För kärlekens skull


trätollorHavets böljor, rökt fiskdoft från jobbet, vit skimrande sand mellan tårna, volleybollnäten, brats, hamnen med stora båtar, seglarskor, den blå badhytten, en mercedes med nedfält tak, rosévin på min terass, Stockholms gästerna, snyggingarna på Statoil, träskorna som det står Katta på, grillning, gåsaloppet, häng vid Annas pool och så mycket mycket mer är en sommar i Skanör och Falsterbo. Det är här jag växte upp och det är där jag vill dö...........








/Katarina, "så länge vi älskar" - Ted Gärdestad

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Klart du fixar det!
Du verkar överlag vara en framåtsträvande och positiv människa.
Lycka till!

2007-08-02 @ 09:24:23
URL: http://ingrid87.blogspot.com
Postat av: Panikidyll

usch. Jag känner igen mig. Har precis börjat på högskolan och skall ha min första tenta idag. Jag vet att jag inte kommer att klara den heller då min mormor dog för dryga 5 veckor sen och jag helt enkelt inte haft ork att plugga hemma..men det är som du skriver. Med hjälp av familj och vänner så kommer man klara det! Tack! Kram kram

2007-10-24 @ 06:16:03
URL: http://panikidyll.blogg.se

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0