Hallo alla där hemma och Karro R!

Jag missade precis vasken i mitt kast med liten nektarinkärna. En sport som jag utövar väldigt ofta här i Uppsala. Dock inte oftare än fredagsmorgonen v. 29 på Gotland. Då åt jag nog 10 nektariner, eller vad var det Natalia?

Jo, Karro (R) jag vet att du smygläser min blogg. Jag vet också att det är du som kommenterar mina inlägg med Ola kommentarer. Ja, jag älskar Idol-Ola och ja, jag lyssnar på hans låt just nu. Men Karro, du vet ju redan vad som händer oss i Uppsala för nästan allt jag gör gör jag med dig. Men iofs det jag ska skriva om nu har du ju inte upplevt. Skulle vara lite märkligt med Burgers mamma i Sverige, eller hur?!!!

Idag var jag fruktansvärt uttråkad av pluggade och ja, jag erkänner jag saknade honom också. Klart, eller jag vet inte klart. Jag är liksom inte kär, eller jag vet inte. Vi trivs riktigt bra tillsammans och jag mår bra med honom. Han åker snart och jag tar verkligen inte det speciellt seriöst. Faktiskt! Jag är inte mig lik längre. Saker jag gör och känner är inte likt jämfört med när jag bodde nere i Skåne. Jag är mycket mer mogen och mindre naiv nu. Sebastian och jag, har inte tänkt på det på mycket länge. Drömde om det för ngn natt sedan men usch vad jag var instängd. Jag skulle tillexempel aldrig kommit hit. I Love it here!

Iaf jag orkar verkligen inte ta mig och Pontus seriöst. Vi är tex inte tillsammans (inget jag satsar på heller). Trots det var jag hemma hos honom idag träffade hans mamma, bror och brors flickvän. Jag åt tom middag där. Är inte det ett steg? Ett steg jag inte orkar ta. Usch jag är rädd för att bli kär och verkligen tycka om någon. Rädd för att det ska bli som när jag var ledsen i våras. Jag vet ju att han åker i december.

Allt om från början, jag var uttråkad hemma och kunde verkligen INTE koncentrera mig på Chang och plugget. Ringde Pontus för att gå en promenix. Jag gick till honom och han mötte mig utanför. Mitt i promenaden börjar det verkligen ÖSREGNA! Vi var tvungna att ta skydd under en balkong. När renget hade minskat lite fortsatte vi att gå. Vi vände och begav oss åt "hemmåthållet" för båda. Jag bestämde mig för att gå hem till mig. Han bestämde att vi skulle gå hem till honom (Eller frågade om jag ville "Se hur han bodde"!). Kan man säga nej, klart inte. Följde med, träffade mamman, brodern och brorflickvännen. Drack te med hela skaran medan det i huvudet gick en tanke "Inte äta mat med familjen, inte äta mat med familjen, inte äta mat med familjen". Nästa grej som snurrade i huvudet, "Fråga itne, fråga inte, fråga inte".
- "Katarina, vill du äta här"
Tyst paus
- "Ja, tack"

Argh.....................................................

Jag är inte redo för att träffa föräldrarna. Inte efter en vecka. Speciellt eftersom jag inte är ute efter något seriöst. Gaaah! Fast iofs har jag inte träffat pappa Marcus, läkaren!

Till Natalia:
Liten parantes är att Pontus är halvpolack så nu blir väl du glad Natalia. Dock är det hans pappa som är Polack inte mamman!

Nä nu ska jag dricka upp mitt vin och läsa lite mer i Chang. Innan jag går och lägger mig har jag väldigt många sidor kvar!


Shoeholic ® 2006