Borta bra

Mina ben i vattnetBorta bra men hemma bäst. Hemkommen från 1,5 vecka i Frankrike och jag är brunare än de flesta regnisar här hemma i Sverige trots att vi endast solat några timmar på semestern. Vi har inte heller haft toppenväder. Medelhavsklimatet våra dagar var sol varje dag men med inslag av blåst många dagar. Detta resulterade i fler utflykter och mer shopping än beräknat. Sola kan jag lika gärna göra på Skanörsstranden tänkte jag och satte mina höga klackar på Sétés gator i riktning mot rean.

Jag och mamma har rea-shoppat i Sété, vi har besökt Laguiole och jag har fått en väldigt fin kniv med mitt namn ingraverat, Vi har åkt en båt längs hela Canal du midi och för vår del återigen sett ostronodlingar, vi har haft skaldjurskvällar, druckit mycket rosé, spelat UNO varje kväll och myst otroligt mycket.

Jag och bror flög ner till Nice där vi spenderade första dagen och jag inhandlade ett par rosa Converse (underbart puderrosa). Sedan begav vi oss till det otroliga huset i Fayence. Jag hoppas verkligen att mamma och pappa hyr huset nästa sommar som de småpratar om. Otrolig utsikt, underbar pool och trevligt sällskap. Träffade lilla Clara för första gången. Jag som inte ens är förtjust i barn kunde inte låta bli att charmas. Pigg, rolig, ICKE skrikig och söt. Bättre kan man inte tänka sig.

Efter tre dagar begav vi oss ner till Cap d'Agde, semesterparadiset (Lite som Frankrikes Falsterbo, fast ännu värre turistigt). Vår familj är inte riktigt de "typiska turisterna", så jag blev överraskad när pappa hade hyrt lägenhet i detta området, där lägenheten dessutom var under all kritik (hyr ALDRIG av Interhome). Med stranden precis nedanför, Uno-spel på kvällarna, kattbesök och utflykter blev semestern och blev resan ultimat. Det enda som är tråkigt är att jag är skyldig mina föräldrar en del pengar för inhandlade kläder, vinflaskor, gurkburkar, sminkprodukter och andra roliga fynd. Ähhhh, de glömmer väl det snart.... knappast!

Det enda som var problem var att vi igår fick punka på vänster framdäck 200 meter från gränsen till Luxemburg. Dock rullade vi vidare på nytt däck 30 minuter senare med insats från pappa och broder iförda självlysande västar.




/Katarina, brun, men inte speciellt

Kommentarer

Berätta!

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0